Kapitalet, armén, presidenten. Byggnaderna, men också mänskorna, i deras egenskap av symboler. Det viktiga var inte direkt antalet döda, utan att Förödmjuka: visa att fienden inte kan skydda sig och de sina.
Symboler för USA, alltså för ”Väst”. Alltså för ”de kristna”. Alltså för ”oss”. För det är lika bra att acceptera: religiösa eller inte, vi är ”de kristna” i samma klichémening som ”de” är ”muslimer”.
Men glöm inte: terroristerna bland ”oss” är lika många som bland ”dem”.
Och vad heter ”gringo” på arabiska? Inte ens det vet vi.
FÖRÖDMJUKA, på samma sätt som ”de” måste ha upplevt missilattackerna mot Bagdad och ofantliga mängder döda i det s.k. gulfkriget för jämnt 10 år sen.
Missiler som fortsatt att regna, utan att längre alls göra rubriker, hos oss. ”Terrorattacker”, ”vansinnesdåd”.
”Våra” missiler.
Vi vet: det gällde statsrätt, formellt, och ”vår” olja, reellt. Irak hade ockuperat Kuwait, på samma sätt som ”vi” (Väst likamed Israel likamed USA) har ockuperat Palestina, på samma sätt som ”vi” (Väst likamed Sovjet likamed Ryssland) bombat Afghanistan och Tjetjenien till stenåldern. På samma sätt som ”vi”, de kristna, representerade av serberna, slaktade oskyldiga i Sarajevo och Srebenica.
Acceptera: det är ”vi” som står bakom allt detdär.
JAG VET: vi gör andra distinktioner. Vi gör många distinktioner. Och vi missar de stora mönstren?
Jag talar om en tolkning, ett perspektiv. Det är enögt, det haltar på många punkter. Men haltar gör också vårt perspektiv. Som en vän skriver: ”Nu när adrenalinet lagt sig börjar det ju bli intressant att läsa hur ’hela världen’ anfallits och ’ingen’ längre kan gå säker. Man undrar på vilken planet Algeriet, Gaza, Groznyj och Afghanistan finns”.
Visst är WTC- och Pentagon-attacken ”historisk”. Men ”största i världshistorien”?
Knappast var det roligt i Groznyj heller.
I CHOCKENS STUND sätts vi på prov. Vilka är vi egentligen? Vad kör vi med för retorik?
”Vi” är vår kristne president Bush, som ska knipa dom skyldiga, Vilda Västern-style. Hunt down. Vårt land är starkt, starkt starkt. God bless America.
Vi är Bush (Bushs talskrivare) som – tvärtemot vad man kanske trott om kristendomens idé – gör HÄMND till ett nyckelord.
Vi är Bush som talar ett språk som terrorister förstår. Han talar det flytande.
”ETT ANGREPP mot det öppna samhället”, säger andra statsmän. Som om det inte gick att kamikaze-kapa plan i diktaturer.
Och om vi går till redaktionerna. Hur klarar de provet?
President Putin har inte uttryckt något stöd för terroristerna, meddelar MTV3:s manliga nyhetsankare.
Och visst kommer också Satan fram. ”Djävulskt att välja civilplan” rubricerar Hbl (12.9). Varför kan inte terrorn välja schyssta jaktplan?
”Vår tids Hiroshima” heter ambassadör Ralf Fribergs kolumn i samma Hbl. ”För att få en proportion i modern tid på det som hände USA i går, måste man gå tillbaka till eldstormarna i Dresden och Hamburg, Hiroshima och Nagasaki.”
Med all respekt för den oväntade udden i jämförelsen (just de här fyra infernona skapades av ju av våra good guys, ”de öppna samhällena” – de två sista av det nu attackerade USA).
Och visst, det var krig då, förklarat krig.
Men Hiroshima? Ursäkta, herr ambassadör, men det är en smaklös jämförelse. Om du är t.ex. japan.
Det som hände i USA var stort nog grymt nog. Det var Song My, eller Sabra och Chatila, i widescreenformat. Men NY och Washington står kvar, så vitt man vet.
Att klä tragedin i fel kläder är också det en banalisering, det är som om man inte förstod någondera.
BÄST – för världsfreden – vore det om flygkapningarna hade gjorts av fyra vita amerikanska högerextremister. Så som det visade sig vara fallet med Oklahoma-bombaren, en deppig gulfkrigsveteran.
Eller om det hade varit CIA. Det skulle förklara varför CIA inte anade nåt.
MEN EFTERSOM DET INTE är så, måste vi åtminstone försöka lära oss se hur USA kan vara så hatat bland ”dem”.
Att den hämnd Bush vill ha är en hämnd på hämnden.
Se att det handlar om en hämnd på oss, som är USA, som är kristendomen, som är Väst, som är Civilisationen, som inte vet och inte vill veta av något eller någon annat. God Bless America.
13.9.2001
Trygve Söderling
