{"id":3766,"date":"2009-04-27T09:48:31","date_gmt":"2009-04-27T06:48:31","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=3766"},"modified":"2021-05-25T13:35:39","modified_gmt":"2021-05-25T10:35:39","slug":"blekingegadeligan-%e2%80%93-terrorism-pa-danska","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2009\/04\/blekingegadeligan-%e2%80%93-terrorism-pa-danska\/","title":{"rendered":"Blekingegadeligan \u2013 terrorism p\u00e5 danska"},"content":{"rendered":"<p><strong>Blekingegadeligan, Danmarks svar p\u00e5 RAF, \u00e4r just nu f\u00f6rem\u00e5l  f\u00f6r ett intensivt interesse. B\u00f6cker, filmer och tidningsdebatter sl\u00e5ss  om tolkningsr\u00e4tten till sjuttio- och \u00e5ttiotalets politiska  radikalisering. <\/strong><\/p>\n<div>\n<p>I maj 1989 avsl\u00f6jades tidernas st\u00f6rsta danska bankr\u00e5narliga n\u00e4r  polisen i en l\u00e4genhet p\u00e5 Blekingegade 2 i K\u00f6penhamn hittade diverse  vapen: pistoler, automatvapen, raketer, granater och ammunition. Vidare  var l\u00e4genheten full med radioutrustning, uniformer, peruker, verktyg,  falska pass och k\u00f6rkort och inte minst detaljerade planer f\u00f6r diverse  r\u00e5n, kidnappningar etc. H\u00e4r fanns allt man beh\u00f6ver f\u00f6r att vara  terrorist.I \u00f6ver 15 \u00e5r hade en liten grupp danskar p\u00e5 den yttersta  v\u00e4nstern genom v\u00e4pnade r\u00e5n och svindel skaffat \u00e5tskilliga miljoner till  den palestinensiska organisationen PFLP (Popular Front for Libration of  Palestine) som stod f\u00f6r n\u00e5gra av 1970-talets mest uppseendev\u00e4ckande  flygkapningar.<\/p>\n<p><!--more--><\/p>\n<p>Efter polisens fynd i l\u00e4genheten blev en l\u00e5ng rad brutala r\u00e5n i ett slag  uppklarade och den danska terroristgruppen fick sitt namn;  Blekingegadebanden, Blekingegadeligan. Medlemmarna visade sig vara en  grupp v\u00e4nsterorienterade m\u00e4n, ett g\u00e4ng v\u00e4lutbildade familjef\u00e4der med  fasta jobb och p\u00e5 ytan en totalt normal dansk tillvaro.<\/p>\n<p>Fr\u00e5gorna var fler \u00e4n svaren. Gruppens medlemmar erk\u00e4nde bara just s\u00e5  mycket som polisen kunde bevisa. Den stora fr\u00e5gan om vem som sk\u00f6t en ung  polisman vid r\u00e5net av K\u00f8bmagergades postkontor i november 1988 fick  inget svar. 1991 f\u00f6ll domarna och sju av medlemmarna d\u00f6mdes till upp  till tio \u00e5rs f\u00e4ngelse. 1995 frigavs de sista efter sex \u00e5r som  m\u00f6nsterf\u00e5ngar.<\/p>\n<p><strong><strong>Tolkningsr\u00e4tten<\/strong><\/p>\n<p><\/strong><\/p>\n<p>Efter domen blev det tyst om Blekingegadeligan, tills journalisten Peter \u00d8vig Knudsen 2007 utgav den f\u00f6rsta av tv\u00e5 b\u00f6cker om gruppen. Sedan dess har debatten  i Danmark g\u00e5tt het, b\u00f6ckerna har s\u00e5lt i \u00f6ver 300 000 exemplar och flera  andra b\u00f6cker om gruppen har ocks\u00e5 utkommit. Den 18 mars i \u00e5r  kulminerade uppst\u00e5ndelsen d\u00e5 Anders Riis-Hansens dokument\u00e4rfilm Blekingegadebanden visades f\u00f6r pressen och Bo Weymann, en av Blekingegadeligans medlemmar, steg fram och ber\u00e4ttade sin historia och \u00e5ngrade sina g\u00e4rningar.