Vart ska vi skicka våra fredsbevarare? Det är frågan. Om valet står mellan en Nato-ledd operation i Afghanistan och en humanitär FN-insats i folkmordets Darfur, är det väl klart vartåt kosan ska styras. Det räcker med att Danmark redan är insyltat i det amerikanska kriget mot terrorismen. Ska ett till nordiskt land behöva besudla sitt internationella rykte, och samtidigt riskera att utsättas för al-Qaidas blodhämndsattacker?
Det är väl inget snack om att Darfur är det ädlare, och viktigare uppdraget. Det vill vi alla tro. Bakom det häftiga internationella uppropet för att rädda Darfur döljer sig dessvärre en logik som inte nödvändigtvis alltid är vare sig ädel, eller humanitär.
Det var i december 1999 som den dåvarande amerikanska utrikesministern Madeleine Albright beklagade sig över att mänskorättssituationen i Sudan inte var ”marknadsförbar” till det amerikanska folket, och därmed till resten av västvärlden. Två korta år senare rasade tornen på Manhattan och det dröjde inte länge innan den amerikanska kongressen fattade det nästan enhälliga beslutet att fördöma den sudanesiska regeringens stöd till den arabiska Janjaweed-milisen. Snart uppstod också ”Rädda Darfur”–kampanjen som haft enorm genomslagskraft.
Att konflikten i Sudan bekvämt nog karakteriserats som en civilisationernas kamp mellan det ”arabiska” norr och det ”afrikanska” syd, och att den sudanesiska regeringen genom att ha inkvarterat självaste bin Laden, inte fogat sig till Pax Americana – Khartoums oljesmorda närkontakter till stormaktspretendenten Kina inte att förglömma – har så klart inget med fördömandena att skaffa. Inte?
Det finns inget som ursäktar de fruktansvärda brott som begås mot civilbefolkningen i södra Sudan. Har vi möjlighet att ingripa så ska vi göra det – utan vidare.
Frågan är varför inte t.ex. invånarna i grannlandet Kongo, där ett rasande inbördeskrig enligt FN skördat 3 till 4 miljoner mänskoliv – m.a.o. 20 gånger fler än i Darfur – duger som föremål för våra humanitära insatser. Är det så att det finns goda och mindre goda offer?
Patsy Nakell
