På besök i Sverige slår det mig hur många som förutsätter att Barack Obama ska vinna höstens presidentval. Kanske är det vårt främlingskap inför den amerikanska högern med dess religiösa fundamentalism, militarism och öppna förakt mot samhällets svagaste som gör det så obegripligt att republikanerna skulle kunna vinna igen.
Tillbaka i USA får jag en obehaglig klump i magen. Det här valet kommer att bli lite för spännande, opinionsmätningarna väger ganska jämt. När det nu hettar till och kampanjen drar i gång på allvar så gör republikanerna oroväckande mycket rätt och ibland ser Obama illavarslande vek ut i debatten.
Brooklyn, där jag bor, är på många vis mer politiskt likt Sverige än Texas. Här finns bara Obamaskyltar i fönstren. Ingen egentlig valkampanj kommer att ske här, demokraternas vinst tas för given. De av mina vänner som är aktiva i Obamas kampanj funderar istället på om de ska kampanja i Ohio eller Pennsylvania. Det är där, och i stater som Florida, Missouri, Colorado och Virginia som valet avgörs. Vinner man delstaten tar man alla dess röster. Det är väljare som oftast är vita, socialt konservativa och nationalistiska som striden anses stå om. Obama går mot mitten i sin retorik.
Högerns smutskastning via Internet och reaktionära radiovärdar är hård och effektiv. Obama beskrivs som en elitistisk vekling som inte kan leda landet i krig. De avgörande stora frågorna som Irak, sjukförsäkring och fattigdom diskuteras förvånansvärt lite i sak.
Republikanerna och Bush är djupt impopulära. Men McCain, som till 95 procent har röstat med president Bush i senaten, har lyckats bygga upp ett rykte av oberoende och av att inte vara en i högen av Washingtonpolitiker. McCain kan mycket väl bli president samtidigt som demokraterna vinner kongressen.
Goda tecken då, var finns de? Miljontals nya väljare har registrerat sig och registreringen fortsätter att slå rekord. Många av de nya väljarna är svarta eller unga, de flesta av dem stödjer Obama. Kanske kan det avgör
Jonas Sjöstedt