<\/p>\n<p>Tre andra av de d\u00f6mda, Bos storebror Jan Weimann (Bo \u00e4ndrade sitt namn efter avsl\u00f6jandet) samt Niels J\u00f8rgensen och Torkil Lauesen f\u00f6rs\u00f6ker d\u00e4remot i ett l\u00e5ngt inl\u00e4gg \u201dDet handler om politik\u201d i  tidskriften Social Kritik (februari 2009) visa, att Blekingegadeligan  inte var terrorister utan politiska kriminella, en slags Robin Hoods som  stal fr\u00e5n de rika och gav till de fattiga. De relativiserar sina  handlingar och h\u00e4vdar att m\u00e5len ibland kan helga medlen. De avslutar  artikeln med uppmaningen \u201dKampen g\u00e5r vidare\u201d.<\/p>\n<p>Det \u00e4r framf\u00f6r allt en kamp om tolkningsr\u00e4tten till sjuttio- och  \u00e5ttiotalets politiska radikalisering \u2013 och den kampen forts\u00e4tter:  ytterligare en teveserie och en fiktionsfilm om Blekingegadeligan \u00e4r  \u00e4nnu p\u00e5 v\u00e4g.<\/p>\n<p><strong><\/p>\n<p><strong>Teorin om snyltarstaten<\/strong><\/p>\n<p><\/strong><\/p>\n<p>Historien om Blekingegadedeligan b\u00f6rjar p\u00e5 1960-talet med kommunisten  Gotfred Appel som stegvis blev mer och mer intresserad av kinesisk  politik och kritisk mot sitt Moskvatrogna parti, Danmarks Kommunistiska  Parti (DKP). Han grundade Kommunstisk Arbejderkreds (KAK) och blev  exkluderad ur DKP. Omkring sig samlade han en grupp unga  v\u00e4nsteraktivister som engagerade sig i motst\u00e5ndet mot Vietnamkriget.<\/p>\n<p>I slutet av 1960-talet utvecklade Gotfred Appel snyltarstatsteorin som  lade den ideologiska grunden f\u00f6r gruppens utveckling till terrorister.  Snyltarstatsteorin \u00e4r en politisk teori som bygger p\u00e5 grundtesen att  v\u00e4rldsrevolutionen endast kan komma fr\u00e5n u-l\u00e4nderna eftersom  arbetarklassen i Danmark och andra industrialiserade l\u00e4nder \u00e4r  korrumperade. Arbetarklassen i v\u00e4st lever i materiellt v\u00e4lst\u00e5nd tack  vare utsugningen av arbetskraft och naturresurser\u00a0 fr\u00e5n u-l\u00e4nderna och  kan d\u00e4rf\u00f6r inte mobiliseras till en revolution. Krafterna ska d\u00e4rf\u00f6r  koncentreras p\u00e5 att st\u00f6da de revolution\u00e4ra upprorsr\u00f6relserna i  u-l\u00e4nderna.<\/p>\n<p>Gotfred Appel och KAK s\u00e5g sig om efter l\u00e4mpliga organisationer att  samarbeta med \u2013 och etablerade en kontakt med den nystartade palestinska  kamporganisationen PFLP i slutet av 1960-talet. Ett par KAK-aktivister  skickades till PFLP:s tr\u00e4ningsl\u00e4ger i Jordanien 1969. Sommaren 1970  deltog KAK-aktivister, RAF-medlemmar och terroristen Carlos (ocks\u00e5  kallad Sjakalen) i samma tr\u00e4ningsl\u00e4ger i Jordanien.<\/p>\n<p>Hemma i Danmark stod KAK-aktivisterna f\u00f6r attentatet mot  kongressutrymmena strax f\u00f6re V\u00e4rldsbankens m\u00f6te i K\u00f6penhamn i september  1970 och de militanta demonstrationerna mot V\u00e4rldsbanken under sj\u00e4lva  m\u00f6tet.<\/p>\n<p>Resultatet av snyltarstatsteorin blev ocks\u00e5 att KAK under 1970-talet  blev allt mindre \u00f6ppet agiterande. Ist\u00e4llet koncentrerade sig  aktivisterna p\u00e5 att st\u00f6da antiimperialistiska organisationer runt om i  v\u00e4rlden. \u00c5r 1972 grundades organisationen T\u00f8j til Afrika som under m\u00e5nga  \u00e5r var den legala delen av KAK:s verksamhet och genom \u00e5ren samlade man  in tonvis med anv\u00e4nda kl\u00e4der som skickades till Afrika.<\/p>\n<p>\u00d8vig Knudsen visar i sin bok att gruppen under 1970-talet stod f\u00f6r flera  inbrott och st\u00f6lder av vapen fr\u00e5n milit\u00e4ra vapenlager, och r\u00e5n mot  penningtransporter och postkontor som aldrig har klarats upp. Hans  framst\u00e4llning av h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet \u00e4r sp\u00e4nnande l\u00e4sning \u2013 och skulle  s\u00e4kert anses allt f\u00f6r otroligt och \u00f6verdrivet om det var ren fiktion.