<\/a>Cherish Menzo unders\u00f6kte hiphopkulturens b\u00e5de sexiga och groteska sidor. Foto: Bas de Brouwer\/Pressbild.<\/p><\/div>\n
I Amsterdambaserade Cherish Menzos<\/b> soloverk Jezebel<\/i> st\u00e5r dansen och det fysiska ocks\u00e5 i fokus, men h\u00e4r \u00e4r st\u00e4mningen mindre varm och livsbejakande och mer kylig och aggressiv. Menzo unders\u00f6ker konceptet \u201cthe Video Vixen\u201d, den sexiga bakgrundsdansaren i rap, r\u2019n\u2019b- och hiphopmusikvideor fr\u00e5n \u201cMTV:s gyllene era\u201d p\u00e5 1990- och b\u00f6rjan av 2000-talet. I programbladets intervju s\u00e4ger Menzo bland annat att hon vill \u00f6verbrygga den snobbigt artificiella klyftan mellan performancekonst och den mainstream-popul\u00e4rkultur som hennes generation (dit jag ocks\u00e5 tillh\u00f6r) vuxit upp med. Detta \u00e4r en inst\u00e4llning som jag entusiastiskt kan omfatta.<\/p>\n
Menzo inleder f\u00f6rest\u00e4llningen i en \u00f6verd\u00e5dig p\u00e4ls och tajta booty shorts i tuggummirosa latex. Till mina visuella favoritelement i f\u00f6rest\u00e4llningen h\u00f6r hur hon utnyttjar sina n\u00e4stan decimeterl\u00e5nga fejknaglar, metall-grillsen p\u00e5 sina t\u00e4nder och den tjocka kakan av glitterl\u00e4ppstift p\u00e5 sina l\u00e4ppar f\u00f6r att utstuderat sudda ut gr\u00e4nsen mellan sexigt och groteskt i sin koreografi och videoinspelningen som projiceras p\u00e5 en sk\u00e4rm bakom henne. Greppet att ta en kommersialiserad, kommodifierad och glansigt paketerad idealbild av kvinnlig cis-heterosexighet och l\u00e5ngsamt l\u00e5ta den f\u00f6rvandlas och \u00f6verg\u00e5 i n\u00e5gonting m\u00f6rkare, mer absurt och Lynchianskt skr\u00e4mmande genom att dekonstruera, \u00f6verdriva och karikera utvalda element och detaljer k\u00e4nner jag igen fr\u00e5n till exempel Glitchers The Porn Horror Musical <\/i>fr\u00e5n 2019.<\/p>\n
V\u00e5ldsam twerking framkallar sympatism\u00e4rta\u00a0<\/b><\/p>\n
Menzo kryssar st\u00f6ddigt kring scenen p\u00e5 en uppblingad liten cykel, och twerkar sedan s\u00e5 h\u00e5rt att man hajar till i instinktiv sympatism\u00e4rta d\u00e5 hennes skinkor sm\u00e4ller i golvet som boxningshandskar i en boxningss\u00e4ck. Sen \u00e5lar hon in i en ballongaktigt uppsvullen one piece som f\u00e5r henne att likna en f\u00f6rgylld Michelinman, innan hon byter roll fr\u00e5n objektifierad till objektifierare och b\u00f6rjar utst\u00f6ta v\u00e5ldsamt misogyn raplyrik genom sin auto tune-distorterade mikrofon. Det \u00e4r en brutal men samtidigt f\u00f6runderligt befriande scen som stiligt lyfter fram och leker med de st\u00e4llvis extremt mots\u00e4gelsefulla best\u00e5ndsdelar som fortfarande g\u00f6r hiphop-kulturen till en av v\u00e5r samtids mest fascinerande och st\u00e4ndigt evolverande.<\/p>\n
Liikkeell\u00e4 Marraskuussa-festivalen saknar ett officiellt svenskspr\u00e5kigt namn, vilket har lett till en viss inkonsekvens i hur festivalens namn \u00f6vers\u00e4tts och anv\u00e4nds i svenskspr\u00e5kiga sammanhang. Hufvudstadsbladet <\/i>har anv\u00e4nt inneh\u00e5llstaggen \u201cDans i November\u201d f\u00f6r sina texter, medan till exempel Helsingfors stads hemsida myhelsinki.fi anv\u00e4nder den mot originalet n\u00e4rmare motsvarande \u00f6vers\u00e4ttningen \u201cR\u00f6relse i November\u201d som ocks\u00e5 enligt mig och andra jag diskuterat saken med fungerar n\u00e5got b\u00e4ttre. \u00c4ven om dansen var en viktig best\u00e5ndsdel i b\u00e5da verken jag s\u00e5g kan jag n\u00e4mligen konstatera att de gav gott om utrymme f\u00f6r ocks\u00e5 intellektuell eller k\u00e4nslom\u00e4ssig r\u00f6relse.<\/p>\n
<\/p>\n
Foto: Raoul Gilibert, Otto Ekman, Bas de Brouwer<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Intellektuella och kroppsliga aptiter kittlades, dissekerades och kritiserades i tv\u00e5 m\u00e5ngsidigt stimulerande internationella g\u00e4stspel p\u00e5 Liikkeell\u00e4 Marraskuussa-festivalen.\u00a0 \u201cCe…<\/p>\n","protected":false},"author":237,"featured_media":120964,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[3732,3735,5],"tags":[4805,4806,2420,4804,1099],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/zBWGdrQ8-scaled.jpeg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120963"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/237"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=120963"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120963\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120999,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/120963\/revisions\/120999"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media\/120964"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=120963"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=120963"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=120963"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}