{"id":26465,"date":"2016-09-09T15:00:34","date_gmt":"2016-09-09T12:00:34","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=26465"},"modified":"2016-09-09T15:03:13","modified_gmt":"2016-09-09T12:03:13","slug":"hur-kanns-det-att-vara-gammal","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2016\/09\/hur-kanns-det-att-vara-gammal\/","title":{"rendered":"Hur k\u00e4nns det att vara gammal?"},"content":{"rendered":"<p><strong>Det s\u00e4gs att ingen kan veta hur det \u00e4r att vara gammal innan man sj\u00e4lv upplever det. Med monologf\u00f6rest\u00e4llningen <\/strong><em>Intet \u00e4r som v\u00e4ntans tider?<\/em><strong> g\u00f6r Ingrid S\u00f6derblom en kraftfull skildring av hur livet kan gestalta sig i 80-\u00e5rs\u00e5ldern.<\/strong><\/p>\n<p>Hemma i sin l\u00e4genhet ska den 86-\u00e5riga <strong>Ingrid S\u00f6derblom<\/strong> spela in en videoh\u00e4lsning till sina barnbarn i New York. De talar inte svenska, men f\u00f6r\u00e4ldrarna f\u00e5r lov att \u00f6vers\u00e4tta f\u00f6r dem, engelskan kommer inte riktigt ledigt l\u00e4ngre. Efter n\u00e5gra sm\u00e4rre miss\u00f6den \u00e4r hon f\u00e4rdig att starta.<\/p>\n<p>Genast fr\u00e5n b\u00f6rjan etablerar S\u00f6derblom sig som ett verkligt charmtroll p\u00e5 scenen, hon vet precis hur hon ska hantera \u00e5sk\u00e5darna, och med humor och glimten i \u00f6gat tar hon publiken med storm. Strax f\u00f6ljer ett kraftfullt fl\u00f6de av minnen fr\u00e5n Finlands historia, fr\u00e5n krigen, genom ungdomen fram till idag. Minnena varvas med bilder fr\u00e5n \u00e5ldringens vardagsliv med bes\u00f6k av bekanta och pojkv\u00e4nnen och pizzabudet. Med monologen visar S\u00f6derblom att livet som gammal inte \u00e4r gl\u00e4djel\u00f6st och sorgligt, samma person \u00e4r man fortfarande. Man har kanske en k\u00e4rleksaff\u00e4r p\u00e5 lut, men slipper ungdomens hudl\u00f6shet inf\u00f6r sina k\u00e4nslor. Hon ber\u00e4ttar om OS i Helsingfors 1952, hur ett euforiskt rus g\u00e5r igenom publiken n\u00e4r <strong>Paavo Nurmi<\/strong> springer in p\u00e5 Stadion f\u00f6r att t\u00e4nda den olympiska elden, och humoristiska anekdoter fr\u00e5n landets fattigare tider.<\/p>\n<p>Och samtidigt g\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llningen djupt in p\u00e5 \u00e5lderdomens orosmoment. S\u00f6derblom har s\u00e4llskap och st\u00f6d av sin b\u00e4sta kompis som bor i samma trappa, men vad h\u00e4nder n\u00e4r kompisen blir h\u00e4mtad av ambulansen och hamnar p\u00e5 sjukhus? S\u00f6derblom f\u00f6rsjunker i \u00e4ngslan och oro, men med sitt v\u00e4lsignade temperament, en blandning av ilska och humor, tar hon sig samman och r\u00e4ddar grannens kanarief\u00e5gel.<\/p>\n<p>Ibland \u00e4r S\u00f6derblom tvungen att avbryta f\u00f6rest\u00e4llningen, h\u00f6rselsn\u00e4ckan funkar inte, och det skapar en v\u00e4ldig k\u00e4nsla av s\u00e5rbarhet och n\u00e4rvaro i salongen. Vi g\u00e5r bortom fiktionen, ist\u00e4llet f\u00e5r du betrakta en verklig m\u00e4nniska. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt r\u00f6rande f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n<p>Ramhandlingen \u00e4r att huvudpersonen ska banda in en h\u00e4lsning till sina barnbarn, och det \u00e4r en v\u00e4ldigt meningsb\u00e4rande utg\u00e5ngspunkt. Barnbarnen \u00e4r avl\u00e4gsna och fr\u00e4mmande, men trots det \u2013 eller kanske just d\u00e4rf\u00f6r \u2013 kan jag k\u00e4nna igen den v\u00e4ldigt starka existentiella driften att l\u00e4mna ett sp\u00e5r efter sig. N\u00e5got f\u00f6r dem att minnas en med. Och till och med projektet att spela in videoh\u00e4lsningen blir lidande n\u00e4r hon svepas med av den starka str\u00f6mmen av minnen, ljusa, roliga, sp\u00e4nnande.<\/p>\n<p>Att vara gammal liknar ingenting annat. Man \u00e4r fortfarande samma m\u00e4nniska, humorn och minnena finns (lyckligtvis) \u00e4nnu kvar, men man ser sina fysiska kapaciteter f\u00f6rtvina sakta, man har ett nu och ett f\u00f6rflutet men framtiden \u00e4r oviss. Man v\u00e4ntar.<\/p>\n<p><strong>Lasse Garoff<\/strong><\/p>\n<p><em>Intet \u00e4r som v\u00e4ntans tider? Av och med Ingrid S\u00f6derblom. Dramatisering Ingrid S\u00f6derblom och Frank Skog. Regi, scenografi, rekvisita, ljud och ljus: Frank Skog. Trummor Max Gurovitsch. Dr\u00e4kt Laura Kar\u00e9n. Suffl\u00f6s Inge-Britt \u00c5kerblom. Producent Vibeke L\u00f6fgren.<\/em><\/p>\n<p><em>Spelar p\u00e5 Svenska teaterns Nicken-scen t.o.m. 10 september.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det s\u00e4gs att ingen kan veta hur det \u00e4r att vara gammal innan man sj\u00e4lv upplever det. Med&hellip;<\/p>\n","protected":false},"author":22,"featured_media":26466,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[998,5,1007],"tags":[1445,2636,1128],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-content\/uploads\/2016\/09\/29130802252_22947d7c53_k-e1473422582181.jpg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/26465"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/22"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=26465"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/26465\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media\/26466"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=26465"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=26465"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=26465"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}