Finland bör ta till hårdhandskarna mot Ryssland — även om det svider i plånboken

av Janne Wass

Under natten attackerade Ryssland sin grannstat Ukraina militärt. Denna gång kan inte ens den största Putinkramare komma med några invändningar. President Vladimir Putin använde sig nu inte av samma smygtaktik som för sju år sen, med så kallade “gröna gubbar” i anonyma uniformer. Ryska trupper har attackerat militära mål i regionerna Luhansk och Donetsk, efter att ryska duman godkänt dessa båda som autonoma stater. Putin påstår officiellt att attackerna gjorts på grund av “militära hot från Ukraina”, men det påståendet är det ingen som går på förutom den handfull av övervintrade stalinister i Ryssland och Väst som liksom Putin nostalgiserar över Sovjetunionen. 

Finlands president Sauli Niinistö, statsminister Sanna Marin och utrikesminister Pekka Haavisto fördömer Rysslands aggression, liksom även EU:s ledning. Enligt Svenska Yles Rysslandskorrespondent Kerstin Kronvall är det “uppenbart att Rysslands mål är att förstöra Ukraina som en självständig stat och försöka ta över makten i landet med över 40 miljoner invånare”. 

Kriget har nu återvänt till Europa, som enligt EU:s utrikeschef Josep Borell “nu lever i de mörkaste timmarna sedan slutet av andra världskriget”. EU har byggts som ett fredsprojekt och det är nu som detta projekt verkligen sätts på prov. Niinistö säger att de diplomatiska metoderna har misslyckats och att “andra vägar nu är aktuella”. I en uppföljande kommentar specificerade Niinistö denna “andra väg” som sanktioner, snarare än militära aktioner. 

Att nu till exempel gå in med Natotrupper i Ukraina skulle endast bidra till att eskalera kriget, speciellt med tanke på hur mentalt instabil president Putin har framstått som under sina senaste offentliga uppträdanden. Då kan vi på allvar se början på ett tredje världskrig. Inte heller bör Finland stöda Ukrainas militär med vapen. Finlands utrikespolitiska linje är att inte exportera vapen till krigförande länder – oberoende av om det gäller försvars- eller anfallskrig. Det är förvisso lite si och så med hur denna linje följts, men i detta fall torde det vara klart att Finland inte genom vapenexport kan ingå som krigförande part. 

FN:s säkerhetsråd och EU:s statsministrar ska båda samlas i dag för att diskutera utvidgade sanktioner mot Ryssland. Enligt Borell kommer det att handla om “de hårdaste sanktionerna någonsin”. Förhoppningsvis blir sanktionerna verkligen så hårda som Borell lovar. 

Finland och EU bör nu med alla möjliga fredliga medel sätta press på Ryssland. Trots Niinistös uttalande om att diplomatin misslyckats, är det aldrig för sent att lösa en kris eller ett krig på diplomatisk väg. Denna diplomati kan tvingas fram genom ekonomiska sanktioner, sanktioner som tyvärr också kommer att drabba det ryska folket – ett folk som nu får lida för att de i två årtionden ställt sig bakom sin president. 

Först och främst måste EU avsluta allt samarbete kring gasledningen Nord Stream 2 – ett steg som Tyskland redan tagit det första steget mot genom att landets finansministerium återtagit sitt “bindande omdöme” om att gasledningen inte utgör ett säkerhetspolitiskt hot. Det kan låta som en teknikalitet, men i praktiken kan Tyskland inte ta i bruk gasledningen utan detta omdöme. Finland och Sverige måste också i så snabb takt som möjligt sätta sätta punkt för energiimporten från Ryssland och tillsammans med Norge och EU leta efter nya lösningar. Det säger sig självt att Rosatom-stödda kärnkraftsprojektet i Hanhikivi måste begravas. 

Fred, säkerhet och mänskliga rättigheter kan man inte sätta någon prislapp på”, sa statsminister Marin under presskonferensen i morse, som ett svar på frågan om EU har råd att införa sådana sanktioner som verkligen biter på Ryssland. Det är en hoppingivande signal från Finlands statsledning om att handskarna nu tas av. Enligt Marin är det nu EU:s plikt att stöda det ukrainska folket även om det svider i plånboken. Energiexporten har i årtionden varit Rysslands geopolitiska trumfkort, och den är livsviktig för den ryska ekonomin. EU har dock möjligheter att ta en annan väg och bli energisjälvförsörjande – bland annat genom de massiva satsningar på förnybar energi som i vilket fall som helst kommer att behövas i kampen mot klimatkrisen. Finlands export till Ryssland måste frysas, och staten måste förbereda sig på att kompensera de finländska företag och arbetstagare som drabbas. 

Konflikten i Ukraina kommer att bli utdragen, och möjligtvis är det endast det ryska folket som kan sätta stopp för det genom att avsätta Vladimir Putin. Sannolikt kommer vi att se stora flyktingströmmar från Ukraina. EU och Finland måste också här ta sitt ansvar och se till att flyktingbördan fördelas jämnt. EU, Finland och det internationella samfundet bör stå i full solidaritet med det ukrainska folket, i fredens tjänst. 

