Hur enkelt är det inte att kritiklöst betrakta nederländska parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali som en modig och revolutionär mänskorättshjältinna? Varje hjälte värd namnet ska ju uppoffra sig för ädla principers och höga ideals skull. Och uppoffra sig har den späda, somaliskfödda politikern minsann gjort. Hon lever så gott som i fångenskap på en hemlig adress med 24 timmars livvaktsskydd. Alis samarbetspartner Theo van Gogh fick sätta livet till för den islamkritiska film som de gjorde tillsammans.

Vad gäller ädelheten i hennes principer, går de i Alis fall i stort sätt ut på att kalla profeten Muhammed en pervers pedofil, och om att stämpla islam som en i sin essens kvinnoförtryckande ideologi som rimmar dåligt med demokratiska värderingar.

Men är det inte aningen absurt att förklara kvinnoförtrycket, ett i allra högsta grad globalt problem, med några 1400 år gamla verser? Finns det ingen skillnad mellan islam och några muslimers bokstavstrogna tolkning av den? Och var hamnar vi om vi tror oss finna den slutgiltiga sanningen om vår judeokristna tradition i Gamla Testamentet? Det vore synd om Ayaan Hirsi Ali placeras bortom kritik bara för att hon själv är (eller åtminstone varit) muslim. Dagens Onkel Toms kommer i många former och skepnader.