Högerpopulisterna i blåsten

1,3K Under lång tid har högerpopulistiska och rasistiska partier vuxit sig starka i Norden. Många till vänster har känt sig både villrådiga och uppgivna när väljare som vi vet att skulle vinna på vänsterpolitik istället dras till dem som hetsar mot flyktingar och exploaterar känslor av otrygghet och rädsla. Ibland har det smugit sig in en känsla av uppgivenhet. Om du anpassar dig till deras argument, som i Danmark, växer de. Om du försöker utestänga dem från inflytande, som i Sverige, växer de också. Så hur ska strategin se ut?

Den våg av människor på flykt som nu når Norden saknar motstycke i modern tid. Flyktingförläggningar i våra länder fylls av dem som flytt från krig i Syrien och Irak eller diktaturen i Eritrea. Frågan om flykt och migration, och vår förmåga att hantera utmaningen, fyller nyhetssändningar och många människors tankar. Detta borde vara det optimala läget, skördetiden, för sannfinländare, sverigedemokrater och Dansk folkeparti. Men det är det inte, någonting har hänt.

Kanske är vänsterpartier i Norden istället på väg att hitta den tvådelade strategi som gör att de kan pressa tillbaka de flyktingfientliga. I Norge var Fremskrittspartiet kommunalvalets stora förlorare i september, medan rödgröna partier gick fram på bred front. I Sverige plågas Sverigedemokraterna av avslöjanden om hur riskkapitalister och lobbyister har fått dem att ändra politik. Partiet övergav sina löften till pensionärer och skolbarn och väljer att istället att rädda vinsterna för dem som profiterar på skolor och äldreboenden. I Finland strejkar och demonstrerar fackföreningar i protest mot regeringens och Sannfinländarnas orättvisa och antifackliga krispolitik. Timo Soini får stå till svars för svikna löften till pensionärer och arbetslösa.

Flyktingkrisen polariserar samhällsdebatten. Tydligast är att de som vill hjälpa, de som tror på gemensamt ansvar och de som inte vill se rasismens gift spridas, blir mer aktiva. Plötsligt möter den danska regeringen en folklig opposition som vill att landet ska ta emot fler flyktingar. I Sverige gör frivilliga enorma insatser för människor på flykt. Det är en folklig humanistisk antirasism som högerpopulisterna har svårt att hantera. De vill vara folket, mot eliten. Plötsligt är det tvärtom i debatten. För vänstern är antirasismen en fråga om identitet. Mitt i rörelsen är vänstern självklar och kan vara tydlig i värderingarna. Vi har de praktiska lösningarna – de högerextremas retorik bygger på att lösningar ska saknas.

Ivalet i Norge, i de finska demonstrationerna och den svenska debatten växer också en annan berättelse fram om högerpopulisterna. De är partier som sviker löntagare och pensionärer. De kan sälja ut vilket vallöfte som helst för att få del av makten. I Sverige äter storkapitalet middag med Sverigedemokraterna. Det är bara vänstern som kan ta denna konflikt fullt ut. Så tappar rasisterna i trovärdighet i många väljares ögon. Det blir tydligt att de är ett högerparti. Det är vänsterns uppgift att ständigt tvinga dem förhålla sig till denna debatt – som de är djupt obekväma med.

Så börjar kanske äntligen en strategi mejslas. En folklig antirasism där vi hjälps åt för att lösa problem, istället för att hata och stänga gränser. En tydlig konflikt mellan höger och vänster där rasisternas löften synas och deras låtsade folklighet spricker i sömmarna.

Jonas Sjöstedt
är ordförande för Vänsterpartiet i Sverige