{"id":17657,"date":"2014-02-03T11:21:08","date_gmt":"2014-02-03T09:21:08","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=17657"},"modified":"2021-06-08T16:49:06","modified_gmt":"2021-06-08T13:49:06","slug":"ut-och-cykla-mathias-rosenlund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2014\/02\/ut-och-cykla-mathias-rosenlund\/","title":{"rendered":"Ut och cykla, Mathias Rosenlund"},"content":{"rendered":"<p><strong>Debatten om Mathias Rosenlunds bok Kopparsbergsv\u00e4gen 20 har gemensamma drag med \u00f6verhetens analys av den ekonomiska krisen. Sv\u00e4lj inte f\u00f6rklaringar som projicerar ansvaret f\u00f6r fattigdomen p\u00e5 enskilda individer eller ansvaret f\u00f6r den ekonomiska krisen p\u00e5 folket, skriver Per-Erik L\u00f6nnfors i sin debattartikel.\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>P\u00e5 en rad seminarier, med b\u00f6rjan senaste sommar, har man s\u00f6kt orsakerna till den ekonomiska krisen. De har h\u00e5llits i abstraktionernas och generaliseringarnas tunna luftlager. \u201dUpp flyga orden, tanken stilla st\u00e5r, ord utan tanke s\u00e4llan himlen n\u00e5r\u201d.<\/p>\n<p><!--more--><\/p>\n<p>Det enda gemensamma tema man kan urskilja \u00e4r att det \u00e4r n\u00e5got fel p\u00e5 folket. Det har gripits av pessimism, h\u00e5gl\u00f6shet, brist p\u00e5 initiativ, utebliven talkoanda. Ocks\u00e5 president <strong>Sauli Niinist\u00f6<\/strong> fogade sig i sitt ny\u00e5rstal till k\u00f6ren, \u00e4ven om uppmaningen att hj\u00e4lpa grannar i n\u00f6d var behj\u00e4rtansv\u00e4rd. Det b\u00f6rjar likna det amerikanska spelet \u201dpass the buck\u201d. Det g\u00e4ller att skylla p\u00e5 andra. Helst s\u00e5 snabbt att den andra inte hinner f\u00f6rst.<\/p>\n<p>Skuldbel\u00e4ggningen \u00e4r grotesk! Krisen f\u00f6rorsakades i USA av banker som gjorde katastrofala kreditriskbed\u00f6mningar. Sedan paketerades skulderna i matematiskt ogenomskinliga kostymer och skickades till Europa. De europeiska bankerna sp\u00e4dde p\u00e5 genom att ge riskfyllda l\u00e5n till Sydeuropeiska f\u00f6retag och stater. V\u00e4rldens finanssystem var n\u00e4ra att falla ihop som ett korthus n\u00e4r det understa kortet, de amerikanska bostadskrediterna, inte h\u00f6ll f\u00f6r trycket. Bankerna m\u00e5ste r\u00e4ddas.<\/p>\n<p>R\u00e4ddaren var staten, med andra ord folket, med andra ord skattebetalarna. De st\u00e4llde lojalt upp och r\u00e4ddade b\u00e5de bankdirekt\u00f6rerna och politikerna. Brist p\u00e5 talkoanda?<\/p>\n<p>Nu anklagas folket f\u00f6r svartm\u00e5leri och d\u00e5lig fram\u00e5tanda. Hur bakv\u00e4nt kan man t\u00e4nka? Det v\u00e4rsta \u00e4r att man lyckas f\u00f6rv\u00e4nda synen p\u00e5 journalister och medier. Folket har inte l\u00e4ngre \u00f6verhetens f\u00f6rtroende! Tid att enligt <strong>Bertolt Brechts<\/strong> recept byta ut folket? I riksdagsvalet om ett \u00e5r f\u00e5r vi se vem som blir utbytt.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Skyll p\u00e5 individerna<\/strong><\/p>\n<p>Men tillbaka till Rosenlund. <strong>Irma Swahn<\/strong> f\u00f6rsvarar i <em>Hufvudstadsbladet<\/em> den 19 januari, i ett inl\u00e4gg som av misstag gick i <strong>Pia Ingstr\u00f6ms<\/strong> namn, f\u00f6rfattaren mot kritikerna <strong>Peter L\u00fcttge<\/strong>, <strong>Janne Strang<\/strong> och <strong>Kaj Korkea-aho<\/strong>. De tycker, kort sagt, att Rosenlund har sig sj\u00e4lv att skylla f\u00f6r sin fattigdom.<\/p>\n<p>De tre musket\u00f6rerna \u00e4r inte de enda som kr\u00e4ver att individerna skall lyfta sig sj\u00e4lv ur ett tr\u00e4sk som andra skapat. I <em>Skavlan<\/em> upptr\u00e4dde nyligen f\u00f6rfattaren <strong>Malcolm Gladwell<\/strong> med sin teori om att den svaga egentligen \u00e4r den starkare, om han bara ids f\u00f6rs\u00f6ka. Ocks\u00e5 i sin senaste bok <em>David och Goliat<\/em> predikar Gladwell om svaghet som blir styrka. Motg\u00e5ngar skall utnyttjas som spr\u00e5ngbr\u00e4den till framg\u00e5ngar. Det verkar rentav som om motg\u00e5ngar skulle vara n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att individer som <strong>Ingvar Kamprad<\/strong> skall n\u00e5 toppen.