taz eller die tageszeitung är en säregenhet på den tyska tidningsmarknaden, medvetet  annorlunda och provocerande. Den politiska värdegrunden kan beskrivas som rödgrön, men tidningen månar om sitt oberoende. I år firar taz 30-årsjubileum.taz är en unik tysk kvalitetsdagstidning som grundades år 1979. Men då var det knappast någon som trodde att tidningen skulle överleva så här länge, säger biträdande chefredaktör Peter Unfried.

Jag träffar Unfried på tazpresso, taz trevliga, moderna kafé som är öppet för allmänheten på Rudi-Dutschke-Strasse 23 i Berlin. I våningarna ovanför oss i Rudi-Dutschke-Haus arbetar redaktörerna med dagens nummer.

taz har kommit ut regelbundet sedan den 17 april 1979. Tidningen grundades av gräsrotsaktivister inom bland annat fredsrörelsen, miljörörelsen och vänstern som saknade ett eget medium.

− På grund av utvecklingen på 1970-talet, och i synnerhet Baader-Meinhof, tvingades den vänsterliberala pressen anpassa sig till omständigheterna. Många upplevde att viktiga frågor inte gavs uppmärksamhet, säger Unfried.

Man kan se taz som en fortsättning på 1968-rörelsens strävanden. Om tidningen har ett eget helgon så är det Rudi Dutschke, den västtyske socialistiske studentledaren som blev utsatt för ett attentat i Västberlin 1968. Efter mordförsöket omringades Axel Springer-förlagets skyskrapa på Kochstrasse av ursinniga studenter som anklagade förlagets tidningar, i synnerhet skvallerblaskan Bild, för medskyldighet till attentatet

− Springer-koncernen beskylldes rättmätigt för att ha piskat upp den aggressiva stämning som ledde till Benno Ohnesorgs död och till att Rudi Dutschke angreps och senare dog, säger Unfried.

Benno Ohnesorgs sköts till döds av polisen i Västberlin den 2 juni 1967 under demonstrationerna mot den persiska shahen som var på statsbesök. Skotten mot Ohnesorg och Dutschke anses förklara varför delar av den västtyska studentrörelsen snabbt radikaliserades.

På senare tid har dödsskotten mot Ohnesorg åter aktualiserats. Nypublicerade fynd från Stasiarkiven bevisar att den västtyska polisen Karl-Heinz Kurras, som dödade Ohnesorg, var medlem i det östtyska maktpartiet SED och hemlig agent för Stasi. Det ledde till häftiga spekulationer i vissa tyska medier om att protesterna mot dödsskjutningen var felriktade – att dödsskotten kom från ”det egna lägret” och inte en fascistoid västtysk polis. Enligt Unfried används Kurras Stasimedlemskap nu som ett desperat försök att omtolka historien och visa att 1968-rörelsen hade fel. I dagsläget är rollerna ändå ombytta, den förhärskande tolkningen är den vänsterliberala, och Unfried tror inte att högerkrafternas nytolkning kan slå igenom.

− De känner att vi utgör etablissemanget och att de är i underläge. Det är jag nöjd med, säger Unfried.

Humoristiska rubriker

För Peter Unfried är detta ändå historia. Han är född 1963 och började på taz år 1994 som sportredaktör. Sedan år 1999 är han biträdande chefredaktör och vill att tidningen blickar framåt och inte blir alltför upptagen av sin historia. En av hans teser är att de gamla gränsdragningarna inte längre är så relevanta.

− Förr var det enkelt, de konservativa var de dåliga och vänstern var de goda. Nu är det mera komplicerat, säger Unfried.

Av taz läsare röstar ca 65 procent på de gröna, 20 procent på vänsterpartiet Linke och tio procent på socialdemokraterna. Enligt Unfried kan taz numera beskrivas inte bara som en rödgrön tidning, utan också som en borgerlig tidning.

− Många av våra läsare lever borgerliga liv och har kommit långt i sina karriärer, men är samtidigt mycket måna om ekologiska och etiska spörsmål, säger han provocerande.

