{"id":18217,"date":"2014-04-16T13:42:21","date_gmt":"2014-04-16T10:42:21","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=18217"},"modified":"2021-05-28T11:12:06","modified_gmt":"2021-05-28T08:12:06","slug":"metropolforvaltningen-och-bostadsbristen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2014\/04\/metropolforvaltningen-och-bostadsbristen\/","title":{"rendered":"Metropolf\u00f6rvaltningen och bostadsbristen"},"content":{"rendered":"
\"\"

Segregeringen i huvudstadsregionen har en tydlig v\u00e4st-\u00f6stlig dimension, d\u00e4r syssels\u00e4ttningsgraden bland m\u00e4n \u00e4r ett ganska tydligt symptom. Kartan bygger p\u00e5 statistik fr\u00e5n 2008.<\/p><\/div>\n

En demokratiskt vald metropolf\u00f6rvaltning skulle motverka segregationen mellan fattiga problemomr\u00e5den och rika statusomr\u00e5den samt r\u00e5da bot p\u00e5 den v\u00e4xande bostadsbristen inom huvudstadsregionen, skriver Mika Helander.<\/strong><\/p>\n

Bostadsbristen i Helsingforsregionen har existerat redan l\u00e4nge. Tusentals m\u00e4nniskor k\u00f6ar till kommunala bost\u00e4der. Produktionen av hyresbost\u00e4der sl\u00e4par efter och motsvarar inte efterfr\u00e5gan eller \u00f6verenskomna m\u00e5ls\u00e4ttningar. M\u00e4nniskor bor tr\u00e5ngt och betalar ockerhyror f\u00f6r sina bost\u00e4der. Kommunalt boende koncentreras till best\u00e4mda omr\u00e5den och stadsdelar, som \u00e4r utsatta f\u00f6r socioekonomiska problem och marginalisering. Den nuvarande kommunstrukturen, med d\u00e4rtill h\u00f6rande markplanering, utg\u00f6r en viktig orsak till att bostadsmarknaden inte fungerar, eftersom kommunerna konkurrerar om \u201dgoda skattebetalare\u201d. En metropolf\u00f6rvaltning utvecklas nu som politisk l\u00f6sning till fr\u00e5gan, och inom en snar framtid fattas beslut om markplanering, tomtreservering, bostadsproduktion och kommunalt hyresboende av en demokratiskt vald metropolfullm\u00e4ktige.<\/p>\n

<\/p>\n

Diskussionen om en metropolf\u00f6rvaltning tilltog kring \u00e5r 2009 f\u00f6r att avv\u00e4rja planer p\u00e5 kommunfusioner. Sammanslagningar f\u00f6reslogs av centrala Helsingforspolitiker och ministrar, men ans\u00e5gs av regionens andra beslutsfattare vara ett d\u00f6df\u00f6tt f\u00f6rs\u00f6k att l\u00f6sa metropolomr\u00e5dets problem. Bostadsbristen, trafikplaneringen, trafikinvesteringarna, markplaneringen och segregationen mellan olika stadsdelar i regionen ans\u00e5gs inte bli l\u00f6sta inom ramen f\u00f6r en mastodontkommun, som skulle ledas fr\u00e5n Senatstorget. Dessutom skulle megakommunen inneb\u00e4ra enorma demokratiproblem, d\u00e4r distansen mellan folkvalda representanter och den vanliga kommunmedlemmen skulle bli \u00e4nnu l\u00e4ngre \u00e4n vad som \u00e4r fallet i de nuvarande stora st\u00e4derna. \u00c4ven serviceproduktionen skulle bli dyrare i ett Storhelsingfors. Metropolf\u00f6rvaltningen framf\u00f6rdes i detta l\u00e4ge som en \u00f6nskv\u00e4rd l\u00f6sning till det akuta behovet av mer bindande samarbete i regionen. Den politiska processen har varit m\u00e5ngfacetterad och minst sagt besynnerlig. Motst\u00e5ndet mot kommunfusioner har sedan dess varit kompakt i s\u00e5 gott som alla andra kommuner \u00e4n Helsingfors.<\/p>\n

