Men det är främst vad bin Ladin säger i talet som väckt uppmärksamhet. Han uttrycker sig på ett sätt som många binladinkännare har ansett som avvikande från hans sedvanligt bombastiska stil. Borta är de långa citaten från Koranen och det krångliga fikonspråket. Istället är det en nästan vardagsarabiska som bin Ladin utnyttjar, och på ett sätt som bara kan beskrivas som modernt och nästan mediemedvetet.
I det nästan 40 minuter-långa talet, som finns textat till engelska på nätet, vänder sig bin Ladin direkt till det amerikanska folket. Han tar som vanligt upp krigen i Irak och Afghanistan, men också demokraternas ovilja att stoppa kriget trots partiets löften om att dra sig ut ur Irak under kongressvalet ifjol, ett tydligt tecken på att bin Ladin, eller någon annan i hans krets, följer noga med nyheterna.
Nytt är också hans uttalanden om globaliseringen och det kapitalistiska systemets ”fördärv”. Han nämner miljöförstöringen och Kyoto-avtalet som han förebrår Bush för att ha struntat i. Han citerar Chomsky och den franske författaren Emmanuel Todds bokEfter imperiet där han förutspår USA:s sammanbrott. Bin Ladin använder sig med andra ord flitigt av en nästan vänsterlutande retorik.
En ung amerikansk konvertit tros ligga bakom denna nya inriktning.
Hippie-föräldrar
Adam Gadahn, eller som han nuförtiden kallas Azzam al-Amriki (Azzam amerikanen) är 29-åringen från Kalifornien som 2004 åtalades för förräderi. Senast någon åtalades för landsförräderi var under andra världskriget.
Gadahn tros ansvara för al-Qaidas kommunikationsenhet som går under namnet al-Sahab, som betyder moln på arabiska. Al-Sahab, med sin logga som inte helt är olik satellitkanaljätten al-Jazeeras, har under de senaste åren producerat påkostade och snyggt redigerade propagandafilmer som oftast är översatta till felfri engelska och sprids vitt och brett över nätet.
Var exakt al-Amriki befinner sig nu är det ingen som med säkerhet kan säga, men man tippar på att han som de flesta i al-Qaidas ledning gömmer sig någonstans i de svåråtkomliga bergstrakterna mellan Pakistan och Afghanistan. FBI listar honom på sin hemsida som den andra mest eftersökta brottslingen efter Usama bin Ladin, och utlovar en miljon dollar för uppgifter som leder till hans häktande.
Adam Gadahn föddes 1978 i delstaten Oregon, men växte upp på en getfarm i södra Kalifornien tillsammans med föräldrarna, Jennifer och Phil, gamla sextitalister som flyttade till den avlägsna orten Winchester för att bo i en stuga som de själva hade byggt och som saknade el och rinnande vatten. De hade varit miljöaktivister på sextitalet och blev senare religiösa.
Fadern var född Phil Pearlman, son till en framgångsrik judisk urolog från Santa Ana som var medlem i Anti-Defamation League. Efter att ha fått en stark kristenreligiös upplevelse i sin ungdom, ändrade Phil sitt efternamn från Pearlman till Gadahn, från Bibelns Gideon, krigaren som fällde Israels fiender.
I Winchester livnärde sig Phil Gadahn som ”handyman” och på att föda upp och sälja getter. (Traktens muslimer vägrade köpa några av honom eftersom de inte ansåg dem vara halal. Själv gick Phil inte med på att sälja getter om han trodde att de skulle slaktas på ett inhumant sätt).
Adam Gadahn, som beskrivs som ett begåvat men ensamt barn, skolades hemma tillsammans med sina yngre syskon. Likt föräldrarna var han aktiv inom olika kristna grupper i Winchester, men vid femtonårsåldern väcktes hans intresse för den udda musikgenren dödsmetall.
Islam och dödsmetall
Dödsmetall är en extrem variant av heavy metal, där låtarna inte sjungs på traditionellt vis utan morras. Låtarna behandlar oftast döds- och våldsteman, och kan ibland innehålla satanistiska referenser. Gadahn var mycket aktiv på dödsmetallscenen i USA, som i början av nittiotalet fortfarande var ett marginellt fenomen. Han recenserade skivor i genrefanziner, och köpte och sålde dödsmetallskivor i stora mängder.
