{"id":17302,"date":"2013-12-09T13:13:38","date_gmt":"2013-12-09T10:13:38","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=17302"},"modified":"2013-12-09T13:14:11","modified_gmt":"2013-12-09T10:14:11","slug":"livet-efter-revolutionen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2013\/12\/livet-efter-revolutionen\/","title":{"rendered":"Livet efter revolutionen"},"content":{"rendered":"

\"\"Styrkan i reportageboken Frihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt ligger i att Anna-Lena Laur\u00e9n p\u00e5 ett lyckat s\u00e4tt blandar sin digra kunskap med f\u00f6rtroliga personliga m\u00f6ten, skriver Sophie Engstr\u00f6m stationerad i Lviv, Ukraina.<\/strong><\/p>\n

Som svenskspr\u00e5kig \u00e4r man inte bortsk\u00e4md med facklitteratur om de forna sovjetstaterna. Oftast \u00e4r man h\u00e4nvisad till korta och starkt f\u00f6renklade redog\u00f6relser i dagsmedierna. Redog\u00f6relser som ofta sp\u00e4r p\u00e5 de f\u00f6rdomar som finns om dessa l\u00e4nder och om deras of\u00f6rm\u00e5ga att skapa demokrati eller helt enkelt folkets ovilja att skapa demokrati. Anna-Lena Laur\u00e9ns<\/strong> senaste reportagebok Frihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt<\/em> \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r ett v\u00e4lkommet avbrott i den torka som det vanligtvis r\u00e5der p\u00e5 b\u00f6cker om regionen.<\/p>\n

<\/p>\n

F\u00f6rfattaren beh\u00f6ver v\u00e4l ingen n\u00e4rmare presentation. Hon har gjort sig k\u00e4nd b\u00e5de i Finland och Sverige som\u00a0 en or\u00e4dd reporter med en s\u00e4rskild f\u00f6rm\u00e5ga att genom personliga iakttagelser beskriva och f\u00f6rklara stora komplexa h\u00e4ndelser. Frihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt<\/em> \u00e4r inget undantag. Reportageboken behandlar tre l\u00e4nder i det forna Sovjetunionen som p\u00e5 olika s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6kt att byta ut en auktorit\u00e4r tradition mot en mer demokratisk s\u00e5dan. F\u00e4rgrevolutionerna, som de kallas, \u00e4r de tre revolutioner som \u00e4gde rum i Georgien 2003 (Rosenrevolutionen), Ukraina 2004 (Den orange revolutionen) och Kirgizistan 2005 (Tulpanrevolutionen).<\/p>\n

 <\/p>\n

Tre olika verkligheter<\/strong><\/p>\n

Laur\u00e9n tar avstamp i revolutionen p\u00e5 Tahrirtorget i Kairo och st\u00e4ller sig fr\u00e5gan varf\u00f6r det tar s\u00e5 l\u00e5ng tid att utveckla ett demokratiskt system. \u201dDet g\u00f6r ont\u201d att skapa demokrati, skriver hon. Georgien, Ukraina och Kirgizistan har det gemensamt att de haft demokratiska revolutioner och d\u00e4rf\u00f6r haft tid att utveckla sina demokratiska system, menar Laur\u00e9n. Hur har det g\u00e5tt sedan revolutionerna? fr\u00e5gar hon sig.<\/p>\n

De tre l\u00e4nderna \u00e4r egentligen inte helt j\u00e4mf\u00f6rbara, trots att de alla varit en del av Sovjetunionen. Kirgizistan \u00e4r ett klansamh\u00e4lle d\u00e4r islamiseringen \u00e4r n\u00e5got m\u00e5nga fruktar. Den sj\u00e4lvklara samarbetsparten \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r Ryssland, och det \u00e4r i samarbetet med Moskva som man kan h\u00e5lla undan f\u00f6r \u00f6kat inflytande fr\u00e5n Afghanistan och Tadjikistan.<\/p>\n

I Ukraina har vi en annan situation. H\u00e4r \u00e4r Ryssland inte en sj\u00e4lvklar eller eftertraktansv\u00e4rd partner. Delar av landet tillh\u00f6rde Polen fram till andra v\u00e4rldskrigets slut och Laur\u00e9n pekar p\u00e5 att landet har en inre splittring som f\u00f6rsv\u00e5rar en demokratisk utveckling. I Georgien ser vi d\u00e4remot ett mer lyckat f\u00f6rs\u00f6k att inf\u00f6ra demokrati, menar Laur\u00e9n. Men genom henne f\u00e5r vi ocks\u00e5 h\u00f6ra m\u00e5nga kritiska r\u00f6ster som \u00e4r skeptiska till rosenrevolutionens ledare Saakasvili<\/strong> och dennes metoder.<\/p>\n

Det som \u00e4r gemensamt f\u00f6r de tre l\u00e4nderna \u00e4r att de alla har, och hade vid de respektive revolutionerna, stora problem med korruption. En annan gemensam n\u00e4mnare \u00e4r att det knappt finns n\u00e5gon kvinnlig representation i parlamenten.<\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e4saren m\u00f6ter de intervjuade<\/strong><\/p>\n