Under de senaste fem \u00e5ren har ett antal utredningar genomf\u00f6rts om kommunstrukturen i huvudstadsregionen och om en eventuell metropolf\u00f6rvaltning, och i skrivande stund bereds en metropollag av en arbetsgrupp, som kom med ett delbet\u00e4nkande i b\u00f6rjan av april. Diskussionen om metropolf\u00f6rvaltningen har g\u00e5tt het, men en stark och demokratiskt vald metropolfullm\u00e4ktige framskrider nu sakta men s\u00e4kert.<\/p>\n

 <\/p>\n

Instrument f\u00f6r demokrati<\/strong><\/p>\n

Debatten om metropolf\u00f6rvaltningen fick emellertid snabbt likadana karakt\u00e4rsdrag som alla diskussioner om huvudstadsregionens samarbete haft under g\u00e5ngna \u00e5rtionden. Alla former av djupare och mer f\u00f6rpliktande samarbete motarbetades. Bristande insikt i den historiska situationen och den aktuella politiska konstellationen f\u00f6rekom p\u00e5 olika h\u00e5ll. M\u00e5nga debatt\u00f6rer saknade f\u00f6rm\u00e5ga att se skogen f\u00f6r tr\u00e4den, och diskussionen gick in p\u00e5 sidosp\u00e5r. Men starka ekonomiska intressen kring den fysiska planeringen spelade naturligtvis ocks\u00e5 in. En del centrala politiker f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rhala och bromsa upp processen genom att avleda uppm\u00e4rksamheten fr\u00e5n de centrala fr\u00e5gorna. L\u00e4ngst ifr\u00e5n varandra stod samlingspartisterna i Helsingfors och Esbo.<\/p>\n

Ett aktuellt tecken p\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ken att leda reformarbetet p\u00e5 sidosp\u00e5r var f\u00f6rslaget att metropolf\u00f6rvaltningen borde inneh\u00e5lla Nylands alla kommuner i st\u00e4llet f\u00f6r de planerade 16 kommunerna. Nylands f\u00f6rbunds ledande politiker Eero Hein\u00e4luoma <\/strong>(sdp) och Outi M\u00e4kel\u00e4<\/strong> (saml) f\u00f6reslog detta antagligen med syftet att trygga f\u00f6rbundets framtida st\u00e4llning (HS<\/em> 5.2.2014). Mindre kommuners representanter ville g\u00e4rna att deras kommuner skulle inf\u00f6rlivas i metropolomr\u00e5det, trots att de huvudsakliga fr\u00e5gest\u00e4llningarna som pockade p\u00e5 en l\u00f6sning g\u00e4llde den sociala och milj\u00f6m\u00e4ssiga utvecklingen enkom i huvudstadsregionen. Men mindre kranskommuner borde delta f\u00f6r att f\u00f6rhindra solospel i markplaneringen.<\/p>\n

Statsr\u00e5dets utredning om metropolf\u00f6rvaltningen inbegriper nu 16 kommuner (Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrksl\u00e4tt, Nurmij\u00e4rvi, Hyvinge, Tusby, Sibbo, Kervo, Tr\u00e4sk\u00e4nda, M\u00e4nts\u00e4l\u00e4, Vihtis, Riihim\u00e4ki, Lojo, Borg\u00e5 \u2013 en alternativ modell best\u00e5r av tio kommuner), som huvudsakligen utg\u00f6r regionens pendlingsomr\u00e5de. Dessutom kommer ett antal kommunsammanslagningar att \u00e4ga rum, med f\u00e4rre stora prim\u00e4rkommuner.\u00a0 H\u00e4lsov\u00e5rdsreformen har knappast n\u00e5gra konsekvenser f\u00f6r kommunfusionerna i metropolomr\u00e5det.<\/p>\n

Metropolfullm\u00e4ktiges huvudsakliga uppgift blir att l\u00f6sa fr\u00e5gor i anslutning till markplanering, boende och trafik, det vill s\u00e4ga k\u00e4rnfr\u00e5gor f\u00f6r samh\u00e4llsutvecklingen. V\u00e4lf\u00e4rdsinriktad basservice sk\u00f6ts d\u00e4remot forts\u00e4ttningsvis av prim\u00e4rkommunerna.<\/p>\n

