{"id":16894,"date":"2013-10-14T11:46:42","date_gmt":"2013-10-14T08:46:42","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=16894"},"modified":"2015-05-14T21:13:48","modified_gmt":"2015-05-14T18:13:48","slug":"pa-fattigdomens-frontlinje","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2013\/10\/pa-fattigdomens-frontlinje\/","title":{"rendered":"P\u00e5 fattigdomens frontlinje"},"content":{"rendered":"

I sin kommande bok Kopparbergsv\u00e4gen 20 skriver Mathias Rosenlund om fattigdom, sjukdom och ett samh\u00e4lle d\u00e4r olyckorna ofta f\u00f6ljer t\u00e4tt p\u00e5 varandra. Den inhemska fattigdomen har saknat ett ansikte och nu efterlyser Rosenlund fler personliga ber\u00e4ttelser om utsatthet.\u00a0<\/strong><\/p>\n

Mathias Rosenlund \u00e4r frilansande litteraturkritiker, jobbar p\u00e5 dagis och som ungdomsledare och \u00e4r s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 gradun klar magister i litteraturvetenskap. Vad vet d\u00e5 Rosenlund om att vara fattig i dagens Finland? Hans svenska namn, den v\u00e4nliga utstr\u00e5lningen eller det svagt \u00f6sterbottniskt klingande spr\u00e5ket tyder inte p\u00e5 fattigdom. Med sin Iphone i handen f\u00f6rklarar han hur den relativa fattigdomen inneb\u00e4r att man kan ha en Iphone, som man kanske f\u00e5tt av en kompis, men samtidigt inte har r\u00e5d med f\u00f6rs\u00e4kringar, mediciner, hobbyer \u00e5t barnen, bil eller alla de r\u00e4kningar som samlas p\u00e5 h\u00f6g.<\/p>\n

<\/p>\n

\u2013 Om man skulle titta p\u00e5 mig s\u00e5d\u00e4r utifr\u00e5n, skulle man inte t\u00e4nka \u201dVitsi han \u00e4r fattig\u201d. Det \u00e4r beklagansv\u00e4rt att man inte noterar den relativa fattigdomen just f\u00f6r att den ofta \u00e4r s\u00e5 osynlig.<\/p>\n

Fast\u00e4n den inhemska fattigdomen till en stor del f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n gatubilden, lever den kvar inbyggd i byr\u00e5kratin. Den \u00e4r s\u00e4llan livshotande, men den fattigas kontakt med mathj\u00e4lpen, socialbyr\u00e5n, utm\u00e4tningsfirmor och tingsr\u00e4tten f\u00f6r\u00e4ndrar m\u00e4nniskan inifr\u00e5n \u2013 desillusionerar och stigmatiserar.<\/p>\n

\u2013 Jag \u00f6nskar att f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r den hoppl\u00f6shet som finns i den relativa fattigdomen skulle \u00f6ka. F\u00f6r att det \u00e4r tungt att leva i den och att den, n\u00e4r den blir utdragen, till slut kommer att k\u00e4nnas absolut.<\/p>\n

Rosenlund v\u00e4xte upp fattig i en f\u00f6rort i Stockholm och senare i Vasa, men det var efter att han blivit pappa som 21-\u00e5ring som han s\u00e5 sm\u00e5ningom fick inse att den fattigdom han upplevt under sin barndom bara var b\u00f6rjan. Vardagen fylldes \u00f6msom med arbete och studier, \u00f6msom med v\u00e5rd av hemmet, barnen och hans sv\u00e5rt deprimerade fru. P\u00e5 samma s\u00e4tt som hans mamma och pappa hankat sig fram p\u00e5 d\u00e5ligt betalda str\u00f6jobb, slet han nu med att f\u00e5 mat p\u00e5 bordet f\u00f6r sina barn i en f\u00f6rort bland arbetsl\u00f6sa, marginaliserade minoriteter, alkoholister och andra utslagna.<\/p>\n

\u2013 Jag har varit s\u00e5 arg p\u00e5 att det inte talas om fattigdom och p\u00e5 att det r\u00e5der en skam och ett stigma \u00f6ver att vara fattig. Jag har k\u00e4nt mig tvungen att g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t det, d\u00e5 jag inte har velat sk\u00e4mmas och h\u00e5lla tyst l\u00e4ngre.<\/p>\n

Genom skrivandet hittade Rosenlund en kanal som hj\u00e4lpte honom att g\u00f6ra upp med sitt f\u00f6rflutna och att st\u00e5 ut med vardagen. Dr\u00f6mmen att skriva var f\u00f6r dyrbar f\u00f6r att ge upp och det sista han ville var att bli en bitter pappa som aldrig f\u00e5tt f\u00f6rverkliga sina dr\u00f6mmar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Realismen slog fiktionen<\/strong><\/p>\n

Livet i Myrbacka i Vanda blev f\u00f6rst en novellsamling, men de fiktiva novellerna blev aldrig riktigt \u00f6vertygande. D\u00e5 han till slut hittade den sj\u00e4lvbiografiska ber\u00e4ttarstilen visste han att han slagit r\u00e4tt och resultatet blev hans f\u00f6rsta bok Kopparbergsv\u00e4gen 20<\/em>, som nu kommer ut p\u00e5 b\u00e5de svenska och finska. I boken beskriver han hur hans f\u00f6rh\u00e5llande till fiktionen f\u00f6r\u00e4ndrades: \u201dJag kom till en punkt d\u00e4r all fantasi och allt p\u00e5hittat br\u00e4ndes upp inom mig. Mitt liv kom i v\u00e4gen. Fiktionen k\u00e4ndes som en styggelse, det som m\u00e5ste ber\u00e4ttas beh\u00f6vde ett annat uttryck.\u201d<\/p>\n

