Staten, kapitalet och covid

av Christer Lindholm

Efter att i decennier ha tvingats retirera inför marknadskrafternas framryckning har staten som en följd av coronapandemin igen stärkt sina positioner i förhållande till kapitalet. Det handlar inte enbart, eller ens i första hand, om att staten i traditionell keynesiansk anda har tvingats axla ansvaret för att hålla ekonomin igång med hjälp av massiva och huvudsakligen lånefinansierade stimulansåtgärder. En betydligt större och viktigare förändring är att centralbankerna genom sitt agerande har lyckats begränsa den internationella finansmarknadens möjligheter att via låneräntorna påverka enskilda länders ekonomiska politik.

En lika snabb och kraftig ökning av den offentliga skuldsättningen som den vi fått uppleva under coronapandemin skulle under normala omständigheter ge upphov till en kännbar höjning av räntenivån. Ju mer ett land skuldsätter sig, desto högre ränta kräver dess kreditorer som kompensation för den så kallade kreditrisken, det vill säga risken för att landet i något skede inte längre klarar av att betala räntorna och amorteringarna på den växande statsskulden. I värsta fall, som i Grekland år 2010, kan det här leda till en skuldkris där landet inte längre kan få några nya lån annat än till rena ockerräntor. I den situationen har det krisdrabbade landet i praktiken bara två dåliga alternativ att välja mellan: att så snabbt som möjligt balansera sina offentliga finanser genom en hårdhänt åtstramningspolitik, eller att ensidigt avskriva en del av sin statsskuld och därmed riskera att uteslutas från den internationella lånemarknaden på obestämd tid.

Ur kreditorernas synvinkel förändras situationen naturligtvis radikalt om någon annan är beredd att ta på sig kreditrisken. Det här är precis vad centralbanker på olika håll i världen, med den europeiska centralbanken ECB i spetsen, har gjort genom att i stor skala köpa upp statsobligationer av de privata affärsbankerna. Då affärsbankerna vet att de i obegränsad mängd kan sälja sina innehav av statsobligationer till centralbanken behöver de inte längre bekymra sig över kreditrisken, och följaktligen har de inte heller någon anledning att utkräva någon kompensation i form av högre låneräntor. Det här är förklaringen till att räntorna på statsobligationer har förblivit på en rekordlåg – i vissa fall till och med negativ – nivå trots den snabbt växande offentliga upplåningen.

Den stora frågan är naturligtvis vad som kommer att hända då världsekonomin igen återgår till mer eller mindre normala förhållanden. Ett av de intressantaste förslagen, som framförts av den tidigare storplaceraren George Soros, är att centralbankerna omvandlar sina innehav av statsobligationer till räntefria så kallade evighetsobligationer som aldrig behöver betalas tillbaka. På så sätt kunde vi äntligen bryta med den destruktiva åtstramningspolitik som förorsakat så mycket elände i samband med ”hanteringen” av tidigare kriser.

2 kommentarer

Jack 17 augusti, 2021 - 12:51

Detta med statens dåliga finanser tåls att funderas över. Varför stiger statsskulden? Kan det ha något att göra med beskattningen? Visst har det de. Och med att det tillsätts chefer i förvaltningen i stor myckenhet och investeras mycket i nya datasystem o dyl. Men om man tittar på skatterna som ju skall finansiera hela kalaset så blir man nog fundersam. Där verkar det inte stämma att lagen är lika för alla. Enligt Skatteförvaltningen så får de som lyfter dividend från rika bolag som inte är noterade på börsen 75% av dividenden skattefritt. Och de firmor som kallas mervärdeskattskyldiga får tillbaka mervärdeskatten. Men om den ena i ett gift pensionerat par drabbas av en svår invalidiserande sjukdom blir makan eller maken utsedd till närståendevårdare och får ersättning om sjukdomen är mycket invalidiserande 400 euro i månaden. Men när detta är skattat återstår 270 euro. Så man får väl instämma i en strof av salig Cornelis, ”Skål för kapitalet sade polaren Per.”

Reply
Jack 17 augusti, 2021 - 12:55

Jag glömde att tala om att de som får dividend 75% skattefritt får det upp till 150000 euro per år, förlåt.

Reply

Lämna ett svar till Jack

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.