Skärmtiden påverkar inte hur unga mår i någon stor grad, visar ny nordisk forskning som angriper frågan om ungas användning av sociala medier på ett banbrytande nyanserat sätt. Däremot avspeglas ungdomars mentala välmående i hur – inte hur mycket – de använder sociala medier.
Sociala medier utgör i sig ingen fara för ungdomars mentala hälsa och mående. Det slås fast av en färsk rapport som Nordiska ministerrådet har beställt av Happiness Research Institute i Danmark. Enligt rapporten finns det inga belägg för att ungas användning av sociala medier på något avgörande sätt skulle påverka hur de mår. Snarare är det enligt de nordiska forskarna så att ungdomars allmänna psykiska välmående avspeglas i hur de använder sociala medier. Unga som generellt trivs med livet ”mår bra” också online.
– När det handlar om unga, så kan deras sociala liv och deras liv på sociala medier inte skiljas åt. De hänger oupplösligt samman, säger Laura Sillanpää, sociolog vid finländska Sällskapet för mediefostran, enligt ett pressmeddelande från Nordiska ministerrådet.
I diskussionen om ungas användning av sociala medier och internet överlag ingår ofta ad hoc-argument om att unga människors ökade skärmtid och användning av sociala medier skulle ha negativ inverkan på användarnas psykiska hälsa. Framför allt oroar sig debattörer över att den ökade kommunikationen över och användningen av internet skulle leda till att unga är ensammare och inte utvecklar sociala förmågor. Också den rapporterade ökningen av depression och övriga psykiska problem bland unga kopplas samman med användningen av sociala medier.
De nordiska forskarna levererar en veritabel bredsida både mot den vedertagna framställningen av sociala mediers påverkan på den psykiska hälsan och forskning som gjorts i ämnet. Enligt rapporten har tidigare forskning pekat på samband mellan mentalt illamående och användning av sociala medier. Men rapportens författare kritiserar mycket av den existerande forskningen för brister framför allt i variabeluppställning, datainsamling och förväxling av korrelation och kausalitet. Bland annat tenderar forskningen inte att göra skillnad på olika sociala medier, på aktiv och passiv användning, och i vissa fall buntas både användare och plattformer ihop till oformliga massor som det är svårt att dra några definitiva slutsatser av. Till exempel den datauppställning som oftast används i dessa studier klumpar ihop personer som använder sociala medier sporadiskt ett par gånger i veckan med personer som är inloggade nästan dygnet runt. Rapportens författare lyfter också upp den stora skillnaden mellan passiv och aktiv användning av sociala medier. Där den första kan betyda att användaren främst tittar på andra personers uppdateringar, betyder den andra att användaren flitigt deltar i diskussioner, postar bilder och delar länkar. Enligt artikelförfattarna skiljer sig den nya rapporten på så sätt att den iakttar användningen av sociala medier ur flera olika, snävare synvinklar och på så sätt kan skilja på olika typer av beteende. Enligt de nordiska forskarna krävs mer fakta och nyanser för att vi ska få en tillförlitlig bild av kopplingen mellan ungas hälsa och nätanvändning.
En ofta använd statistisk sanning är att ungas känsla av ensamhet stigit i samma takt som användningen av sociala medier. Men till exempel en omfattande studie som publicerats i tidskriften Nature visar på en försvinnande liten korrelation mellan användning av sociala medier och ungas egen uppfattning av sin livskvalitet. Användning av sociala medier kunde förklara enbart 0,1 procent av skillnaden i livskvalitet mellan de tillfrågade. Som jämförelse hade det lika stor betydelse för livskvaliteten om de tillfrågade brukade äta potatis eller använde glasögon.
Den nordiska forskningen ville också gå till botten med hur olika typer av användning påverkar användarnas känslor, framför allt hur unga känner sig i samband med aktiv respektive passiv användning av sociala medier. Resultaten är inte helt entydiga, men generellt framkallade aktiv användning mer positiva känslor än passiv. Till exempel kände de svarande en betydlig ökning av både stolthet och glädje, samt en anmärkningsvärd minskning av ensamhet och tristess då de delade en länk på Facebook. Att endast se på sina vänners profiler orsakade däremot en betydlig ökning av skam- ensamhets- och tristesskänslor, och minskade på samma sätt känslor av intresse och stolthet. Forskarna kommenterar att resultaten visar att ordet begreppet ”användning av sociala medier” är ett tomt dito, om man inte specificerar vilken typ av användning man talar om. Till exempel visar rapporten att de som aktivt använder sociala medier på det stora hela är nöjdare med livet och deltar mer aktivt i samhällelig, social och kulturell aktivitet än de som är mer passiva på nätet. Alltså: De som är aktiva och utåtriktade offline tenderar att vara aktiva och utåtriktade också online.
En av rapportens centrala slutsatser är att mängden tid som unga tillbringar på sociala medier inte verkar ha någon korrelation med deras välmående – med undantag för vad forskarna kallar för ”extrembeteende”. Det finns alltså ingen statistiskt bevisad skillnad i välmåendet mellan någon som sätter tio minuter eller flera timmar om dagen på att hänga på sociala medier. Undantaget är den översta kvintilen – eller femtedelen – av användarna, som rapporterade en något mindre tillfredsställelse med livet än genomsnittet. Rapporten avslöjar ändå inte exakt hur mycket tid satt på sociala medier som utmärker detta ”extrembeteende” och forskarna vill inte heller komma med några rekommendationer för hur lång skärmtid om dagen som är att föredra. Forskarna varnar också för att dra för långt gående slutsatser av extremanvändarnas resultat: Det är nämligen något av en hönan-eller-ägget-fråga. Rapporten kan inte svara på om det psykiska illamåendet orsakar ovanligt mycket användning av sociala medier eller vice versa.
Rapportens huvudförfattare, Michael Birkjær från Happiness Research Institute, rekommenderar att vi ska låta bli att skjuta över skulden för att unga mår dåligt på sociala medier. Han menar att vi i stället bör fokusera på de problem som unga har med ensamhet och bristande föräldrastöd, och som avspeglas i deras användning av sociala medier.
– Det viktigaste är att förstå att de unga inte skiljer åt sitt liv på sociala medier från sitt övriga sociala liv. Det är exakt det vi kan se i undersökningen. Det är en poäng som många i den äldre generationen inte har förstått och därför ska vi skifta fokus: Vi ska se mer nyanserat på vem som använder sociala medier, hur de använder dem och vilka medier de använder. Bara så kan vi hjälpa de unga som verkligen mår dåligt.
Rapportens konklusioner baserar sig dels på en omfattande undersökning gjord 2019 med ett sampel på drygt 1100 personer i åldern 14–29 från alla nordiska länder, och dels på en analys av data från senaste PISA-undersökning, rörande 14-15-åringar i de nordiska länderna. Hela rapporten finns att läsa här (på danska).
2 kommentarer
Problemet är väl att det inte finns någon kritisk analys av vad sociala medier faktiskt är för något, det tycks för många vara liktydigt med ”nätet” eller ”skärmtid” som om det vore en lagbunden utveckling att internet skulle centraliseras till några få reklamfinansierade plattformar. Problemet är inte att folk kommunicerar på olika sätt via nätet utan de beteendestyrande algoritmerna, att själva affärsidén är att få folk att klicka runt så mycket som möjligt, att samla in data om beteenden för att skräddarsy annonser.
Så behöver det ju faktiskt inte vara.
Jo, men frågan om kommersialisering och datainsamling är ju en lite annan diskussion.
/Janne