Enligt Finansministeriets arbetsgrupp f\u00f6r f\u00f6runders\u00f6kningen av metropolfr\u00e5gan h\u00f6r den d\u00e5ligt fungerande bostadsmarknaden och bristen p\u00e5 bost\u00e4der till ett rimligt pris till omr\u00e5dets st\u00f6rsta problem. Bost\u00e4derna \u00e4r klart dyrare i Helsingforsregionen \u00e4n i resten av landet och tr\u00e5ngboddhet \u00e4r vanligare \u00e4n i andra regioner. Det frivilliga samarbete som inleddes i b\u00f6rjan av 2000-talet av 14 kommuner i samband med f\u00f6rvaltningsstrukturreformen PARAS, hade ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kt l\u00f6sa problemen med bostadsbristen i regionen, men avtalen om bostadsproduktion kunde inte h\u00e5llas och m\u00e5ls\u00e4ttningarna f\u00f6rverkligades inte. Samtidigt har kranskommunerna forts\u00e4ttningsvis haft en \u00f6kande inflyttning av \u201dgoda skattebetalare\u201d som har byggt sina egnahemshus i skogen och p\u00e5 \u00e5krarna d\u00e4r billig tomtmark har funnits tillg\u00e4nglig. Konkurrensen mellan kommunerna leder till att regionen saknar en balanserad utveckling.<\/p>\n

Metropolf\u00f6rvaltningen f\u00e5r r\u00e4tten att utforma bindande planer f\u00f6r bostadsproduktionen och markplaneringen. Markplaneringen blir f\u00f6ljaktligen \u00f6verkommunal med en metropolplan som ett nytt instrument f\u00f6r att kunna reservera tillr\u00e4ckliga omr\u00e5den f\u00f6r hyresbost\u00e4der. Metropolplanen kan d\u00e4rf\u00f6r bli ett viktigt demokratiinstrument i att f\u00f6rhindra den kommunalt st\u00f6dda fastighetskapitalismen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Segregation och obalans<\/strong><\/p>\n

Ett utvecklingsomr\u00e5de f\u00f6r metropolf\u00f6rvaltningen blir fusioneringen av de kommunala bostadsbolagen i huvudstadsregionen till n\u00e5got som kommer att kallas Helsingforsregionens bost\u00e4der, HRB. Hittills har det kommunala hyresboendet administrerats olika i de olika kommunerna, vilket sannolikt ocks\u00e5 kommer att inneb\u00e4ra sv\u00e5righeter i sammanslagningen av organisationerna. Men det faktum att tusentals m\u00e4nniskor st\u00e5r i k\u00f6 f\u00f6r en kommunal hyresbostad och att det till exempel i slutet av \u00e5r 2011 fanns upp till 5 000 bostadsl\u00f6sa i huvudstadsregionen, \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r tydligt att nuvarande modell inte fungerar. En akt\u00f6r som har \u00f6vergripande ansvar och tillr\u00e4cklig styrka beh\u00f6vs med andra ord. Dessutom har bristen p\u00e5 planlagd mark f\u00f6r hyresbost\u00e4der inneburit att kommunerna haft stora sv\u00e5righeter att producera nya bost\u00e4der enligt de m\u00e5l som intentionsavtalet f\u00f6r bostadsproduktion stakat ut f\u00f6r de 14 kommuner som ber\u00f6rs av avtalet.<\/p>\n

Statsr\u00e5dets metropolarbetsgrupp ans\u00e5g i sin f\u00f6runders\u00f6kning fr\u00e5n ifjol att de \u00f6verenskomna m\u00e5ls\u00e4ttningarna f\u00f6r bostadsproduktion (som man allts\u00e5 inte lyckas uppn\u00e5, utan f\u00f6rblir 25 procent under den \u00f6verenskomna m\u00e4ngden) \u00e4r underdimensionerade med h\u00e4nsyn till omr\u00e5dets bostadsbrist.<\/p>\n

