{"id":4383,"date":"2008-11-13T15:54:52","date_gmt":"2008-11-13T13:54:52","guid":{"rendered":"https:\/\/www.nytid.fi\/?p=4383"},"modified":"2021-06-07T14:14:17","modified_gmt":"2021-06-07T11:14:17","slug":"om-flickor-som-vaxer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.nytid.fi\/2008\/11\/om-flickor-som-vaxer\/","title":{"rendered":"Om flickor som v\u00e4xer"},"content":{"rendered":"

Nora H\u00e4m\u00e4l\u00e4inen recenserar nyutkomna b\u00f6cker av Irmelin Sandman Lilius, Birgitta Boucht, Henrika Andersson, Antonia Ringbom och Tove Appelgren.<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r farligt att b\u00f6rja med en bokh\u00f6g. I en h\u00f6g finns det risk f\u00f6r att b\u00f6ckerna b\u00f6rjar likna varandra f\u00f6r mycket, att vissa teman hakar sig fast vid b\u00f6cker d\u00e4r man kanske annars inte skulle ha t\u00e4nkt p\u00e5 att placera dem.Men om den aktuella h\u00f6gen best\u00e5r av finlandssvenska barn- och ungdomsb\u00f6cker fr\u00e5n 2008 \u00e4r det kanske inte orimligt att \u00e4nd\u00e5 ta fasta p\u00e5 de tr\u00e5dar man tycker sig se. Liksom i Vem \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r\u2026 ber\u00e4ttelser om vargen och De \u00e4nnu inte valda (b\u00e5da p\u00e5 S\u00f6derstr\u00f6ms 2008), som jag skrev om tidigare i h\u00f6st (NT 21.8.), framst\u00e5r ensamhet, enskildhet och gemenskap \u00e5ter som b\u00e4rande teman, och en brottning med dem tr\u00e4der fram som den centrala substansen i alla b\u00f6ckerna. Det \u00e4r inte utan att jag undrar om det \u00e4r en tematik som snarast \u00e4r fastklistrad p\u00e5 min hj\u00e4rna, men med risk f\u00f6r det vill jag \u00e4nd\u00e5 ta upp den.<\/p>\n

Fyra av b\u00f6ckerna \u00e4r nya f\u00f6r i \u00e5r, medan Irmelin Sandman Lilius<\/strong>\u2019 bok \u00e4r en v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt nyupplaga fr\u00e5n 1967. En \u00e4r en klassisk bilderbok f\u00f6r barn, en en bilderbok f\u00f6r vuxna, tv\u00e5 kapitelb\u00f6cker f\u00f6r barn och den sista en ungdomsbok.<\/p>\n

Visst handlar litteratur \u00f6ver huvud taget ofta om hur man ska, eller kan, st\u00e4lla sig i f\u00f6rh\u00e5llande till andra m\u00e4nniskor, och barnb\u00f6cker \u00e4r h\u00e4r knappast n\u00e5got undantag. Men det tycks mig att de h\u00e4r b\u00f6ckerna handlar om det p\u00e5 ett v\u00e4ldigt explicit s\u00e4tt, med fokus p\u00e5 en process d\u00e4r sj\u00e4lvet utvecklas i f\u00f6rh\u00e5llande till andra. Dels kan man bara konstatera att de g\u00f6r det. Dels kan man ocks\u00e5 g\u00e5 vidare och se vilka slags l\u00f6sningar och perspektiv de erbjuder.<\/p>\n

Ingen av de h\u00e4r b\u00f6ckerna \u00e4r direkt didaktisk, men alla har n\u00e5got att s\u00e4ga om hur man skall leva. Eller \u00e5tminstone om hur man kan t\u00e4nka f\u00f6r att livet skall bli b\u00e4ttre. De \u00e4r problemorienterade, och problemet \u00e4r hur man kan v\u00e4xa i ensamhet och i gemenskap.
\n
\nTre g\u00e5nger ensam \/ tillsammans<\/strong><\/p>\n

