Vittnesmål från Västbanken

1,7K

Ny Tid publicerar två berättelser om att arbeta som människorättsobservatör i det ockuperade Palestina. Johanna Kaprio, som var i Betlehem, beskriver hur vapen riktas mot skolbarn. Läs Nanette-Marie Forsströms intryck från Hebron här.

Årets olivplockning pågår. Bland olivträden dyker plötsligt ett israeliskt militärfordon upp. Två beväpnade soldater kliver ut och börjar gå mot oss. Några av palestinierna slutar plocka. Soldaterna möter Johanna Kaprio från Helsingfors, som arbetar som internationell humanitär observatör i organisationen EAPPI.

Jag står strax bakom med några av palestinierna och följer ordväxlingen. En av soldaterna säger att de fått tips om att någon filmar här. På dålig engelska frågar han om vi jobbar för något TV-bolag. Kaprio svarar att det gör vi inte, utan att hon är humanitär observatör. Hon påpekar att det här är privat palestinsk mark och att det pågår olivskörd.

Efter att ha visat sitt pass på uppmaning säger hon att om det inte är några problem, kan de två soldaterna lika gärna avlägsna sig. Hon viftar med ena handen och avslutar på arabiska: jalla! (skynda!) Den manliga soldaten muttrar frustrerat något ohörbart, de kan inte kontra med något. Soldaterna vänder om och åker iväg. Ivägkörda av en välartikulerad finska. Olivplockningen fortsätter.

Jag befinner mig strax utanför Betlehem på det av Israel ockuperade Västbanken. Jag följer med Kaprio och några av hennes kollegor i EAPPI – Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel – på ett av deras uppdrag. Organisationen är verksam här för att visa internationell närvaro, observera brott mot mänskliga rättigheter och rapportera dem vidare.

Att EAPPI befinner sig just här denna dag beror på att palestinierna befarar att israeliska bosättare ska attackera dem under olivskörden. I det här området är nämligen ockupationen uppenbar. Området, som ligger strax väster om Betlehem, är ungefär sju gånger fem kilometer stort. Det ligger inklämt mellan 1949 års stilleståndslinje – mer känt som Gröna linjen – och den så kallade säkerhetsbarriären, eller ”muren” som den benämns, som uppförts på ockuperade Västbanken.

Inom det här relativt begränsade området intill Betlehem finns 15 israeliska bosättningar med uppskattningsvis 58 000 invånare. De har lagt under sig ungefär hälften av den palestinskt ägda marken. Knappt 19 000 palestinier bor här, fördelade på sex samhällen. Det här området kan ses som ett koncentrat av situationen i Västbanken. Totalt återfinns ca 500 000 israeliska bosättare på ockuperade Västbanken och Östra Jerusalem.

En dag på skolgården

EAPPI organiseras av Kyrkornas Världsråd och följeslagare/observatörer finns vid flera platser på Västbanken, bland annat i Jordandalen, Hebron, Östra Jerusalem och här i Betlehem. Johanna Kaprio är doktorand i statskunskap vid Helsingfors universitet. Hon har även studerat vid Lunds universitet i Sverige och på London School of Economics and Political Science, och har länge varit intresserad av internationella frågor.

Vid ett tillfälle är jag med Kaprio och hennes kolleger vid en ”Schoolrun”, där de är följeslagare till barn som går till och från skolan. Intill ligger en bosättning och den israeliska militären befarar stenkastning mot bosättarnas bilar. Det är därför soldaterna står posterade här, pekar vapen mot skolbarnen och söker igenom deras skolväskor. Plötsligt kör två militärfordon upp på skolgården. EAPPI:s utsända ska inte ingripa, bara observera. I vissa fall – som i detta – blir det ändå ofrånkomligt att fråga soldaterna om varför de måste köra upp och skrämma barnen med skarpladdade vapen.

Scener som den här utspelar sig varje vecka. Några lärare berättar att EAPPI:s närvaro skapar trygghet och lugn.

Kaprio berättar om det speciella med att diskutera med den israeliska militären. Soldaterna har order om att inte prata med internationella observatörer, men ibland uppstår samtal, för det mesta för att reda ut oklarheter.

– Det handlar i regel om ”säkerhet”, säger soldaterna, men det är ibland svårt att förstå. Varför är det nödvändigt att rikta vapen mot tio-tolvåriga skolbarn? När vi pratar med soldaterna blir vi ofta ignorerade, samtidigt som jag ser hur obekvämt en del tycker att det är att diskutera. Det träffar deras samvete.

Barn och ockupation

De starkaste minnena Kaprio tar med sig hem till Finland är hur palestinska barn påverkas av ockupationen.

– Den militära närvaron skapar rädsla men jag har också mött barn som ser ut att vara opåverkade. Hot och förtryck har blivit en del av vardagen, normaliserat. Det är lika skrämmande. En barndom ska inte vara på det här sättet.

UNICEF skriver i en rapport från 2013 att uppskattningsvis 7 000 palestinska minderåriga har hållits fängslade under de senaste tio åren. Nära hälften av gripandena har skett nattetid. Många får ögonbindel och handfängsel, en del misshandlas.

De flesta barn grips med hänsyn till israeliska militära undantagslagar och den vanligaste orsaken är stenkastning mot ockupationsmakten. Just nu sitter ungefär 180 minderåriga palestinier i fängelseförvar i Israel.

När jag följer med Kaprio och EAPPI till en av skolorna träffar vi en av eleverna som nyligen släppts efter tre veckor. Han anklagades för stenkastning. Problemet är att här, med hänvisning till undantagslagarna, gäller omvänd bevisbörda: du måste själv bevisa att du inte kastat sten. Det här var sjätte gången han blivit fängslad. Första gången var han 15 år. Nu är han två år äldre.

Barnen påverkas även av att deras hus rivs och demoleras. Orsaken till dessa tilltag är – enligt ockupationsmaktens uppfattning – att huset på ett eller annat sätt anses uppförts ”olagligt”.  Oavsett bryter det mot folkrätten och Genèvekonventionen.

Kaprio och EAPPI har närvarat och dokumenterat husdemoleringar. Ett speciellt minne är när hon var med om att ett hus demolerades för fjärde gången. Efteråt, bland det som återstod av huset, lade en flicka i yngre tonåren upp läxböckerna och började läsa och skriva.

Vardagen och ockupationen ritualiseras och fortsätter.

Text och foto Erik Törnlund