Watson är främst känd för sitt bok Skins, en samling bilder av skinheadsubkulturen, med bilder på honom och hans vänner, arbetarklassens söner och döttrar. Skinheadkulturen föddes i England i slutet av 60-talet. Den hade sina rötter i de engelska modsen och jamaicanska rude boys. Att vara skinhead var en blandning av arbetarklassromantik, brittiskt ungdomsmode, sprit och svart musik.
Vid 70-talets början försvann skinheadkulturen delvis, men skinheadsen återvände senare på 70-talet med den brittiska two tone ska- och oi punk-musiken. Vid 70-talets slut stämplades skinheadkulturen som rasistisk på grund av RAC-band (Rock Against Communism) som Skrewdriver och extremhögerpartiet National Front.
Watsons bilder är från den här perioden och fast de innehåller element av den politiska stämningen i England, som Skrewdriver t-tröjor och National Front-graffiti, är bildernas vita och svarta skins tvärtom anti-rasistiska och stolta arbetarklassbritter. Hat mot medelklassen och Margaret Thatcher var något som förenade skinsen.
När Watson var 14 år gammal blev han skinhead som sin bror och vid samma tid började han ta bilder av sina vänner. Skins handlade om skinsen medan nya boken Skins & Punks snarare dokumenterar ungdomars olika subkulturer.
Skins & Punks är en ärlig och befriande utställning om livet. Bilderna från 80-talet kan också ses som tidsbilder, de visar den mörka sidan av Thatcherismen. Bilderna andas stolthet, vänskap och ungdom; men också oro inför framtiden. Under poll tax och gruvarbetardemonstrationernas tidevarv, med premiärminister Margaret Thatcher bakom dessa händelser, erbjöd Storbritannien inte så glänsande framtidsutsikter för ungdomar från fattiga områden.
Skinheadkulturen har ett våldsamt rykte och delvis är det sant. Men drogerna kan anses vara ett större problem. Den sista bilden i Skins & punks visar Watsons vänner ge upp skinheadlivsstilen när extacy och rave kom till England.
Själva utställningen fortsätter på samma spår som Watsons tidigare tur till Kiasma. Rejält små bilder och en videorepresentation med mera bilder. På vernissagen var det överraskande hur få punkare och skins som hade tagit sig till Myymälä 2. Med tanke på att Vice magazine ligger bakom utställningen var det självklart vem som var på plats: mest konststuderande. Endast hipsterfolket överraskade med sin frånvaro. Det är inte så underligt att Watson får uppmärksamhet just nu. På senaste tid har klädaffärer haft reklamer med ”skinheadstil” och också den så länge försmådda pilotjackan har blivit ett modeplagg.
Medan Watsons bilder är från 70- och 80-talet skulle det vara givande att se bilder från och utställningar om skinheadkulturens barndomstider i slutet av 60-talet. Då var den häftigaste nya grejen bland ungdomar att vara skinhead. Nu får vi nöja oss med den delen av historien som är mera punk.
Gavin Watson: SKINS & PUNKS
till 23.11.2008, Myymälä2 gallery&shop, Nylandsgatan 23, Helsingfors
Jaakko Suomalainen
