1,3K

Något av det bästa som hänt den finländska politiken på länge är lagen om medborgarinitiativ. Inte bara har systemet fått fart på svåra frågor som legat och jäst i utkanten av den politiska debatten i flera år, det har också fått många vanliga människor att aktivera sig i politiken. Dessutom garanterar detta system att medborgarna, åtminstone delvis, kan återta en tongivande position i diskussionen.

Det som däremot kunde förbättras är sättet på vilket riksdagens lagutskott behandlar dessa initiativ. Risken är i nuläget onödigt stor att initiativen faller på tekniska petitesser som lätt kunde åtgärdas om utskottet samarbetade med initiativtagarna en aning. För tillfället verkar utskottet snarast vara inställt på att mota initiativen i grind, bara de har möjlighet.

I dag, fredag, tas medborgarinitiativet om jämställd äktenskapslag upp till behandling i riksdagens plenisal. Det tjänar inte i det här skedet något till att spekulera i utgången, men det kan noteras att lagutskottet rekommenderar ett förkastande av initiativet. Omröstningen i utskottet föll 8-9. Om riksdagen röstar mot initiativet, är saken avslutad. Om riksdagen anser att vi borde få en jämlik äktenskapslag är frågan däremot inte slutdiskuterad, utan då måste den ännu gå via stora utskottet, eftersom riksdagen går emot lagutskottets rekommendation.

I slutändan handlar omröstningen om huruvida Finland sällar sig till de öppna, toleranta länder som garanterar lika rätt för alla oberoende kön eller sexuell läggning, eller fortsätter hålla sig till den religiöst färgade, konservativa halvan av jordens länder, som inte tillåter samkönade äktenskap.

Att argumenten mot äktenskapslagen börjar ta slut bevisas av att inrikesminister och Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen nyligen försökt använda FN:s människorättskonvention som slagträ för sin åsikt. Detta trots att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon klart och tydligt gått ut med otvetydigt stöd för jämställda äktenskapslagar världen över. Å andra sidan är ju Räsänen åtminstone lite originell, men det bör man väl vara i dag för att hitta argument som inte baserar sig enbart på personliga åsikter och ”tradition”. Länge var det ”barnens bästa” som användes som slagträ, men också den klagokören börjar tystna, efter att undersökning efter undersökning visar att barn med homosexuella föräldrar inte far värre än barn med heterosexuella föräldrar. Den sista unkna pusten av detta argument som florerat är oron över att barn med homosexuella föräldrar blir mobbade i skolan. Det är väl knappast behövligt att påpeka skenheligheten i ett dylikt argument?

Trots att riksdagsledamöternas tidigare uttalanden pekar på att en majoritet stöder initiativet, kan det mycket väl hända att rädslan för att förlora konservativa väljare i vårens val ändå tar överhanden i dagens omröstning. Men om det mot förmodan går så att riksdagen röstar för en ny lag – mot lagutskottet – börjar då en ny omröstningsrumba som först går till stora utskottet, och om de röstar med lagutskottet blir det igen en bumerang till riksdagens plenum för ytterligare en omröstning. Det ska inte vara enkelt det här med demokrati. Blir det en ytterligare långdans kan lagförslagets förespråkare vänta sig en hetsig diskussion.

Blir det däremot ett nej i riksdagen, är hoppet inte förlorat för all framtid. Helsingin Sanomats utmärkra research visar att även om frågan om jämställd äktenskapslag följer vissa tydliga partilinjer (Vf och G för, KD och Sf mot), är det i mångt och mycket en generationsfråga. I resten av partierna är den tydliga trenden att yngre ledamöter stöder jämställd äktenskapslag, medan äldre är mer kritiska. Förr eller senare går alltså lagen igenom. Men det är en väldigt klen tröst för dagens homosexuella par, som i så fall får vänta åtminstone fem år till på fulla mänskliga rättigheter.

Janne Wass