{"id":1727,"date":"2010-11-26T17:14:57","date_gmt":"2010-11-26T17:14:57","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=1727"},"modified":"2010-12-01T09:16:07","modified_gmt":"2010-12-01T09:16:07","slug":"stundom-tar-generna-av-sig-kladerna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2010\/11\/stundom-tar-generna-av-sig-kladerna\/","title":{"rendered":"Stundom tar generna av sig kl\u00e4derna"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>I minnen skriver sig Torgny Lindgren b\u00e5de in i och ut ur den sj\u00e4lvbiografiska romanen<\/em>.<\/p>\n

Torgny Lindgren inleder Minnen<\/em> med att citera Augustinus<\/strong>, en av litteraturhistoriens stora sj\u00e4lvbiografer. P\u00e5 ett av f\u00f6rs\u00e4ttsbladen st\u00e5r som motto ett stycke ur Bek\u00e4nnelser<\/em>. D\u00e4rmed knyter Lindgren direkt an till den sj\u00e4lvbiografiska tradition som\u00a0 s\u00e4ger hur ett liv b\u00f6r ber\u00e4ttas: kronologiskt och sammanh\u00e4ngande. Och med Sanningen som fr\u00e4msta m\u00e5l.<\/p>\n

<\/p>\n

Sen \u00e4r det en annan sak att Lindgren v\u00e4ljer att citera ett stycke som han kan g\u00f6ra vad han vill med \u2013 \u201dMinnet \u00e4r nog ett slags mage \u00e5t tanken, den f\u00f6rg\u00e5ngna lyckan och gl\u00e4djen och sorgen liknar h\u00e4rsken eller surnad mat […]\u201d \u2013 f\u00f6r sj\u00e4lv tror han inte att det g\u00e5r att klart s\u00e4rskilja verklighet fr\u00e5n fantasi och att fastsl\u00e5 vad som \u00e4r orsak och vad som \u00e4r verkan. \u201dVi tycks ha ett behov av historia\u201d, s\u00e4ger han. \u201dHistoria och ber\u00e4ttelser. D\u00e4rf\u00f6r har vi uppfunnit minnet.\u201d<\/p>\n

Som s\u00e5 m\u00e5nga andra sj\u00e4lvbiografer inleder Lindgren med att f\u00f6rklara varf\u00f6r han gett sig in p\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 megalomaniskt som att skriva om sig sj\u00e4lv. F\u00f6rl\u00e4ggare efter f\u00f6rl\u00e4ggare har f\u00f6rs\u00f6kt \u00f6vertala honom att skriva sina Minnen. Han \u00e4r en stor man, en F\u00f6rfattare \u2013 med en sj\u00e4lvironi som g\u00f6r honom till en sympatisk medm\u00e4nniska: \u201dJag har r\u00e5kat ut f\u00f6r n\u00e4stan allting, sade jag. Sjukdomar och d\u00f6dsfall och f\u00f6rr\u00e4derier och \u00e4rebetygelser. Och \u00e5skv\u00e4der mitt ute p\u00e5 sj\u00f6n i en liten roddb\u00e5t.\u201d<\/p>\n

Jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 de tv\u00e4ra kast, fr\u00e5n det h\u00f6ga till det l\u00e5ga och fr\u00e5n det stora till det lilla, som \u00e4r s\u00e5 typiska f\u00f6r Torgny Lindgren. Utm\u00e4rkande \u00e4r ocks\u00e5 hans k\u00e4nsla f\u00f6r om\u00f6jligheter: Nej, jag kan inte skriva mina minnen, menar han och skriver dem.<\/p>\n