\u2013 Jag vet inte hur jag skall g\u00e5 till v\u00e4ga f\u00f6r att hitta p\u00e5 det jag skriver l\u00e4ngre. Jag kommer nog att n\u00e5 dit \u00e4nnu en dag, men just nu g\u00e5r det inte.<\/p>\n

F\u00f6r tillf\u00e4llet tar f\u00f6rv\u00e4rvsarbetet det mesta av Rosenlunds tid, men vid sidan om bloggar han ocks\u00e5 p\u00e5 den andliga bloggen Andetag<\/em> och sin egna blogg P\u00e4rlgr\u00e4nden 8<\/em>.<\/p>\n

\u2013 Jag l\u00e4ngtar efter att f\u00e5 skriva mera, men \u00e5 andra sidan vill jag inte heller tappa kontakten till f\u00f6rv\u00e4rvsarbetet, vardagliga upplevelser, m\u00f6ten med m\u00e4nniskor och att bli st\u00e4lld i de situationer man m\u00f6ter i arbetslivet. Det \u00e4r i s\u00e5dana sociala situationer jag hittar mycket av det jag anser att \u00e4r v\u00e4rt att skriva om.<\/p>\n

 <\/p>\n

Finl\u00e4ndsk fattigdom<\/strong><\/p>\n

Rosenlund hoppas att den finl\u00e4ndska diskussionen om fattigdom snart kan komma ig\u00e5ng p\u00e5 allvar.<\/p>\n

\u2013 I Sverige har det redan i flera \u00e5r f\u00f6rts en entr\u00e4gen debatt om fattigdom. Den har kommit delvis via litteraturen och f\u00f6rfattare som Kristian Lundberg<\/strong> och Susanna Alakoski<\/strong>, men ocks\u00e5 via film. Nu \u00e5r 2013 har det f\u00f6rekommit en del diskussioner om fattigdom ocks\u00e5 i finskspr\u00e5kig medier och jag \u00e4r glad att min bok r\u00e5kar vara v\u00e4ldigt aktuell.<\/p>\n

De r\u00f6ster som uttalat sig om fattigdom och f\u00e5tt genomslag i offentligheten tillh\u00f6r oftast forskare och andra som ser p\u00e5 fattigdomen utifr\u00e5n.<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 ett st\u00e4lle i boken skriver jag att min r\u00f6st i boken \u00e4r en segrande r\u00f6st \u2013 helt enkelt f\u00f6r att den h\u00f6rs. Det finns s\u00e5 m\u00e5nga r\u00f6ster som inte h\u00f6rs, som f\u00f6rs\u00f6ker tala, men inte n\u00e5r fram. Jag \u00f6nskar att man skulle lyssna efter de h\u00e4r desperata r\u00f6sterna som beh\u00f6ver bli h\u00f6rda och ta deras vardag och deras verklighet p\u00e5 allvar.<\/p>\n

Rosenlund s\u00e4ger det k\u00e4nns bekl\u00e4mmande att Finland just nu \u00e4r det land, av alla OECD l\u00e4nder, d\u00e4r inkomstklyftorna \u00f6kar kraftigast enligt en rapport fr\u00e5n 2012. Dessutom visar FPA:s statistik att 13 procent av Finlands befolkning, allts\u00e5 n\u00e4stan 700 000 m\u00e4nniskor, \u00e4r fattiga.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r mycket obehagligt, speciellt med tanke p\u00e5 att det inte f\u00f6rs en diskussion om det. FPA:s statistik i kombination med OECD-rapporten talar v\u00e4ldigt kraftigt om att Finland just nu \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot ett nytt slags klassamh\u00e4lle. Nu l\u00e5nar jag Susanna Alakoski som s\u00e4ger att \u201dom inte politik \u00e4r n\u00e5d, s\u00e5 vill jag inte leva\u201d. F\u00f6r henne \u00e4r det viktigt att politiken \u00e4r varm och medm\u00e4nsklig, human och n\u00e5defull. Det kan jag k\u00e4nna igen och v\u00e5r politik just nu \u00e4r ganska l\u00e5ngt ifr\u00e5n det.<\/p>\n

Till slut fr\u00e5gar jag hur Rosenlunds livs skulle f\u00f6r\u00e4ndras om han en dag slapp leva i fattigdom.<\/p>\n

\u2013 Jag skulle k\u00e4nna mig tryggare. Jag skulle inte g\u00e5 runt och vara r\u00e4dd att bli vr\u00e4kt ur v\u00e5rt hem som jag just nu \u00e4r. Jag skulle kunna betala mina r\u00e4kningar i tid, slippa indrivningskostnader och slippa \u00e5ka till tingsr\u00e4tten. Det skulle finnas en stabilitet som jag upplever att jag aldrig har haft i mitt liv \u2013 inte i min barndom, inte n\u00e4r jag var ung och inte som vuxen, och nu b\u00f6rjar det k\u00e4nnas som att den inte \u00e4r m\u00f6jlig. Jag vet inte hur det skulle k\u00e4nnas att inte leva med den h\u00e4r otryggheten.<\/p>\n

Inga H\u00e4rm\u00e4l\u00e4
\nFoto: Mary Saaritsa<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I sin kommande bok Kopparbergsv\u00e4gen 20 skriver Mathias Rosenlund om fattigdom, sjukdom och ett samh\u00e4lle d\u00e4r olyckorna ofta…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":16895,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[916],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/rosenlund.jpg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16894"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=16894"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/16894\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media\/16895"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=16894"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=16894"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=16894"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}