Populisterna är inte offren

av Janne Wass

Orsaken till vår tids högerpopulism och rasism är växande ojämlikhet. Globaliseringen och teknologiseringen av samhället gynnar eliten, medan en lägre utbildad och mindre bemedlad folkgrupp inte hänger med i svängarna. Detta är en populär förklaring till 2000-talets höger­populism. Sedan ungefär 2010, då både Sverige­demokraterna och Sannfinländarna började göra allvarliga maktanspråk, var den legio uppfattningen att högerpopulisterna gav uttryck för ett nödrop bland arbetarklassen och de utslagna.

Den här analysen luftades igen vid denna tidnings pressläggning av ekonomen Sixten Korkman i en krönika i Helsingin Sanomat (HS 4.1.2022). Korkman pekar finger mot nyliberalismen som försvagat välfärdsstrukturerna, och argumenterar för att mer jämställdhet är medicinen mot rasism och fascism.

Då det gäller Korkmans efterlysning av starkare välfärdsstrukturer är det lätt att hålla med. Problemet är, som Vänsterförbundets Anna Kontula påpekade på Facebook, att Korkmans analys bygger på ett felaktigt antagande om populisterna, det vill säga att de skulle bestå av en oborstad arbetarklass som slår ut i ekonomiskt raseri.

Forskning och opinionsundersökningar visar ändå att det här inte stämmer. Utredningen Politiikan ilmastonmuutos (2020, Borg, et.al) visar att ju tydligare Sannfinländarna profilerat sig som ytterhöger, desto högre har andelen högutbildade i partiets väljarkår blivit.

Rapporten Populist Political Communication in Europe (2017, Aalberg, et.al.) visar också att ekonomiska frågor inte är de mest centrala för högerpopulisternas anhängare, utan snarare oron för förlusten av status quo ur ett traditions- och statusmässigt perspektiv.

Högerpopulismen göds inte i huvudsak av en redan inträffad samhällsomvälvning, utan av oro för en kommande sådan. Kontula skriver att i den mån högerpopulism handlar om klass, handlar det snarast om att medelklassen är rädd att förlora sina privilegier gentemot andra klasser och grupper. Ilskan mot starkare rättigheter för kvinnor, hbtiq-personer och icke-västerländska invandrare avslöjar en oro för förlusten av en patriarkalt kristen världsordning med den vita, heterosexuella cis-mannen i självklar maktposition.

Den högerpopulistiska ilskan riktar sig inte mot samhällseliten, utan mot dem som föreslår radikala samhällsförändringar för att öka jämlikheten och minska privilegierna för eliten. De Gröna och Vänsterförbundet förespråkar omfattande reformer som skulle omfördela planetens resurser för att ge också utsatta grupper en chans att överleva klimatkrisen och arbetsmarknadskrisen. Omfördelningen skulle i första hand drabba dem som i dag har mest och sitter stadigast. Att dessa två partier är de som Sannfinländarna har det största hornet i sidan till är inte en slump.

Symptomatiskt är att Korkman ur ett liberalt medelklassperspektiv ser lösningen som att egentligen inte göra något alls, annat än vrida tillbaka klockan till något slags förlorat folkhemsparadis som han verkar föreställa sig att har existerat innan Finland anslöt sig till eurozonen, samt att fromt hoppas att företagare inte skulle skattesmita. Ironiskt nog känns det här som saxat rakt ur Sannfinländarnas partiprogram.

1 kommentar

Antti 12 februari, 2022 - 16:34

På tal om förenklade antaganden. Märkligt att kvinnofientliga, homofoba och rasistiska sannfinländarna röstade fram en kvinnlig ordförande i somras med överlägsen majoritet (59% av rösterna). Rätt märkligt också att detta kvinnofientliga parti ställde upp en kvinnlig kandidat i presidentvalet 2018. Märkligt också att öppet bisexuella Sebastian Tynkkynen (som har en manlig partner från Mozambique) valdes in i riksdagen 2019 med över 9000 homofoba och främlingsfientliga röster. Eller riksdagsman Veikko Vallin som har en fru från Afrika eller Olli Immonen med en bosnisk sambo. Finns flera sannfinländare också med utländska partners. Kan du nämna något i partiets partiprogram som gör ”vita västerländska heteromän” till norm? De enda som konstant pratar om vita heteromän är vänstern. Varför inte fråga sannfinländarnas väljare och politiker själva vad det är som driver dem istället för att bara upprepa samma mantra om ”vita västerländska heteromän som känner sig hotade”? Heter det inte att man ska lyssna på vad folk har att säga? Du hittar säkert någon sannfinländsk politiker som ställer upp för en intervju!

Reply

Lämna ett svar till Antti


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.