Den h\u00e4r sj\u00e4lvbiografin kr\u00e4nger och utvecklas \u00e5t ett intressant h\u00e5ll ocks\u00e5 med det gemenskapens minne som f\u00f6rfattaren h\u00e5ller vid liv med sitt ber\u00e4ttande. Han \u00e5terger som egna minnen b\u00e5de s\u00e5dana h\u00e4ndelser som \u00e4r sj\u00e4lvupplevda och s\u00e5dana som ber\u00e4ttats av sl\u00e4ktingar, v\u00e4nner och kolleger. Han skriver i sin mormors st\u00e4lle och i sin fars. Flera i familjen kunde ha skrivit de b\u00f6cker Torgny Lindgren skrivit, om de bara hade kommit \u00e5t att s\u00e4tta sig ned och g\u00f6ra det, men det \u00e4r han, som inte d\u00f6g \u00e5t h\u00e5rt kroppsarbete, som tog sig an uppdraget. Det \u00e4r en uppgift han hade klar f\u00f6r sig redan som barn. S\u00e5dana \u00e4r vi, s\u00e4ger han. Och n\u00e4r han skriver om sig sj\u00e4lv skriver han \u201djag\u201d, f\u00f6r att han inte har det r\u00e4tta ordet. \u201d[J]ag har aldrig inbillat mig att jag \u00e4r jag. Jag \u00e4r naturligtvis vi.\u201d<\/p>\n

livet som novellsamling<\/strong><\/p>\n

Minnen<\/em> \u00e4r en kort titel, men hur rymlig som helst, vilket ocks\u00e5 f\u00f6rfattaren tycks mena. Ut\u00f6ver personliga minnesbilder finns h\u00e4r anekdoter, snillrikt \u00e5tergivna samtal som \u00e4r k\u00e4rnfulla och knappast alltid helt autentiska, och en samling personportr\u00e4tt bland vilka det av fadern i slutet av boken st\u00e5r som kronan p\u00e5 verket.<\/p>\n

Ett par samlande teman \u00e4r d\u00f6den och skrivandet. D\u00f6den har gjort sig p\u00e5mind, b\u00e5de den egna och andras, alltsedan Torgny Lindgren som lungsjukt barn till sin f\u00f6rv\u00e5ning undslapp den. H\u00e4r st\u00e5r ocks\u00e5 att l\u00e4sa ber\u00e4ttelsen om hur han blev f\u00f6rfattare, och den om hur just den h\u00e4r boken kommer till; f\u00f6rfattaren \u00e4r n\u00e4rvarande i texten och skrivandet \u00e4r en p\u00e5g\u00e5ende akt.<\/p>\n

Enligt Lindgren \u00e4r minnen fragmentariska, ett slags flimmer i medvetandet, till skillnad fr\u00e5n ber\u00e4ttelser som \u00e4r sammanh\u00e4ngande. Han struntar i kronologin och drar \u00e4n i den ena, \u00e4n i den andra, minnestr\u00e5den. \u00c4nd\u00e5 lyckas han v\u00e4va samman tr\u00e5darna s\u00e5 att de skapar en helhet. Han menar att hans liv \u00e4r en novellsamling och ingen roman.<\/p>\n

Det fr\u00e4msta kittet i samlingen \u00e4r gemenskapens tema, det som g\u00f6r att jaget, subjektet, ter sig mer kollektivt \u00e4n individuellt. Torgny Lindgren beskriver sin v\u00e4rld som panteistisk. Det var ocks\u00e5 faderns som ins\u00e5g att d\u00f6den inte \u00e4r slutet, \u201dstundom, sade han, tar generna av sig kl\u00e4derna och simmar n\u00e5got litet stycke i grundvattnet\u201d. S\u00e5 sm\u00e5ningom m\u00f6ts vi alla d\u00e4r, \u00e4r tanken. Det slags jag Lindgren skriver \u00e4r samtidigt ur\u00e5ldrigt och senaste nytt. Det kan tolkas som en reaktion p\u00e5 det moderna sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga subjektet. Torgny Lindgren skriver sig b\u00e5de in i och ut ur den sj\u00e4lvbiografiska tradition jag n\u00e4mnde i b\u00f6rjan.<\/p>\n

\u201dJag \u00f6nskar, s\u00e4ger jag, att mitt liv hade h\u00e4ngt samman. Att jag hade utf\u00f6rt en riktig livsresa. Men ingenting blev som det var t\u00e4nkt.\u201d<\/p>\n

Det \u00e4r underh\u00e5llande och tankev\u00e4ckande.<\/p>\n

Ulrika Gustafsson<\/strong><\/p>\n

Torgny Lindgren: Minnen.
\nNorstedts 2010.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I minnen skriver sig Torgny Lindgren b\u00e5de in i och ut ur den sj\u00e4lvbiografiska romanen. Torgny Lindgren inleder…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[81],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1727"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1727"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1727\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1727"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1727"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1727"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}