10 kommentarer

Andreas 24 februari, 2022 - 13:50

Och om de fredliga lösningarna inte funkar? Vad ska vi göra då? Låta Ryssland ockupera Ukraina och eventuellt fortsätta med flera länder?

Reply
Pontus Kyander 24 februari, 2022 - 21:32

Bra talat, och klokt att lämna Natofrågan utanför. Läget förändras hela tiden, det viktiga idag är solidariteten med Ukrainas folk och ledning.

Reply
Pontus Kyander 24 februari, 2022 - 22:38

För att förtydliga: det var bra att Janne Wass tog indirekt avstånd från det Putinfjäskande jollret från Österbottens svenska vänsterförbund. Det är riktigt att Finland inte bör stödja Ukraina militärt eller med vapen. Däremot bör de fredliga medel som används inkludera lån och finansiella bidrag till den ukrainska staten – med vilka de kan fortsätta försörja sitt försvar med pansarvärnsrobotar, luftvärnsrobotar och vad det vara månde. Det ser möjligen ut som att Ukraina haft partiella framgångar med att slå tillbaka ryska trupper. Där bör vi stödja dem genom EU. Solidaritet med Ukrainas folk och demokratiskt valda regering är avgörande, och det är centralt att vi i Finland står samlade åtminstone kring detta. Somliga av oss ser ett inträde i EU som oundvikligt, men det är en debatt som vi måste föra i landet under månaderna som kommer.

Reply
Andreas 25 februari, 2022 - 07:36

Och fortfarande, om de fredliga lösningarna inte funkar? Bara låta Ryssland fortsätta och eventuellt gå in med armén i flera länder? En väpnad angripare kan inte stoppas annat än med vapen!

Reply
Mikko Ala-Kulju 28 februari, 2022 - 17:05

Utsökt arbete!! Min arrière-grand-oncle skulle på 30-talet ha varit stolt över en sådan tidningsartikel!!

https://www.eduskunta.fi/FI/kansanedustajat/Sivut/910246.aspx

Reply
Stefan Håkans 28 februari, 2022 - 23:24

Till Pontus Kyander: Jag ser inte någon motsättning i det Janne Wass säger i sin ledartext och Österbottens svenska sektions uttalande. Vänsterförbundet och dess förehångare DFFF har en lång tradition av fredpolitik. I den fredspolitiken har vi försökt lyfta fram förhandlingar, alliansfrihet och kärnvapennedrustning. Vårt uttalande godkändes och sändes till Ny Tid, innan Ryssland anföll Ukraina. Det var verkligen synd att förhandlingarna misslyckades. Hade det funnits förhandlingsvilja hade kriget undvikits. Här kan man inte beskylla enbart den ena parten. Jag kan inte heller förstå de debattörer som tidigare haft en framträdande roll som politisk linjedragare i Väsnterförbundet och i FB- inlägg hatpratar att ryssarna borde slängas ut från förhandlingborden. Synd att man inte ens tar förebild av Niinistö. Rysslands angrepp på Ukraina var ett brott mot folkrätten och internationell rättsordning och skall fördömas, därför ser jag heller inte något förkastligt i Janne Wass` text.

Reply
Frank 2 mars, 2022 - 08:41

Håller ju nog med, men borde vi inte också använda samma hårdhandskar och sanktioner mot USA då de har attackerat Syiren, Irak, Libyen osv. Varför är det bara jättefel när ryssland krigar/när vita människor dör?

Reply
Ny Tid 2 mars, 2022 - 09:37

Hej Frank! Ny Tid har nog under de senaste årtiondena gjort sin ståndpunkt mycket klar också angående USA:s invasioner i Afghanistan och Irak, som kanske är de mest passande motsvarigheterna. Krigen i Syrien och Libyen är sedan mer invecklade historier.

Reply
Stefan Håkans 2 mars, 2022 - 23:58

Libyen var ju en Natoattack, som blev en ren katastrof och ledde till ett utdraget och förödande inbördeskrig. Såna där imperialistiska tilltag är det viktigt att försöka avhålla sig ifrån om man vill upprätthålla ett internationellt rykte som en tolerant, rättvis och förnuftig nation som håller fast vid internationell rätt.

Reply
Ny Tid 3 mars, 2022 - 02:52

Tack för kommentaren, Stefan! För att vara fullständigt ärlig, minns jag i detta nu inte helt hur alla turer kring Libyen gick, och till vilken grad inbördeskriget redan var igång då Nato attackerade. Det är fullt möjligt att du har rätt. Hursomhelst skäller Frank dock på fel träd om han i mig vill hitta nån som försvarar den amerikanska/Nato-affilierade militärimperialismen, för det har jag aldrig i mitt liv gjort. Däremot finner jag det beklämmande att så många gamla kommunister försöker relativisera Putins angrepp på Ukraina med såna här ”men USA är också onda”-kommentarer. Det är samma taktik som högern använder för att diskreditera vänstern med ”Men Stalin då?”-kommentarer. En oprovocerad attack av en stormakt mot ett underlägset offer är alltid förkastligt. Att USA gjort samma sak gör inte Putins brott mindre. Ocj for the record, jo, jag tycker att det internationella samfundet borde ha agerat mycket tuffare mot USA vid otaliga tillfällen.
/Janne

Reply

Lämna ett svar till Mikko Ala-Kulju


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.