Godhetsmonster med flera

av Ulf Modin

Godhetsmonster var ett begrepp som jag bildade under en vistelse i ett ödehus i Närpes vid läsningen av Nikolaj Tjernysjevskijs roman Vad bör göras?. Författaren var en framträdande rysk intellektuell och skrivare i 1860-talets Ryssland. Han häktades och förvisades till Sibirien, där han dog 20 år senare trogen sina ideal.

I häktet i Petersburg författade han sitt berömda verk, som lästes av generation efter generation av ryska revolutionärer, inte minst av Lenin, som gav sin skrift om partiets organisation och uppgifter samma namn. Bland svenska intellektuella som kraftigt har påverkats av honom märks Jan Myrdal.

Också Marx påverkades av den ryske 1860-talsradikalen. En av anledningarna till att han lärde sig ryska var just att han ville kunna läsa Tjernysjevskij. Den senare visste, liksom Marx, att den absoluta godheten skulle segra till slut. I hans bok blir människan också till sist god, inte bara litet grand, utan absolut. I slutet av romanen har nämligen de nya människorna skapats, vilka i fråga om godhet och behaglig livsföring endast överträffas av Guds änglar.

I själva verket påminner Tjernysjevskijs paradis inte så litet om Muhammeds, bortsett från att de nya människorna i Vad bör göras? fortfarande arbetar, dricker vin, idkar älskog och får barn. I islams paradis är vinet däremot alkoholfritt och kvinnorna visserligen sagolikt vackra, men lustan är övervunnen och därmed görs heller inga barn. Annars har folk det på ungefär samma sätt som i den ryske drömmarens framtidssamhälle; bortsett från att ingen arbetar.

Förbättringsanstalten Gulag

Tjernysjevskijs bok  kom att spela en oerhörd roll för de ryska bolsjevikerna, som alla var uppfyllda av den. Lenin visste vad han döpte sin berömda skrift till; och när den kom ut visste också de ryska intellektuella vad de hade att hämta i arbetet, verktyget man behövde för att kunna öppna vägen till paradiset.

Den av dem som till sist fick tillfälle att förverkliga Tjernysjevskijs goda tankar var Stalin, som hade absolut makt och därför även möjlighet att fullborda lärofaderns idéer. I sitt arbete med att skapa den nya människan, som är fri från motsättningar och egennytta, fick Stalin emellertid snart klart för sig att alla inte passade in, utan en del sa till och med öppet att det var omöjligt att skapa den nya människan. Stalin, som var en godhjärtad människa, visste först inte hur han skulle reagera på det här men fann snart på lösningen: Vi skickar de där onda till ett speciellt ställe, så blir vi av med dem och de kan få möjlighet att komma på andra och bättre tankar. Sålunda uppstod i den nya människans namn Gulag, som var förvisningsorten för dem som inte kunde bli absolut goda.

Ett annat resultat Stalin på sikt åstadkom var alla de unga kvinnor i Moskva som våren 1990 inte drömde om annat än att få bli fnask. Så går det, när egennytta och motsättningar inte erkänns som ofrånkomliga i ett samhälle. Ett annat resultat av tanken om det godas slutseger blev kriget i det som en gång var Jugoslavien. Även Tito ville nämligen skapa den nya människan, och motsättningarna löste han genom att sopa dem under mattan. Men det som göms i snö kommer upp i tö.

Viljan, det är jag

Ett annat och tidigare godhetsmonster var den schweizisk-franske ideologen Jean-Jacques Rousseau, som Tjernysjevskij liksom även alla senare stora människoförbättrare har läst. Rousseau var  till skillnad från Montesquieu inte filosof, eftersom han inte grundade sina tankar på kunskap om människor och sin tids vetande utan på sina egna fantasier och lösa rykten. Han tyckte att samhället skulle styras av den allmänna viljan, det vill säga av folkets abstrakta vilja, men det knepiga var hur den allmänna viljan skulle förverkligas och vem som skulle tolka den. Rousseau kom fram till att i undantagsfall kunde den allmänna viljan tolkas av en enda person.

En som tog det här till sig och även fick möjlighet att tolka och utforma den allmänna viljan var Robespierre, som innan han somnade om kvällarna alltid läste en stump av Rousseau. Han insåg emellertid, liksom senare Stalin, att det blev en massa folk över, som inte kunde foga sig under den allmänna viljan och inte heller kunde eller önskade leva upp till kravet på att de måste bli ädla vildar. Dem stoppade han följaktligen i giljotinen. Allt i den goda avsikten att uttrycka den allmänna viljan och skapa den goda människan jämte det fulländade och slutgiltiga samhället.

Stalins goda hjärta

Rousseau och Robespierre, liksom senare Tjernysjevskij och Stalin, var nämligen helt säkra på att människan i grunden är god, ty de hade hört talas om den ädle vilden i Amerikas urskogar. Att han var ädel och god stod för dem helt klart, inte minst som han bodde i skogen och de aldrig hade varit tvungna att träffa honom men däremot hade många lyriska beskrivningar av densamme att gå efter.

Inte heller det kroppsarbetande folket hade de annat än dimmiga begrepp om. Pyramiderna gör sig bäst på avstånd. Det vet alla som har sett dem först i fjärran och sedan på nära håll. Den ädle vilden blev i Europa sedan det ädla folket och till sist den ädle arbetaren, som socialistiska intellektuella skulle förvandla till den nya människan. Speciellt kroppsarbetande människor förefaller vara särskilt lämpliga att förädla.

Det  trodde inte bara Rousseau och Tjernysjevskij utan också alla de intellektuella som var idiotsäkra på att de tillägnat sig en vetenskaplig världsåskådning. Att arbetarna skulle bli historiens fulländade slutprodukt var de förvissade om i minst 100 år, tills den ädle arbetaren rationaliserades bort av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och till råga på allt inte hann bli absolut god han heller.

Folkhemsgulagerna

Nu var tanken att man skulle kunna skapa en ny människa emellertid inte begränsad till bolsjevikerna, utan även de rikssvenska folkhemsideologerna var under SAP:s heroiska period inne på samma linje. Också de socialdemokratiska intellektuella såg i arbetarna ”materialet”, av vilket den nya människan skulle skapas. Ty även de hade läst sin Rousseau. Gudskelov hade de inte samma möjligheter att förverkliga sina idéer på samma sätt som Stalin i Ryssland. Om de hade haft det, hade vi fått vårt Gulag också här i Norden.

I stället fylldes under 1930-talet de svenska mentalsjukhusen med obekväma människor. Sverige var det land i västerlandet som vid denna tid hade flest tvångsintagna på sina mentalsjukhus. Någonstans måste man även i en parlamentarisk demokrati förvara dem som inte passar in.

Godhetsmonster är således människor som strävar efter att förverkliga det absolut goda och vars tänkande, om man försöker omsätta det i praktiken, får ödesdigra följder. Analogt  med begreppet godhetsmonster kan vi även bilda exempelvis dygdemonster, trevlighetsmonster och vänlighetsmonster.

Men monster förblir monster, och för dem bör vi ta oss i akt.

1 kommentar

Mariusz Kalinowski 8 juli, 2019 - 14:19

Den nya människan ”fri från (…) egennytta”?
Men Tjernysjevskijs ”nya människor” är ju ”rationella egoister”.
Till och med Ayn Rands recept för allmän lycka (”rationell egoism”)
blev inspirerad av Tjernysjevskijs ”Vad bör göras?”
🙂
Mvh,
Mariusz Kalinowski

Reply

Lämna ett svar till Mariusz Kalinowski


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.