I Tove Appelgrens<\/strong> och Salla Savolainens<\/strong> fj\u00e4rde bilderbok om Vesta-Linnea \u00e4r familjen ute p\u00e5 sommarstugan n\u00e4r det k\u00f6r ihop sig mellan Vesta-Linnea och sm\u00e5systrarna. Vesta-Linnea vill helst bara leka med Freja som \u00e4r yngst, f\u00f6r Wendla som \u00e4r mitt emellan vill best\u00e4mma f\u00f6r mycket. Mamma vill f\u00f6rst\u00e5s att alla ska leka tillsammans, och det blir gr\u00e4l och tjat. I vassruggen har Vesta-Linnea en egen sten dit hon g\u00e5r f\u00f6r att t\u00e4nka sina svartaste tankar. \u201dDet \u00e4r synd om mig, f\u00f6r jag \u00e4r ett typiskt mellanbarn\u201d t\u00e4nker hon, och l\u00e5ter sj\u00e4lv\u00f6mkan eskalera till en fantasi om hennes egen begravning med den likgiltiga familjen runt den lilla vita kistan. Sm\u00e5ningom b\u00f6rjar \u00e4nd\u00e5 familjen locka med grillad kyckling och krocketspel. Men n\u00e4r Vesta-Linnea ger sig g\u00f6r hon det p\u00e5 sina egna villkor. I den f\u00f6rl\u00f6sande scenen leker hon begravning med syskonen. \u201dDet \u00e4r mycket sorgligt, men p\u00e5 ett bra s\u00e4tt, t\u00e4nker Vesta-Linnea.\u201d Till slut mjuknar ocks\u00e5 mamma, och tar med Vesta-Linnea p\u00e5 ett kv\u00e4llsdopp, efter att de andra har g\u00e5tt och lagt sig.<\/p>\n

Birgitta Bouchts<\/strong> Dygnet har 179 timmar handlar till det yttre om tid och tidsanv\u00e4ndning, och till det inre bland annat om vad tiden eller bristen p\u00e5 tid g\u00f6r med oss och v\u00e5r gemenskap med andra. Mamman har alltid br\u00e5ttom, lillasyster Alma tuggar i sig en krita f\u00f6r att inte beh\u00f6va g\u00e5 till dagis och storasyster Vera vill unders\u00f6ka vad tiden \u00e4r. P\u00e5 en enda dag kan det h\u00e4nda hur mycket som helst. Alma l\u00e4r k\u00e4nna granntanten Roos hos vilken tiden tycks st\u00e5 stilla, tant Roos f\u00e5r m\u00e4rka att hennes tid inte \u00e4nnu \u00e4r ute, mamma f\u00e5r p\u00e5minna sig om vad som \u00e4r viktigt p\u00e5 riktigt och Vera hittar p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt att r\u00e4kna tiden.<\/p>\n

Emma Gloria och den r\u00f6da l\u00e4ngtansboken \u00e4r den frist\u00e5ende forts\u00e4ttningen p\u00e5 Henrika Anderssons <\/strong>Emma Gloria och de Levande Varslarna. H\u00e4r har Emma precis b\u00f6rjat i \u00e5ttan och pl\u00f6tsligt blir allting bara fel. Sandor flyttar till Paris f\u00f6r att spela cello, pappa har f\u00f6rsvunnit ur bilden sedan han flyttade till London med sin nya fru, huvudv\u00e4rken blir v\u00e4rre, mamma f\u00f6rsvinner in i sitt jobb p\u00e5 f\u00f6rlaget och pianol\u00e4raren har b\u00f6rjat bli underligt n\u00e4rg\u00e5ngen. Katten Salsa som pappa och hans fru l\u00e4mnade efter sig \u00e4r kanske den enda som verkligen f\u00f6rst\u00e5r.<\/p>\n

Med tanke p\u00e5 att den ena \u00e4r en bilderbok och den andra en ton\u00e5rsroman \u00e4r s\u00e4rskilt likheten mellan Vesta-Linnea och Emma Gloria sl\u00e5ende. Det \u00e4r tydligt att m\u00e5nga barnboksf\u00f6rfattare skriver f\u00f6r att de har n\u00e5got viktigt att s\u00e4ga: till barnen, men ocks\u00e5 till sig sj\u00e4lva.<\/p>\n