Han grundade till och med sitt eget enmansband, Aphasia, vars musik han beskrev som ett ”experimentellt, symfoniskt, ambient, elektroniskt, industriellt oljudskollage”. Aphasia gav ut fem skivor med osannolika namn som Non-relativistic Quantum Mechanics och Delirium: 7 Hallucinatory Interludes, Op.2.
Som 16-åring flyttade Gadahn till farföräldrarna i Orange Country med avsikt att hitta jobb eller studera. En tid arbetade han också i en datoraffär, men mest sysslade han med dödsmetall – och internet. Hans farmor hade nämligen nätkoppling hemma, och det var genom den som Adam för första gången kom i kontakt med islam. Han hittade muslimska webbsidor på
AOL:s webbportal och imponerades av diskussionen på dem som han beskrev som ”fängslande”. Tydligen gjorde de muslimska sidorna ett så pass stort intryck på honom att han i slutet av 1995 uppsökte Santa Anas moské i Orange Grove.
Där fick han engelskspråkig islamsk litteratur och en koran i översättning av imamenMuzammil Siddiqi. Sitt islam-intresse nämnde han aldrig för sina dödsmetallkompisar.
Snart bestämde han sig för att konvertera, vilket han gjorde i imamens kontor på moskén. En vecka efter konverteringen skrev han i en uppsats att det kändes ”fantastiskt att vara muslim”.
Moskéns imam Siddiqi har ett ”mycket nära förhållande” till FBI, säger en högt uppsatt federalagent som intervjuades tidigare i år i New Yorker. Siddiqi har inbjudits till Vita Huset för att delta i en minneshögtid för terrorattackerna, där han lär ska ha skänkt en Koran i engelsk översättning till George W. Bush, och försäkrat den amerikanska presidenten om att al-Qaida inte hade något med det verkliga islam att göra.
Men på nittiotalet gästades Orange Groves moské i alla fall av den radikale egyptiske imamen Abdul Rahman, också känd under namnet den Blinde Shejken. Det var Siddiqi som fungerade tolk medan Rahman predikade till församlingen om att jihad utan våld var svagt. Senare åtalades Rahman för sin delaktighet i bombningen av World Trade Center 1993.
Radikaliseringen
Det var i umgänget med den muslimska församlingen i Orange Grove som Adam Gadahn kom i kontakt med en grupp män från Mellanöstern som var kända för sina rigida åsikter om islam. Så radikala var de att förhållandet till moskén blev inflammerat och kontakten till Siddiqi, som de kallade för ”juden”, till slut bröts.
Vid ett skede bodde några av dem tillsammans med Gadahn i en trång lägenhet. De lät skäggen växa och gick omkring klädda i långa kåpor och sandaler. En kvinna som var gift med en av männen säger i en intervju att de ofta diskuterade muslimers plikt att ta livet av ”kuffar”, avfällingarna. Hon tyckte att Gadahn verkade naiv och lättledd.
I början av 1998 reste Gadahn till Pakistan, men återvände hem efter bara en kort tid på grund av en magsjukdom. Några månader senare reste han på nytt till Pakistan för att, som släktingarna uttrycker det, ”försvinna” helt.
Några tillförlitliga uppgifter om vad Gadahn gjorde i Pakistan finns inte, men underrättelserapporter har dykt upp som påstår att han i ett tidigt skede hade kommit i kontakt med al-Qaida rekrytören Abu Zubaida, förmodligen genom en av männen från Orange Grove-gruppen som kände honom.
Enligt en pakistansk journalist som träffade Gadahn på ett al-Qaidaläger jobbade han i början som kock men började sedan översatta al-Qaida-manualerna från arabiska till engelska (många av de asiatiska rekryterna kunde inte arabiska).
Några månader efter attackerna 2001 uppträdde Gadahn för första gången i en video där han identifieras som Azzam al-Amriki. Han har därefter figurerat i video-snuttar tillsammans med både bin Ladin och al-Zawahiri som båda berömmer sin ”broder”.
I de senaste videosnuttarna talar Azzam en nästan felfri koranisk arabiska. Han viftar vilt med fingrarna och ger ett nervöst och ofta också hotfullt intryck. ”Blodet kommer att flöda på Amerikas gator, som hämnd för era offer”, säger han i en av filmerna.
Hur Gadahn/Azzam lyckades klättra uppför al-Qaidas hierarki, och varför, är inte klart, men förmodligen vill al-Qaida fria till potentiella jihadister i Väst, sådana som just Adam Gadahn, som kan vara osynligare och rörligare i en västerländsk miljö.
Patsy Nakell