<\/p>\n<p>I slutet av 1970-talet splittras KAK p\u00e5 grund av interna strider.  Kvinnorna i KAK \u00e4r tr\u00f6tta p\u00e5 manschauvinismen i partiet och m\u00e5nga av de  unga aktivisterna \u00e4r tr\u00f6tta p\u00e5 Gotfred Appels diktatoriska ledarstil.<\/p>\n<p>Efter splittringen \u00e4r det en liten k\u00e4rntrupp av unga \u2013 manliga \u2013  aktivister som arbetar vidare under namnet KA, Kommunistisk  Arbejdsgruppe som beh\u00e5ller den t\u00e4ta kontakten med PFLP.<\/p>\n<p><strong><\/p>\n<p><strong>Allt v\u00e5ldsammare R\u00e5n<\/strong><\/p>\n<p><\/strong><\/div>\n<div>\n<p>Men PET \u2013 Politiets Efterretningstjeneste \u2013 den danska s\u00e4kerhetspolisen  \u00e4r gruppen p\u00e5 sp\u00e5ren och k\u00e4nner till kontakterna till PFLP, bland annat  genom att de avlyssnat PFLP:s l\u00e4genhet i K\u00f6penhamn. Ett par medlemmar av  KA tvingas g\u00e5 under jorden.<\/p>\n<p>Att s\u00e4kerhetspolisen \u00e4r dem p\u00e5 sp\u00e5ren f\u00e5r p\u00e5 inget vis gruppen att  minska p\u00e5 aktiviteterna, snarare tv\u00e4rtom. De professionaliserar sin  organisation. De skaffar sig falska identitetspapper,\u00a0 hemliga  l\u00e4genheter och postfack, och lever p\u00e5 ytan helt normala liv.<\/p>\n<p>Trots att de flera g\u00e5nger \u00e4r n\u00e4ra att \u00e5ka fast klarar gruppen sig varje  g\u00e5ng, eftersom polisen saknar bevis. Gruppens aktiviteter blir allt  v\u00e5ldsammare \u2013 i takt med att h\u00e4ndelserna i Mellan\u00f6stern kulminerar med  massakern i Sabra och Shatila i Beirut 1982.<\/p>\n<p>KA-gruppen utarbetar \u201dZ-files\u201d, en noggrann kartl\u00e4ggning av alla judiska  och israeliska ekonomiska och politiska aktiviteter och intressen i  Danmark. I filerna kartl\u00e4ggs ocks\u00e5 misst\u00e4nkta Mossad-spioner i Danmark.<\/p>\n<p>1983 r\u00e5nar gruppen en penningtransport p\u00e5 8,3 miljoner danska kronor vid  en bank i Lyngby norr om K\u00f6penhamn. Tre veckor senare anh\u00e5lls tv\u00e5  palestinier med sex miljoner danska kronor i Paris. Polisen i Lyngby \u00e4r  s\u00e4kra p\u00e5 att pengarna kommer fr\u00e5n r\u00e5net \u2013 men 1984 avslutar  Justitieministeriet unders\u00f6kningen utan besked om pengarna i Paris.<\/p>\n<p>Aktivisterna arbetar vidare med att f\u00f6rse PFLP med vapen och pengar. \u00c5r  1985 r\u00e5nar guppen igen en penningtransport vid ett postkontor, denna  g\u00e5ng i Herlev. R\u00e5narna \u00e4r utkl\u00e4dda, den ena l\u00e5tsas vara rullstolsbunden.  De sl\u00e5r brutalt ner tv\u00e5 posttj\u00e4nstem\u00e4n och f\u00f6rsvinner fr\u00e5n platsen med  1,5 miljoner kronor i kontanter och 68 miljoner kronor i checker. \u00c5ret  d\u00e4rp\u00e5 blir en av gruppens medlemmar arresterad vid en bilst\u00f6ld. Trots  att han grips p\u00e5 bar g\u00e4rning med professionell utrustning f\u00e5r h\u00e4ndelsen  inga f\u00f6ljder. Senare samma \u00e5r genomf\u00f6r gruppen ett r\u00e5n i varuhuset  Daells mitt i K\u00f6penhamn och lyckas f\u00e5 tag p\u00e5 juloms\u00e4ttningen p\u00e5 5,5  miljoner kronor.<\/p>\n<p><strong><\/p>\n<p><strong>K\u00f8bmagergade<\/strong><\/p>\n<p><\/strong><\/p>\n<p>Fransk polis hittar 1986 ocks\u00e5 ett lager med vapen, stulna fr\u00e5n ett  vapenlager i Flen i Sverige, nedgr\u00e4vda i Fontainebleauskogen. Vapnen var  avsedda f\u00f6r PFLP och stals vid ett aldrig uppklarat inbrott 1982.