Eftersom Dygnet har 179 timmar lyfter in flera personers perspektiv uteblir den enskilda psykologiska f\u00f6rdjupningen, och fokus blir p\u00e5 hur gemenskapen omformas under dagen som g\u00e5r. Men det finns klara paralleller till de andra tv\u00e5 b\u00f6ckerna: Veras anteckningsbok och Emmas R\u00f6da l\u00e4ngtansbok, familjen som problem och familjen som l\u00f6sning, barnets inneboende styrka, dialogen som \u00f6ppnas mellan mamma \/ Vesta-Linnea och mamma \/ Vera i slutet. F\u00f6r Emma Gloria \u00f6ppnas flera dialoger: med psykologen Maj-Britt, med Sandor, med kompisen Kata och ocks\u00e5, om \u00e4nnu orealiserat, med pappa; helt i enlighet med hennes \u00e5lder, d\u00e5 familjen inte l\u00e4ngre \u00e4r det sj\u00e4lvklara svaret p\u00e5 s\u00f6kandet efter sammanhang.<\/p>\n

Tv\u00e5 kommentarer<\/strong><\/p>\n

L\u00e4gger man upp tematiken s\u00e5h\u00e4r kan man l\u00e4sa Antonia Ringboms<\/strong> och Irmelin Sandman Lilius b\u00f6cker, inte bara som variationer p\u00e5 temat gemenskap, utan som tv\u00e5 sinsemellan v\u00e4ldigt olika kommentarer till hur detta kommer fram i de \u00f6vriga b\u00f6ckerna.<\/p>\n

Isola Singel av Antonia Ringbom ser ut som en barnbok, men \u00e4r en seriebok f\u00f6r vuxna, med vuxen humor och vuxen problematik. Den handlar om en solit\u00e4r dam i obest\u00e4md medel\u00e5lder som tampas med sin sj\u00e4lvvalda ensamhet p\u00e5 en \u00f6. Ensamheten bryts av ett kr\u00e4k (ritat som en kr\u00e5ka) som landar p\u00e5 \u00f6n och som f\u00f6r Isola blir ett svekfullt mellanting mellan sambo och husdjur.<\/p>\n

I j\u00e4mf\u00f6relse med barn\/ungdomsb\u00f6ckerna, som alla slutar i varm gemenskap, finns det n\u00e5got paradoxalt klaustrofobiskt \u00f6ver Isola Singels historia. Slutsatsen \u00e4r sv\u00e5r att bestrida: \u201dHellre segla allena \/ Ensam och fri \/ \u00e4n sitta och tr\u00e5na \/ i melankoli\u201d. Visst.<\/p>\n<\/div>\n