F\u00f6ljden av problemen med bostadsproduktionen har varit att omr\u00e5den med h\u00e4nsyn till sociala f\u00f6rh\u00e5llanden blivit klart olika och segregerade bland annat p\u00e5 en \u00f6st-v\u00e4stlig axel. Syssels\u00e4ttningsgraden bland m\u00e4n varierar tydligt mellan \u00e5 ena sidan \u00f6stra Helsingfors och Vanda och \u00e5 andra sidan Esbo (se karta). Esbo har i h\u00f6g utstr\u00e4ckning satsat p\u00e5 \u00e4garboende, medan Vanda och Helsingfors har en st\u00f6rre andel hyresboende. V\u00e4lf\u00e4rden varierar mellan \u00f6st och v\u00e4st p\u00e5 ett s\u00e4tt som ocks\u00e5 har negativa effekter f\u00f6r m\u00e4nniskors trygghet, h\u00e4lsa, ekonomi, lycka och inflytande, eftersom omr\u00e5den inverkar p\u00e5 individers och familjers levnadsf\u00f6rh\u00e5llanden. Koncentrationen inom vissa omr\u00e5den \u00e4r inte \u00f6nskv\u00e4rd f\u00f6r marginaliserade, men p\u00e5 sikt heller inte en v\u00e4lsignelse f\u00f6r v\u00e4lb\u00e4rgade.<\/p>\n

Segregationen inneb\u00e4r ocks\u00e5 att vissa omr\u00e5den har proportionerligt sett en st\u00f6rre invandrart\u00e4thet. N\u00e4r dessa omr\u00e5den samtidigt har haft en h\u00f6gre andel sociala problem med h\u00f6g arbetsl\u00f6shet, l\u00e5ga inkomster, marginalisering och missbruksproblem, har en potentiellt riskfylld situation uppst\u00e5tt med interetniska konflikter som hotbild. Nykomlingar \u00e4r inte v\u00e4lkomna bland priviligierade, men ocks\u00e5 i sammanhang med knapphet kan sp\u00e4nningar uppst\u00e5. En koncentration av invandrarna till best\u00e4mda omr\u00e5den p\u00e5g\u00e5r i Finland enligt samma m\u00f6nster som i andra l\u00e4nder. Men utvecklingen mot \u201dinvandrarghetton\u201d kan \u00e4nnu stoppas med hj\u00e4lp av aktiva insatser f\u00f6r ett blandat bostadsbest\u00e5nd i alla omr\u00e5den.<\/p>\n

 <\/p>\n

Gemensam bostadspolitik<\/strong><\/p>\n

V\u00e5r forskning om tempor\u00e4r utl\u00e4ndsk arbetskraft inom byggbranschen, busstrafiken och servicesektorn har illustrerat hur m\u00e4nniskor bor bland annat i tillf\u00e4lligt barackboende. Bostaden delas av minst fyra skiftesarbetande personer, som var och en betalar \u00f6ver 600 euro i m\u00e5naden i hyra till sin arbetsgivare. Arbetsgivaren kan p\u00e5 detta s\u00e4tt kringg\u00e5 kollektivavtalets stipulationer om minimil\u00f6n, genom att den anst\u00e4llda m\u00e5ste \u00e5terb\u00e4ra en del av l\u00f6nen i form av ockerhyra. Vissa har varit tvungna att bo i bilar och husvagnar p\u00e5 bussdep\u00e5er. Bristen p\u00e5 f\u00f6rm\u00e5nliga hyresbost\u00e4der n\u00e4ra arbetsplatserna leder ocks\u00e5 till v\u00e4ldigt l\u00e5nga arbetsresor, speciellt f\u00f6r l\u00e5gavl\u00f6nade med serviceyrken. Boendet m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r bli mer diversifierat i alla omr\u00e5den, med ett tillr\u00e4ckligt utbud av f\u00f6rm\u00e5nliga hyresbost\u00e4der \u00f6verallt, utan att problemen och de stora utmaningarna koncentreras inom samma omr\u00e5den. Socialt utsatta omr\u00e5den \u00e4r f\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e4ven i stor utstr\u00e4ckning ber\u00f6vade p\u00e5 politisk representation.<\/p>\n

Metropolf\u00f6rvaltningens uppgift kommer bland annat att vara administrationen av hyresboendet i omr\u00e5det. Detta g\u00e4ller s\u00e5v\u00e4l best\u00e4llar- som produceraransvaret. Sannolikt kommer detta att inneb\u00e4ra en nyorganisering av det kommunala boendet, med organisationsfusioner och en gemensam allokering av bost\u00e4der och antagning av hyresg\u00e4ster som f\u00f6ljd.<\/p>\n