<\/p>\n<p>I november 1988 genomf\u00f6r gruppen sin sista stora kupp \u2013 r\u00e5net mot  K\u00f8bmagergades postkontor. Trots omfattande f\u00f6rberedelser g\u00e5r det p\u00e5 tok  d\u00e5 en polisbil av en slump befinner sig i n\u00e4rheten n\u00e4r larmet g\u00e5r. En  22-\u00e5rig polis skjuts till d\u00f6ds av r\u00e5narna som flyr med ett byte p\u00e5 13  miljoner kronor.<\/p>\n<p>Men efter mordet s\u00e4tter polisen in alla sina resurser p\u00e5 att f\u00e5nga  f\u00f6rbrytarna. Misstankarna riktas mot KA-gruppen. I april arresteras fem  medlemmar och deras hem rannsakas. Polisen hittar kopior av samma  nycklar hos alla fyra \u2013 nycklar till vilka l\u00e5s?<\/p>\n<p>Dagar och veckor g\u00e5r och snart m\u00e5ste medlemmarna sl\u00e4ppas i brist p\u00e5  bevis. D\u00e5 sker en bilolycka som avsl\u00f6jar en f\u00f6r polisen ok\u00e4nd medlem av  gruppen \u2013 och en adress: Blekingegade 2.<\/p>\n<p>\u00d8vig Knudsen har f\u00e5tt tillg\u00e5ng till polisens arkiv i Blekingegadefallet.  Men under researcharbetet lyckas han ocks\u00e5 f\u00e5 kontakt med en av  medlemmarna av den inre k\u00e4rnan i gruppen. I boken kallas han \u201dStemmen\u201d  (R\u00f6sten) och det \u00e4r naturligtvis ett stort scoop f\u00f6r \u00d8vig Knudsen.<\/p>\n<p>\u201dStemmen\u201d i \u00d8vig Knudsens b\u00f6cker visar sig i mars 2009 tillh\u00f6ra Bo  Weymann. Han tr\u00e4der fram i Anders Riis-Hansens film Blekingegadebanden  och talar om sin tid i gruppen, om hur hans k\u00e4nsla f\u00f6r r\u00e4tt och fel  l\u00e5ngsamt avtrubbades, hur dubbellivet blev en del av hans identitet, hur  om\u00f6jligt det var att koppla av och om hur sv\u00e5rt det \u00e4r f\u00f6r honom att  leva med kunskapen om vad han har gjort. Weymann l\u00e4mnade gruppen f\u00f6re  kuppen mot K\u00f8bmagergade postkontor.<\/p>\n<p>Weymann \u00e5ngrar sina brott men s\u00e4ger sig inte veta vem som sk\u00f6t polisen \u2013  han var ju inte med. Hans \u00e4ldre bror Jan Weimann \u00e5ngrar d\u00e4remot  ingenting, men beklagar att polisen blev skjuten. I tidskriften Social  Kritik debatterar han, Niels J\u00f8rgensen och Torkil Lauesen mot \u00d8vig  Knudsens bok och f\u00f6rs\u00f6ker genom politisk analys visa att  snyltarstatsteorin fortfarande h\u00e5ller och legitimerar deras politiska  projekt.<\/p>\n<p>Trots alla b\u00f6cker, artiklar och filmer \u00e5terst\u00e5r fortfarande en l\u00e5ng rad  ouppklarade fr\u00e5gor. Den fr\u00e4msta \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s vem som sk\u00f6t den unga polisen  vid r\u00e5net i K\u00f8bmagergade 1988 \u2013 allt tyder p\u00e5 att det antingen var Jan  Weimann eller J\u00f8rgensen. J\u00f8rgensen dog dock 2008.<\/p>\n<p>Mer intressant \u00e4r fr\u00e5gan om varf\u00f6r alla de sp\u00e5r och misstankar polisen  och PET genom \u00e5ren hade aldrig samlades och unders\u00f6ktes mer grundligt.  \u00d8vig Knudsens teori \u00e4r att PET och kriminalpolisen hade ett s\u00e5 d\u00e5ligt  samarbete att en effektiv utv\u00e4xling av information inte var m\u00f6jlig \u2013 men  polisen har inte haft stor lust att delta i denna diskussion.<\/p>\n<p>En tredje fr\u00e5ga \u00e4r varf\u00f6r arbetet med att klara upp det brutala r\u00e5net i  Lyngby 1983 stoppades av Justitieministeriet. Enligt \u00d8vig Knudsen \u00e4r det  resultatet av ett politiskt beslut. Man ans\u00e5g att det inte var i  Danmarks intresse att genomf\u00f6ra en r\u00e4tteg\u00e5ng mot palestinska terrorister  i en dansk domstol. S\u00e4kerhetsrisken ans\u00e5gs f\u00f6r stor \u2013 \u00e4ven om priset  var ett ol\u00f6st r\u00e5nfall.