Men \u00e4r det verkligen allt? \u00c4r det som v\u00e4rmde i kr\u00e4kets n\u00e4rvaro verkligen \u00f6vervunnet i och med den h\u00e4r insikten? Man undrar om inte Isola borde segla i land och beblanda sig med andra djur lite oftare. S\u00e4rskilt i kontrast till barnb\u00f6ckerna \u2013 d\u00e4r gemenskapen \u00e4r allt annat \u00e4n klaustrofobisk och begr\u00e4nsande, utan snarare just det som \u00f6ppnar livet \u2013 b\u00f6rjar man undra om inte den h\u00e4r (typiska) vuxenl\u00f6sningen \u00e4nd\u00e5 \u00e4r helt f\u00f6rvirrad.<\/div>\n
Kanske \u00e4r det just valet mellan \u201densam och fri\u201d och \u201dtr\u00e5na i melankoli\u201d som \u00e4r helt fel.H\u00e4r erbjuder Irmelin Sandman Lilius Bonadea p\u00e5 en helt annorlunda l\u00f6sning p\u00e5 samvarons problematik. Bonadea \u00e4r en f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s flicka p\u00e5 ett barnhem i staden Tulavall (i Bonadea introduceras staden Tulavall som senare blir fond f\u00f6r flera av Sandman Lilius b\u00f6cker.) Hon hatar att g\u00e5 i likadana kl\u00e4der som alla andra, att f\u00f6lja meningsl\u00f6sa regler och r\u00e4tta sig efter den medelm\u00e5ttiga barnhemsfr\u00f6ken. En dag f\u00e5r hon nog och g\u00e5r sin v\u00e4g. P\u00e5 bageriets vind hittar hon en bostad \u00e5t sig, en svart h\u00f6na blir hennes prelimin\u00e4ra familj och hon f\u00f6rs\u00f6rjer sig genom att springa \u00e4renden \u00e5t m\u00e4nniskorna i Tulavall. Hon har redan m\u00e5nga v\u00e4nner i staden, och flera blir de.P\u00e5 ett m\u00e4rkligt s\u00e4tt g\u00e5r Isola Singel och Bonadea i dialog med varandra. Isola Singel blir ber\u00e4ttelsen om en vuxen som har resignerat inf\u00f6r andra m\u00e4nniskors (m\u00e4ns) svekfullhet och gett upp tanken p\u00e5 gemenskap. \u00c4r det h\u00e4r den fullvuxna verklighet som flickorna \u00e4nnu inte har f\u00e5tt syn p\u00e5? Bonadea i sin tur \u00e4r bara en liten flicka, men hon bryter sj\u00e4lv upp fr\u00e5n den p\u00e5tvingade gemenskapen p\u00e5 barnhemmet. Nog f\u00f6r att vara fri, men inte f\u00f6r att vara ensam, f\u00f6r det g\u00e5r att hitta nya gemenskaper som \u00e4r b\u00e4ttre, v\u00e4nligare och riktigare, framf\u00f6r allt f\u00f6r att de \u00e4r frivilliga. Det \u00e4r uppenbart att Bonadea har n\u00e5got som Isola Singel saknar, och som hon i allra h\u00f6gsta grad skulle beh\u00f6va d\u00e4r hon sitter p\u00e5 sin \u00f6; n\u00e5got som de flesta skulle beh\u00f6va.<\/p>\n

Nyckeln till Bonadea finns i den gamla sj\u00f6mannen Joakims ord i det inledande kapitlet: \u201dTryggheten du lilltippa, sade Joakim och valde och valde bland sina tr\u00e4bitar, den har man inne i huvudet eller s\u00e5 har man den inte alls.\u201d N\u00e5got slags tecken \u00e4r kanske ocks\u00e5 hennes namn: Bona Dea \u00e4r en romersk fruktbarhetsgudinna. \u00c4ven om Bonadea bara \u00e4r ett barn har hon en v\u00e4ldig f\u00f6rm\u00e5ga att vara till hj\u00e4lp och nytta och gl\u00e4dje. Det fruktbara i hennes h\u00e5llning ligger just i att hennes sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och frihetsl\u00e4ngtan inte skapar konflikter mellan henne och andra.<\/p>\n

Bonadea blir ett entydigt ideal, men s\u00e5 \u00e4r hon inte heller underkastad samma realism som de andra flickorna. Tulavall \u00e4r en sagostad d\u00e4r en id\u00e9 kan bli kropp och springa runt i gr\u00e4nderna i rutig bommullskl\u00e4nning. Hon \u00e4r bilden av en inre klarhet och trygghet som de flesta av oss bara stundvis har tillg\u00e5ng till. Det \u00e4r just f\u00f6r att de har en smula Bonadea i sig som b\u00e5de Vesta-Linnea och Emma Gloria kravlar sig upp ur det svarta. Kanske finns det ocks\u00e5 lite av Bonadea i Bouchts Alma, n\u00e4r hon best\u00e4mmer sig f\u00f6r att tv\u00e4tta tant Roos golv och m\u00e5lar en av hennes stolar gul. Bonadea \u00e4r sinnebilden av positiv emancipation: hon frig\u00f6r sig f\u00f6r att kunna \u00e5terkomma till ett m\u00e4nskligt sammanhang p\u00e5 b\u00e4ttre villkor. Hon \u00e4r den som g\u00f6r sammanhangen b\u00e4ttre. Bonadea \u00e4r beviset p\u00e5 att den problemst\u00e4llning som Isola lever med bygger p\u00e5 ett missf\u00f6rst\u00e5nd.<\/p>\n

