Christer Lindholm kritiserar (Ny Tid nr 46) den statistik jag lägger fram, dock utan att komma med ersättande statistik. Jag har använt mig av den senaste tillgängliga statistiken från Europol och Princeton University (material från FBI). Knivhuggningen av den brittiska soldaten motiverades huvudsakligen med brittiska militäraktioner; gärningsmannen Michael Adebolajo var muslim, och dådet följdes av en våldsbetingad hämndvåg riktad mot brittiska muslimer.
Den kristna frimuraren Anders Breivik, klassificerad som en ”lone actor” i terrorismstatistiken, motiverade sin verksamhet med en anti-islamisk agenda. Den extremism som representeras av fundamentalistisk anti-islam och fundamentalistisk islamism är beklaglig, den åskådliggör en aggressiv tidsanda. Kategoriskt tänkande är uttryck för samma aggressivitet. Islamofobi kan inte berättigas med hänvisningar till problem i länder med muslimmajoritet eller religiöst maktmissbruk inom islam, inte heller med IS:s brutalitet. Alla religioner och ideologier har sina mörka sidor, speciellt i koppling till makt. Vad syftet är med att handplocka en tidig islamist (Sayyid Qutb), vars tankar uppfattas som preludium till jihadismen, förstår jag inte. Att visa att det nog funnit våld i religionens namn tidigare? Islamisterna i början av 1900-talet hade som huvudsaklig agenda nationalistiska strävanden i en kolonial era. För den som är intresserad kan jag rekommendera Aini Linjakumpus bok Poliittinen islam – jag kan lugna Anna-Karin Friis med att påståendet att det i ”Finland helt saknas en nyanserad syn på islam som övergripande begrepp” inte stämmer. Men hennes syn på att medierepresentationer och stereotyper av islam inte borde studeras (av någon orsak åtminstone inte vid finlandssvenska institutioner) klingar dock riktigt illa. Då begränsningar på forskning börjar läggas fram är man redan ute på för djupa vatten.
Om motargumenten i denna debatt varit att islamofobi inte är rasism, utan baserad på rationalitet, så borde synen på islam grunda sig på vetenskap. Islamofobin som muslimer möter i sin vardag – glåpord, spott och våld – är inte rationell, den är oacceptabel i ett land med religionsfrihet.
Karin Creutz
DISKUSSIONEN ÄR AVSLUTAD
Ny Tid sätter för denna gång punkt för diskussionen om islam i papperstidningen, eftersom den förirrat sig ganska långt från Creutz ursprungliga artikel. Diskussionen fortsätter på nytid.fi. Redaktionen uppmanar alla debattörer att också på webben hålla sig till god ton och akta sig för att stämpla folk- och religiösa grupper negativt. Debattinläggen speglar inte nödvändigtvis Ny Tids åsikt och linje.
1 kommentar
Efter att igen en gång ha fått mina argument avsiktligt misstolkade och förvrängda – och detta av en debattör som annars i tid och otid stoltserar med sin ”vetenskaplighet” – kan jag bara konstatera, att den här debatten inte leder någonstans. Därför sätter jag härmed punkt för den för min egen del.