Detta tycker f\u00f6rst\u00e5s inte alla om, och exempelvis sannfinl\u00e4ndarnas Esbopolitiker Jukka Kilpi<\/strong> argumenterar p\u00e5 ett skenanalytiskt, men f\u00f6rvirrat s\u00e4tt mot metropoll\u00f6sningen genom att p\u00e5st\u00e5 att metropolf\u00f6rvaltningen inneb\u00e4r en f\u00f6rskjutning av bostadspolitiken fr\u00e5n kommunerna till staten, vilket enligt Kilpi g\u00f6r hyresboendet dyrare. Det finns inga planer p\u00e5 att hyresboendet \u00f6verf\u00f6rs till allm\u00e4nnyttiga, dyrare bostadsproducenter i samband med metropoll\u00f6sningen. Finansieringen av metropolens gemensamma bostadsproduktion kan tryggas genom kommunala betalningsandelar, s\u00e5som f\u00f6r tillf\u00e4llet sker inom samkommunerna HRT (Huvudstadsregionens trafik) och HRM (Samkommunen Helsingforsregionens milj\u00f6tj\u00e4nster), eller genom att den finansieras med metropolf\u00f6rvaltningens egna skatteint\u00e4kter. D\u00e4remot kan man v\u00e4nta sig att en \u00f6kad tillg\u00e5ng p\u00e5 planerad tomtmark f\u00f6r hyresbost\u00e4der ocks\u00e5 s\u00e4nker allm\u00e4nnyttiga bostadsproducenters, till exempel VVO:s och Sato:s, hyresniv\u00e5er.<\/p>\n

Bostadsproduktionens geografiska lokalisering borde ocks\u00e5 f\u00f6lja ekologiskt h\u00e5llbara riktlinjer, vilket i praktiken inneb\u00e4r relativt t\u00e4t bebyggelse invid sp\u00e5rbunden trafik. Detta inneb\u00e4r exempelvis byggande av nya bost\u00e4der l\u00e4ngs med norra stamlinjen, kustbanan och metrolinjen b\u00e5de mot norr, \u00f6st och v\u00e4st. S\u00e5dana omr\u00e5den som Hista i nordv\u00e4stra Esbo b\u00f6r d\u00e4remot inte byggas, eftersom det leder till \u00f6kad bilism och \u00e4nnu st\u00f6rre trafikstockningar \u00e4n vad som \u00e4r fallet idag. F\u00f6r tillf\u00e4llet str\u00e4cker sig trafikstockningarna l\u00e4ngs med riksv\u00e4g 1 p\u00e5 morgnarna \u00e4nda till IKEA i Esbo. En bindande regionplan som g\u00f6rs av metropolfullm\u00e4ktige kan f\u00f6rhindra kommunernas opportunism att planera stora bostadsomr\u00e5den mitt i ingenstans l\u00e5ngt fr\u00e5n all service och sp\u00e5rbunden trafik.<\/p>\n

 <\/p>\n

Valdistrikt och n\u00e4rdemokrati<\/strong><\/p>\n

Varf\u00f6r beh\u00f6vs d\u00e5 en metropolf\u00f6rvaltning? Hittills har regionens gemensamma \u00e4renden sk\u00f6tts genom frivilligt samarbete eller genom samkommuner. I samkommunerna har beslutsfattandet sk\u00f6tts av mycket indirekt valda representanter, som f\u00f6rhandlats fram inom partierna mellan olika kommuners partiorganisationer och mellan partierna inom regionen. Beslutsfattarna har d\u00e4rf\u00f6r blivit ansiktsl\u00f6sa och mycket distanserade fr\u00e5n regionens inv\u00e5nare. De politiska linjedragningarna och utvecklingsv\u00e4garna har heller inte sk\u00f6tts av n\u00e5gon instans. Stora delar av det som borde beslutas genom en demokratisk politisk process har blivit f\u00f6rvaltningspraxis om att trafikera avfall, vatten och bussar. St\u00f6rre trafik- och milj\u00f6projekt, med politiska prioriteringar och v\u00e4gval har inte kunnat genomf\u00f6ras med en s\u00e5dan f\u00f6rvaltning. Bostadsbristen har f\u00e5tt kvarst\u00e5 i \u00e5rtionden i det relativt glesbebyggda omr\u00e5det, utan att n\u00e5gon har kunnat r\u00e5da bot p\u00e5 den. Kommunerna har levt i symbios med fastighetskapitalismen.<\/p>\n

