Det krävs en omfattande systemförändring i kampen mot klimatförändringen

av Amanda Pasanen

Klimatfrågan är uppe på de flesta partiernas agendor. Den internationella klimatpanelen IPCC:s senaste rapport fick den stora allmänheten att vakna: nu behövs det snabba åtgärder eller annars kan oförutsägbara händelseförlopp få våra samhällen och naturen ur balans. De välbärgade länderna i västvärlden bör visa exempel med ambitiösa klimatåtgärder. Nu är det inte längre fråga om vem som är färdig att göra något åt växthusgasutsläppen, det handlar numera om vilka åtgärder som ses som nödvändiga och mest effektiva. Klimatfrågan är nu ett allmänt orosmoment som gäller alla och ingen vågar mer neka dess vikt. Men blir det tillräckligt effektiva åtgärder och kommer de i tid?

När det kommer till kritan är få partier färdiga att få i gång någon stor systemförändring. Kommer den oroliga allmänheten att nöja sig med vaga löften om finjusteringar, eller inser människorna på allvar hur mycket stoppandet av klimatförändringen kräver av oss? Det beklagliga faktumet är att vi är hopplöst vana med vårt nuvarande ekonomiska samhällssystem, som baserar sig på hög konsumtion och levnadsstandard. Vårt välfärdssamhälle är djupt beroende av ekonomisk tillväxt för att funktionera. Än så länge finns det inga tecken på en absolut frikoppling mellan den ekonomiska tillväxten och konsumtionen av naturresurser. Vi är fast i en ond cirkel där systemet fungerar emot oss. För att hålla samman våra samhällen och ha råd och finansiera klimatåtgärder behöver vi ekonomisk tillväxt, som i sin tur kräver att vi konsumerar.

Klarar vi av att sätta tillräckligt bindande krav på den privata sektorn? Hur mycket kan vi begränsa människors konsumtionsval och livsstil inom ett samhällssystem som grundar sig på liberal marknadsekonomi? Det låter ju förstås en aning skrämmande, att bli tvungen att begränsa och styra människors sätta att leva, röra på sig och konsumera. Det som ändå sällan talas om är hur mycket vi blir manipulerade och styrda inom det nuvarande systemet av all marknadsföring. För varje euro som sätts på zero waste -kampanjer förbrukas tusen- eller miljontals euro på att marknadsföra onödiga produkter och prylar för att uppehålla konsumtionsviljan. Vi är konstant påverkade av den skenheliga marknadsproducerade bilden av det ”goda livet”, som avgörs på materiell basis och kännetecknas av långa utlandsresor till andra sidan jordklotet och prylar och klädsel enligt den senaste modet.

min egna rödgröna högutbildade bubbla är konsumtionskritik och flygvägran rätt så allmänna företeelser, men det är viktigt att komma ihåg att detta inte gäller för den stora allmänheten. Miljöhänsyn är möjligt för den privilegierade medelklassen, som inte behöver oroa sig över daglig överlevnad eller andra utmaningar i livet. Därför kan vi inte enbart förlita oss på förnuftiga konsumentval i kampen mot klimatförändringen. Vi behöver en omfattande systemförändring i vårt samhälle och ett paradigmskifte i vårt sätt att se på välfärd och utveckling.

1 kommentar

Ernst Mecke 16 januari, 2019 - 19:10

A very good article! I like it. Of course one can go into further detail, especially when trying to analyze the obstacles (which has to happen even before coming up with further proposals, as it is seemingly so that proposals will be simply ignored as long as the obstacles – especially those in people’s heads – are not identified, pointed out, and – hopefully – at least weakened by being made visible). One obstacle is that people have got used to the present (rather unobtrusive) ways of collecting taxes: the politicians will permanently have in mind from where to get enough tax money together which is needed to pay for the really very expensive legal obligations of the government, and as we are right now seeing in France, it is politically VERY dangerous to make (by taxation) things and activities more expensive to which people have got used to and which they like (such as driving cars or taking a holiday in the South during winter). I.e. our politicians see VERY good reasons for wanting more growth (and by that more tax money for the government). An important job would, thus, be to find ways (e.g. technical solutions) how to let people have their habits, but in less environment-damaging ways. And here our politicians show a rather disastrous lack of imagination and initiative: they seem just to wait that somebody from outside comes up with not only proposals but with, at the same, the means and the talent to realize them (type, say, Elon Musk). And those who do come with proposals tend to be given space in the media (and by that often in the consideration of the politicians) if they ”talk big” – like e.g. that Peter Västerbacka who has now turned his computer-game-trained mind towards building that railway tunnel to Tallinn (while, however ”big” the talk may be, the idea is technically and also otherwise more than a bit doubtful and has all chances to become a grave for very large amounts of money). – In this situation I should propose that the government should simply invite proposals from the public, give them for evaluation to the experts which the government has at its disposal in, say, VTT, TEKES, etc., hand the promising ideas then further to Aalto university and technichal high schools for further evaluation and development, and then see that they are realized and applied. And after there ARE alternatives to the present environment-harming ways in which people live, THEN one can begin to tax the previous bad ways out of existence (or even simply forbid them).

Reply

Lämna ett svar till Ernst Mecke


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.