Som svar till Ulla Achrén (Hbl 10.12) är jag för min del glad att Hbl tog upp frågan om presstöd. Jag har varit besviken över att det funnits så lite intresse för de förändringar som gjorts och som har verkningar för hela mediefältet.

Det att regeringen slopade det allmänna presstödet, som var menat att säkra mångfalden inom media, och beslöt att dirigera pengarna till partierna för deras informationsarbete, egentligen utan någon debatt, är häpnadsväckande. Som vanligt användes EU som svepskäl, men i verkligheten är väl orsaken att valkampanjerna – tevereklam, reklambyråer etc. – blivit så dyra och tar en allt större del av partiernas budgeter. I framtiden kommer större delen av det forna presstödet att gå till detta, och förstås till webb-information, det nya mediet.

Alla som var med om beslutet visste vad detta skulle innebära för de mindre tidningarna och för dem som kommer ut på andra orter än i huvudstadsregionen. Det beslöts om ett slags “fallskärm” för att effekten inte skulle bli så omedelbar och klar, speciellt för det svenska medie­fältet, som man visste skulle drabbas först. Regeringen beslöt att man skulle ha ett skilt stöd för minoritetsmedia. Det var klart att många av oss trodde att idén var att stöda också ”de små” inom det svenska mediefältet, de vars ekonomi är mest trängd. Stödet är enligt reglerna avsett att täcka underskott. Klart från början var att större delen av stödet skulle ges till den svenska FNB-servicen, vilket de stora dagstidningarna drar nytta av i form av nedsatta avgifter på servicen. Men vi hoppades ändå på att en liten del skulle fördelas också till andra. Men nej, ministeriet beslöt att föreslå att nästan hela stödet skulle gå till FNB och ett litet extrastöd till Nya Åland, vars underskott kommit av att tidningen expanderat från 4 till 5 dagar i veckan, samtidigt som den satsat på nätet. Ny Tid, eller t.ex. Arbetarbladet fick inget.

Ulla Achrén har rätt i att det är befängt att vänta sig att sfp skulle dela ut av sitt partistöd till andra svenska medier än sfp-medier. Det att t.ex. Vänsterförbundet av delvis historiska skäl och de Gröna av pur snällhet stött Ny Tid, utan att få någon direkt egennytta i gengäld, är ett undantag man ej kan vänta sig vara norm i partipolitikens värld. Men däremot kunde man ha väntat sig att t.ex. Folktinget och sfp i regeringen sett till att man av det nya s.k. minoritetsmediastödet använt en del för att stöda ”de små”, som verkligen kämpar med sin ekonomi. Vi på Ny Tid kämpar för att göra en bra tidning trots knappa resurser och underbemanning.Vi är tacksamma för alla enskilda människors stöd, bl.a. de som skriver mot usla eller inga arvoden, och för alla små projektstöd vi får av fonderna, etc. Men till syvende och sist, vill vi det eller inte, är ändå frågan om statligt presstöd en fråga om överlevnad för oss.