<\/p>\n<p><strong><strong>Revolutionsromantik<\/strong><\/p>\n<p><\/strong><\/p>\n<p>N\u00e4r \u00d8vig Knudsens b\u00f6cker fick debatten om Blekingegadeligan att blossa  upp 2007 \u00e5teruppstod ocks\u00e5 en h\u00e4ftig diskussion i tidningen Informations  spalter. Journalisten Lars Willemoes skrev p\u00e5 80-talet en h\u00e5rt  kritiserad artikel om Blekingegadeligans historia och fick d\u00e4refter inte  l\u00e4ngre skriva om r\u00e4tteg\u00e5ngen. Han l\u00e4mnade tidningen i vrede. 19 \u00e5r  senare anklagar han Information f\u00f6r censur, f\u00f6r att ha romantiserat  terrorismen, f\u00f6r att ha f\u00f6rs\u00f6kt skydda v\u00e4nstern fr\u00e5n den skugga som  Blekingegadeligan kastade, ist\u00e4llet f\u00f6r att erk\u00e4nna att den militanta  v\u00e5ldsromantiken\u00a0 var en del av den politiska v\u00e4nstern p\u00e5 1970- och  1980-talet. Informations f\u00f6rsvarare pekar p\u00e5 osakliga och odokumenterade  p\u00e5st\u00e5ende i artikeln och Villemoes egen historia som medlem av den  yttersta v\u00e4nstern och aktiv i T\u00f8j til Afrika.<\/p>\n<p>Debatten visar, om inte annat, hur radikalt tidsandan \u00e4ndrats under de  \u00e5r som f\u00f6rflutit och hur 9\/11 har \u00e4ndrat synen p\u00e5 terrorism. I  Guantanamo-tids\u00e5ldern verkar sex \u00e5rs f\u00e4ngelse f\u00f6r 15\u201320 \u00e5rs  terrorverksamhet som ett milt straff. I dag k\u00e4nns Weimanns, J\u00f8rgensens  och Lauesens artikel \u201dDet handler om politik\u201d som ett eko fr\u00e5n gamla  dagar, med en f\u00f6r\u00e5ldrad argumentation \u2013 men f\u00f6r 20 \u00e5r sedan hade  artikelns premiss s\u00e4kert accepterats i h\u00f6gre grad. Och premissen \u00e4r att  vissa m\u00e4nniskor \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n andra och att om de b\u00e4ttre m\u00e4nniskorna  handlar i en h\u00f6gre saks tj\u00e4nst har de r\u00e4ttigheter som andra inte har.  Diskussionen om skillnaden mellan idealism och fanatism \u00e4r fortfarande  h\u00f6gaktuell, men akt\u00f6rerna \u00e4r i dag andra \u00e4n p\u00e5 1970- och 1980-talet.<\/p>\n<hr \/>\n<p>Peter \u00d8vig Knudsen: Blekingegadeligan, Band 1. \u201dDen danska cellen\u201d. \u00d6vers\u00e4ttare: Margareta Norlin. Kartago, 2009.<\/p>\n<p>Peter \u00d8vig Knudsen: Blekingebanden, Bind 2. \u201dDen h\u00e5rde kerne\u201d. Gyldendal, 2007.<\/p>\n<\/div>\n<p><strong>Katarina Blomqvist<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Blekingegadeligan, Danmarks svar p\u00e5 RAF, \u00e4r just nu f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r ett intensivt interesse. B\u00f6cker, filmer och tidningsdebatter sl\u00e5ss&hellip;<\/p>\n","protected":false},"author":717,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3766"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/717"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3766"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3766\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":37380,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3766\/revisions\/37380"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3766"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3766"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3766"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}