Laur\u00e9n beskriver de tre l\u00e4ndernas f\u00f6ruts\u00e4ttningar och f\u00f6rh\u00e5llanden p\u00e5 ett p\u00e5fallande kunnigt s\u00e4tt. Hon v\u00e4ver samman l\u00e4ndernas historia med dess nutid, och det f\u00f6renklar f\u00f6rst\u00e5elsen av problematiken f\u00f6r en mindre insatt. Laur\u00e9n g\u00f6r inte misstaget att anv\u00e4nda historien som ett s\u00e4tt att f\u00f6rklara l\u00e4ndernas nuvarande situation. Det handlar mer om en placering f\u00f6r att underl\u00e4tta f\u00f6rst\u00e5else samt motverka att l\u00e4nderna framst\u00e5r som abstrakta. Den st\u00f6rsta f\u00f6rdelen med det \u00e4r att man enkelt f\u00f6rst\u00e5r att l\u00e4nderna inte enbart varit en del av Sovjetunionen\/Ryssland, utan att deras kontext i m\u00e5nga fall \u00e4r mycket mer komplex \u00e4n s\u00e5. Att det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Laur\u00e9n n\u00e4rmar sig Kirgizistan ur ett professionellt perspektiv m\u00e4rks knappt och hennes kunskap om Ukrainas och Georgiens situation \u00e4r imponerande.<\/p>\n

Bokens tyngd ligger p\u00e5 de personliga m\u00f6tena, intervjuer d\u00e4r \u00f6msesidigt f\u00f6rtroende \u00e4r grundstommen. Detta skapar en k\u00e4nsla av intimitet och Laur\u00e9n suddar n\u00e4stan ut avst\u00e5ndet mellan l\u00e4saren och den intervjuade. De som intervjuas \u00e4r ofta kvinnor, vilket blir en intressant kommentar till att den kvinnliga representationen i parlamenten \u00e4r s\u00e5 l\u00e5g i de tre l\u00e4nderna.<\/p>\n

 <\/p>\n

Determinismen\u00a0bortbl\u00e5st<\/strong><\/p>\n

Det finns sv\u00e5righeter med att skriva om regionen. Sv\u00e5righeter som Laur\u00e9n smidigt tar sig f\u00f6rbi, men en av dessa sv\u00e5righeter \u00e4r om\u00f6jlig att bem\u00e4stra, och det \u00e4r tiden. Under den tid som jag l\u00e4st Frihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt<\/em> har tv\u00e5 av l\u00e4nderna hamnat i medialt blickf\u00e5ng. I Georgien har Saakasvili avg\u00e5tt frivilligt, vilket faktiskt understryker att han \u00e4r en demokratiskt sinnad politiker. I Ukraina har presidentens avsteg fr\u00e5n EU-sp\u00e5ret f\u00e5tt folket att g\u00e5 ut p\u00e5 gatorna igen. Demonstrationerna \u00e4r faktiskt st\u00f6rre \u00e4n de var under den orange revolutionen. I skrivande stund vet vi inte om detta kommer bli en upprepning av den orange revolutionen eller om demonstrationerna kommer att avklinga utan uppn\u00e5tt resultat (som i dagsl\u00e4get tycks vara att avs\u00e4tta presidenten samt utlysa nyval).<\/p>\n

Avslutningsvis kan man fr\u00e5ga sig om Laur\u00e9n svarar p\u00e5 sin fr\u00e5ga. F\u00e5r man verkligen svar p\u00e5 varf\u00f6r det tar s\u00e5 l\u00e5ng tid att utveckla en demokrati? Ett delsvar \u00e4r det som n\u00e4mndes tidigare, avsaknaden av f\u00f6rm\u00e5ga att motverka korruption, men \u00e4ven att l\u00e4nderna inte utvecklat n\u00e5gon f\u00f6rm\u00e5ga att erk\u00e4nna sina fel. Laur\u00e9n pekar givetvis p\u00e5 att det finns stora skillnader mellan de olika l\u00e4nderna. Ukraina misslyckades med sitt demokratiprojekt d\u00e5 de olika f\u00f6retr\u00e4darna inte kunde komma \u00f6verens. De var helt enkelt inte mogna uppgiften. I Georgien kunde Saakasvili inte motst\u00e5 frestelsen att styra \u00f6ver medierna samt inleda ett krig mot Ryssland (sommaren 2008). I Kirgizistan gjorde klansamh\u00e4llet det sv\u00e5rt att skapa reella f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r demokrati. Men Laur\u00e9n h\u00e4nfaller aldrig till den s\u00e5 vanligt f\u00f6rekommande determinismen, som de forna sovjetstaterna ofta beskrivs med. H\u00e4r finns \u00e4nd\u00e5 en f\u00f6rhoppning om en ljusning, en tillvaro bortom korruption och maktmissbruk.<\/p>\n

Sammantaget \u00e4r Laur\u00e9ns Frihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt<\/em> mycket l\u00e4sv\u00e4rd b\u00e5de f\u00f6r den mer insatta och den som hyser ett mer allm\u00e4nt intresse f\u00f6r regionen. Hennes spr\u00e5k \u00e4r l\u00e4ttl\u00e4st och \u00f6ppnar upp f\u00f6r eftertanke. Som kuriosa kan till\u00e4ggas att Frihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt<\/em> redan \u00e4r \u00f6versatt till ukrainska och kom ut i dagarna. Laur\u00e9ns arbete \u00e4r omtyckt \u00e4ven i l\u00e4nderna hon skriver om.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sophie Engstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

Lviv, Ukraina<\/em><\/p>\n

Anna-Lena Laur\u00e9n:
\nFrihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt.
\nSchildts & S\u00f6derstr\u00f6ms, 2013.<\/p>\n

<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Styrkan i reportageboken Frihetens pris \u00e4r ok\u00e4nt ligger i att Anna-Lena Laur\u00e9n p\u00e5 ett lyckat s\u00e4tt blandar sin…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[306],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17302"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=17302"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17302\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=17302"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=17302"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=17302"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}