<\/p>\n<p>Kanske \u201dfolket\u201d och \u201dde svaga\u201d egentligen borde tacka finansv\u00e4rlden f\u00f6r att den gett dem sv\u00e5righeter att k\u00e4mpa med, <em>per aspera ad astra<\/em>. Den amerikanska framg\u00e5ngsmyten v\u00e4cks upp p\u00e5 nytt. Gl\u00f6mt \u00e4r <strong>William James<\/strong> uttalande om \u201dthe exclusive worship of the bitch-goddess, <em>Success<\/em> is our national disease\u201d.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Ut och cykla!<\/strong><\/p>\n<p>Det kan finnas fog f\u00f6r att karakt\u00e4rsfostran har nedv\u00e4rderats i den moderna pedagogiken. I sin bok <em>How Children Succed <\/em>skriver <strong>Paul Though<\/strong>(!) att karakt\u00e4r \u00e4r n\u00e5got som \u201duppst\u00e5r d\u00e5 man genomlever och \u00f6vervinner misslyckanden\u201d. Han menar att amerikanska barn i b\u00e5da \u00e4ndor av det socioekonomiska spektret g\u00e5r miste om s\u00e5dana v\u00e4sentliga erfarenheter .<\/p>\n<p>Ber\u00e4ttelsen om den bortklemade rikemanssonen som hamnar i r\u00e4nnstenen och den fattiga arbetarsonen som \u00f6vervinner alla motg\u00e5ngar \u00e4r legio. Askungesagan \u00e5terkommer i otaliga versioner. Var och en \u00e4r sin egen lyckas smed och sj\u00e4lv \u00e4r b\u00e4sta dr\u00e4ng.\u00a0 \u201dTro p\u00e5 gud och \u00e4rligt vandra, sk\u00f6t dig sj\u00e4lv och skit i andra\u201d.<\/p>\n<p>Mathias Rosenlund fick h\u00f6ra \u201dandra har ju klarat sig, liksom jag sj\u00e4lv, varf\u00f6r inte du?\u201d<\/p>\n<p>Ocks\u00e5 Paul Though projicerar sig sj\u00e4lv p\u00e5 andra. Han \u201dhade turen att f\u00e5 g\u00f6ra sina egna misstag\u201d. Efter ett misslyckat \u00e5r i Columbia University cyklade han ensam fr\u00e5n Atlanta till Nova Scotia och blev sedan framg\u00e5ngsrik journalist och f\u00f6rfattare.<\/p>\n<p>Se d\u00e4r, Rosenlund, ut och cykla!<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>The Self-Made Man<\/strong><\/p>\n<p>I <em>Financial Times<\/em> den 17 januari behandlar f\u00f6rfattaren <strong>Randy Boyagoda<\/strong> myten om \u201dthe self-made man\u201d utg\u00e5ende fr\u00e5n sin egen bok <em>Beggar\u00b4s Feast<\/em>. Boyagoda p\u00e5pekar att hj\u00e4ltesagor \u00e4r, just det, sagor. Ingen t\u00e4nder p\u00e5 historier om hur m\u00e4nniskor \u00f6vervinner otroliga sv\u00e5righeter f\u00f6r att bli aktuarier. Om <strong>Amos Anderson<\/strong> hade blivit den aktuarie som han studerade till i Tyskland hade det aldrig skrivits n\u00e5gra b\u00f6cker om hur han steg fr\u00e5n annonsf\u00f6rs\u00e4ljare till tidnings\u00e4gare och finansman.<\/p>\n<p>Men alla kan inte vara \u201dThe Great Gatsby\u201d eller Don Draper. Boyagoda kritiserar dessa historier om the self-made man som den b\u00e4sta v\u00e4gen ut ur dystra omst\u00e4ndigheter, oberoende av hur till\u00e4mpliga och trov\u00e4rdiga de \u00e4r f\u00f6r andra. Deras implikation \u00e4r n\u00e4mligen att osynligg\u00f6ra oj\u00e4mlikhetens mycket st\u00f6rre problem: \u201dI sj\u00e4lva verket kan vi anv\u00e4nda ber\u00e4ttelser om \u2019self-made men\u2019 f\u00f6r att lugna globaliseringens fattiga\u201d.<\/p>\n<p>S\u00e5 sv\u00e4lj inte regeringars f\u00f6rklaringar att den strukturella arbetsl\u00f6sheten \u00e4r sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llad eller att det \u00e4r ditt eget fel att du inte har blivit en Gatsby, Draper, Anderson eller <strong>Wahlroos<\/strong>.<\/p>\n<p><strong>Per-Erik L\u00f6nnfors<\/strong><\/p>\n<div><strong><br \/>\n<\/strong><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Debatten om Mathias Rosenlunds bok Kopparsbergsv\u00e4gen 20 har gemensamma drag med \u00f6verhetens analys av den ekonomiska krisen. Sv\u00e4lj&hellip;<\/p>\n","protected":false},"author":236,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17657"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/236"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=17657"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17657\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":39134,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17657\/revisions\/39134"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=17657"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=17657"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=17657"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}