En demokratisk, genom direkta val utsedd metropolfullm\u00e4ktige med uppgift att g\u00f6ra bindande politiska linjedragningar \u00e4r en l\u00f6sning i detta sammanhang. En s\u00e5dan fullm\u00e4ktigef\u00f6rsamling l\u00f6ser demokratiproblemet, s\u00e5 l\u00e4nge Helsingfors dominans och kravet p\u00e5 publicitet och k\u00e4ndisskap p\u00e5 riksniv\u00e5 kan motverkas genom till exempel en valdistriktsindelning. Lagberedningen har tyv\u00e4rr inte f\u00f6rst\u00e5tt detta utan f\u00f6resl\u00e5r i sin mellanrapport endast ett valdistrikt. Detta kommer att inneb\u00e4ra ett problem n\u00e4r det g\u00e4ller att \u00e5tskilja Helsingforspolitik, metropolpolitik och rikspolitik, eftersom helsingforsiska riksk\u00e4ndisar kommer att ha s\u00e5 stort f\u00f6rspr\u00e5ng i valkampanjerna. En valdistriktsindelning \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r central f\u00f6r att f\u00e5 metropolfullm\u00e4ktige att fungera p\u00e5 ett representativt s\u00e4tt. Det folkvalda representantskapet kommer att kunna ta beslut om viktiga riktlinjer f\u00f6r regionens utveckling, f\u00f6r finansieringen av olika reformer och det kommer att agera som en gemensam r\u00f6st i f\u00f6rh\u00e5llande till staten.<\/p>\n

Ut\u00f6ver en demokratiskt vald metropolfullm\u00e4ktige beh\u00f6vs \u00e4ven en utveckling av lokaldemokratin, som utvecklar n\u00e4romr\u00e5dets fysiska planering, serviceutbud och milj\u00f6fr\u00e5gor. Ocks\u00e5 prim\u00e4rkommunerna beh\u00f6vs forts\u00e4ttningsvis framf\u00f6rallt f\u00f6r sk\u00f6tseln av prim\u00e4rh\u00e4lsov\u00e5rden och utbildningen.<\/p>\n

Olof Palme<\/strong> myntade i tiderna uttrycket \u201dpolitiken \u00e4r det m\u00f6jligas konst\u201d. Inom sociologin har samma id\u00e9 lyfts fram genom begreppet m\u00f6jlighetsstruktur. Det \u00e4r m\u00f6jlighetsstrukturen och kunskapen om denna som avg\u00f6r huruvida en reform eller en id\u00e9 har framg\u00e5ngsm\u00f6jligheter. Metropolf\u00f6rvaltningens framv\u00e4xt h\u00e4nger ihop med en m\u00f6jlighetsstruktur och en f\u00f6rm\u00e5ga till (kalkylerande) omd\u00f6me bland beslutsfattarna. M\u00f6jlighetsstrukturen best\u00e5r av stora utmaningar f\u00f6r det finl\u00e4ndska samh\u00e4llet och Helsingforsregionen, av de l\u00e5ngvariga problem som inte har kunnat l\u00f6sas med nuvarande kommunstruktur och -samarbete samt framf\u00f6rallt av oviljan att g\u00e5 in f\u00f6r kommunfusioner.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mika Helander
\n<\/strong>\u00e4r sociolog<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n

Metropol f\u00f6r oss alla. Metropolomr\u00e5dets f\u00f6rhandsutredning \u2013 utredarnas f\u00f6rslag om alternativ och en rekommendation, 28.2.2013
\nSakari Kainulainen: Segregaatio metropolialueella, 11.12.2013
\nToimivat palvelut, vahvat yhteis\u00f6t Metropolihallinto, Metropolihallintoa valmistelevan ty\u00f6ryhm\u00e4n v\u00e4liraportti 1.4.2014<\/p>\n

<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En demokratiskt vald metropolf\u00f6rvaltning skulle motverka segregationen mellan fattiga problemomr\u00e5den och rika statusomr\u00e5den samt r\u00e5da bot p\u00e5 den…<\/p>\n","protected":false},"author":817,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18217"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/817"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=18217"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18217\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":38265,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/18217\/revisions\/38265"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=18217"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=18217"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=18217"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}