Ett av de säkrare tecknen på att sommaren är runt hörnet är Fiskars andelslags sommarutställningar som av hävd öppnar i mitten av maj. Utställningarna är sedan ett antal år tillbaka två till antalet och ordnas i bruksbyggnaderna Kopparsmedjan och Magasinet.
Årets utställningar går under namnen Synvinklar och Transparent och ordnas i det sedvanliga fiskarsmönstret som ett samarbete mellan lokala och inbjudna konstnärer. I år har inalles 107 konstnärer samlats för att arbeta kring utställningarnas teman.

Av de två utställningarna är Transparent den där temat tydligare fungerar som en enande faktor med allt från lek med genomskinliga material till transparens som en grundpelare för ett demokratiskt samhälle. Synvinklar-temat har å sin sida medvetet gjorts så omfattande att det är öppet för nästan vilka som helst tolkningar.
Av tradition har de konstnärer höjt sig ur mängden som befunnit sig i något slags samspel med den pastorala bruksmiljön. Också i år är de verk som flyttat ut ur de egentliga utställningsutrymmena bland de intressantaste. Speciellt Ville Haras och Anu Puustinens Ile flottante, en beslöjad flotte på ån som flyter genom byn och Lasse Minkkinens bidrag till samarbetsverket Hus – synvinklar på arkitektur lyckas på ett tilltalande sätt göra betraktaren uppmärksam på omgivningen. Båda verken har också ett interaktivt inslag. Haaras och Puustinens flotte kan bestigas och bjuder besökaren på en åfärd under slöjans bländande vita skimmer i enlighet med Transparent-temat medan Minkkinens lilla trähus har ett svartkornigt stordia-fönster med kammartextur som omformar landskapet bakom Kopparsmedjan.
Ile flottante och Hus befinner egentligen i olika utställningar – Transparent respektiveSynvinklar – och frågan är om det inte är godtyckligt att ta dem ur sitt sammanhang. Men just en sådan upplösning av sammanhang och de två utställningarnas dialog sinsemellan tenderar vara ett av de intressantaste inslagen i Fiskars år efter år. Dessutom är paralleller och jämförelser nästan oundvikliga då namn som Ron Nordström och Erika Kelter medverkar i båda utställningarna.
Kelters 10 000 synvinklar och Lähde har eleganta medvetandegörande inslag och speciellt Lähde är kittlande i sin enkelhet med ett hål i golvet och några plastmuggar. I Nordströms tekniska installationer, Tysta rum och Top Ten, går det å sin sida att hitta en av konstens eviga utgångspunkter – konfrontationen med det moderna. Och på något sätt känns de verken speciellt angelägna just i Fiskars där idéhistorien noga räknat slagit knut på sig själv. Bruket utgjorde i tiderna ett högst industrialiserat inslag i periferin men har med tiden snarare blivit motsatsen, en själavårdande tillflyktsort bortom löneslaveriet i enlighet med alla new-age-retro-hippie-ideal.