Men var \u00e4r evigheten?<\/strong><\/p>\n

Men vad ska vi t\u00e4nka om den h\u00e4r tematiken? Att barnlitteraturen tematiserar f\u00f6rh\u00e5llandet mellan jaget och de andra, och hur man kan b\u00e4ra upp sig sj\u00e4lv, kan man kanske inte se som annat \u00e4n positivt. N\u00e4r det g\u00f6rs v\u00e4l \u00e4r det rimligt att l\u00e4sa det som ett tecken p\u00e5 kvalitet, f\u00f6rdjupning. Det \u00e4r tydligt att m\u00e5nga barnboksf\u00f6rfattare skriver f\u00f6r att de har n\u00e5got viktigt att s\u00e4ga: till barnen, men ocks\u00e5 till sig sj\u00e4lva. Men jag m\u00e4rker att utvecklingstematiken ocks\u00e5 v\u00e4cker en viss ambivalens hos mig. Den \u00e4r absolut, otvetydigt viktig. Men finns det en risk f\u00f6r att ett drag av bildningsroman \u00e4ter upp andra egenskaper hos barn- och ungdomsboken? K\u00e4nslan av evighet och gr\u00e4nsl\u00f6shet, till exempel. Som en v\u00e4n sade a propos Madicken: \u201dHon visar hur fantastiskt det \u00e4r att vara barn. Hur fantastiskt det \u00e4r att vara p\u00e5 utf\u00e4rd i den d\u00e4r hagen med sin familj och r\u00e5ka ut f\u00f6r det d\u00e4r \u00e4ventyret med tjuren.\u201d<\/p>\n

Jag kan inte \u00f6nska bort utvecklingstematiken fr\u00e5n n\u00e5gon av b\u00f6ckerna i min h\u00f6g, men jag kan \u00f6nska att det ocks\u00e5 skrivs barnb\u00f6cker d\u00e4r inget h\u00e4nder p\u00e5 det psykologiska planet: d\u00e4r hj\u00e4ltarna efter \u00e4ventyrets slut \u00e4r lika eviga som innan. B\u00f6cker som inte s\u00f6ker sina f\u00f6rebilder i romanen, utan lite varsomhelst d\u00e4r ett barns tanke kan vilja stanna en stund.<\/p>\n

\n

Bonadea, Irmelin Sandman Lilius, Schildts, (1967) 2008.<\/p><\/div>\n

Dygnet har 179 timmar, Birgitta Boucht, Fontana media 2008.<\/p>\n

Emma Gloria och den r\u00f6da l\u00e4ngtansboken, Henrika Andersson, S\u00f6derstr\u00f6ms 2008.<\/p>\n

Isola Singel, Antonia Ringbom, S\u00f6derstr\u00f6ms, 2008.<\/p>\n

Vesta-Linneas svartaste tanke, Tove Appelgren text, Salla Savolainen bild, S\u00f6derstr\u00f6ms 2008.<\/p>\n

Nora H\u00e4m\u00e4l\u00e4inen<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nora H\u00e4m\u00e4l\u00e4inen recenserar nyutkomna b\u00f6cker av Irmelin Sandman Lilius, Birgitta Boucht, Henrika Andersson, Antonia Ringbom och Tove Appelgren.…<\/p>\n","protected":false},"author":18,"featured_media":27262,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_mi_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[2044,22,27,235,298],"aioseo_notices":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-content\/uploads\/2008\/11\/poesi-skrivande-retro-bok-litteratur-sommar-natur-webb-e1484216564798.jpg","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4383"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/18"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4383"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4383\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":38791,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4383\/revisions\/38791"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media\/27262"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4383"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4383"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.nytid.fi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4383"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}