Typiskt för dagens taz är sökandet efter alternativa tolkningar och en provokativ, men humoristisk stil. Sportsidorna går under namnet ”kroppsliga övningar” och på sista sidan hittar man kåserier i en avdelning som kallas ”sanningen”. taz förstasidesrubriker har gjort tidningen berömd. ”Gud är död” rubricerade man då påven Johannes Paulus II gick bort. Då Ratzinger tillträdde utropade taz ”Oh, mein Gott!” på en första sida i svart. ”Oops – they did it again” var rubriken då George W. Bush återvaldes. Rubriken ”Onkel Baracks stuga” ovanför en bild på Vita huset i en artikel inför presidentvalet var mindre lyckad, många gav den en oavsedd rasistisk tolkning.

− Humor är mycket viktigt för taz. Det är en orsak till att läsarna älskar oss och något som kan ledas tillbaka till 1968 och Spontirörelsen som ville ha ett friare språkbruk, säger Unfried.

Kännetecknande för taz är att tidningen inte räds nya öppningar. Från och med år 1981 skriver die tageszeitung sitt namn med gemena bokstäver, helt i strid med regeln för att alla tyska substantiv inleds med versal. Efter murens fall var taz den första västtyska tidningen som startade en östtysk upplaga (vilken dock blev kortlivad). taz var också den första tidningen i Tyskland som lade ut hela sitt innehåll på internet. taz chefredaktör sedan år 1999, Bascha Mika är för tillfället den enda kvinnliga chefredaktören vid en nationell tysk tidning.

Ett tecken på hur det tyska samhällets grundvärderingar har ställts på huvudet är namnet på gatan utanför taz redaktionshus. Det gamla namnet Kochstrasse byttes på initiativ av bland annat taz till Rudi-Dutschke-Strasse för några år sedan.

− När jag började jobba på taz på 1990-talet tyckte jag personligen att sådana saker var oviktiga, gatan kunde fast ha fått heta Hindenburgstrasse. Men jag har insett att det är viktigt, att det visar att Rudi Dutschke var en mycket viktig person för Tyskland, säger Peter Unfried allvarligt.

Efter intervjun går vi upp på redaktionsbyggnadens gemytliga lilla takterrass. Unfried pekar ut Axel-Springer-skyskrapan, bara ett par kvarter bort. Där möts Axel-Springer-Strasse och Rudi-Dutschke-Strasse.

− Bilar som kommer från Axel-Springer-Strasse har väjningsplikt för Rudi-Dutschke-Strasse, säger Unfried med ett nöjt leende på läpparna.

Den ekonomiska krisen

Tidigare kunde kolleger skratta lite nedlåtande åt taz, en tidning i konstant ekonomiska trångmål. Men nu har Peter Unfried orsak att vara nöjd med tidningens ekonomi.

− Den ekonomiska krisen påverkar oss, men inte så mycket som den påverkar andra tidningar, säger han.

taz befinner sig i en gynnsammare situation än de flesta tyska dagstidningar. Omkring 80 procent av intäkterna härrör från prenumerations- och lösnummerförsäljning, medan annonser utgör bara tio procent. En typisk tysk kvalitetstidning tar in ungefär hälften av sina intäkter på annonser. Därför drabbar de drastiskt sjunkande annonsintäkterna inte taz lika hårt som andra tidningar. Vad som tidigare var en nackdel visar sig nu vara en fördel för tidningen.

− Det går tack vare att vi är ett andelslag. Våra andelsägare förväntar sig inte avkastning på kapitalet utan vill stöda en oberoende kvalitetstidning, förklarar Unfried.

taz har idag över 8 600 andelsägare, som har investerat över åtta miljoner euro i tidningen. Trenden är stigande, allt fler köper en eller flera andelar á 500 euro för att stöda tidningen.

Lönerna på taz ligger klart under branschmedeltal. Fram till år 1991 gällde lika lön för alla och fortfarande är löneskillnaderna inom bolaget små. En motvikt till de låga lönerna är att det är lättare att kombinera arbetsliv med familjeliv på taz än på andra tidningar. Könsfördelningen bland de 250 anställda är så gott som jämn.

Den sålda upplagan ligger sedan flera år rätt stabilt på kring 60 000 ex. Unfried ser liksom de flesta i tidningsbranchen, digitaliseringen som den största utmaningen inför framtiden.

− taz kommer att leva vidare också då ingen längre betalar för papperstidningen, säger Unfried ändå med tillförsikt.

Det innebär att man måste hitta nya inkomstkällor.

Enligt ett slagord är taz mera än en tidning – taz är etiska och ekologiskt riktiga värderingar. En verksamhet som man redan har utvecklat rätt långt är försäljningen av rättvisemärkt taz-ekokaffe. I framtiden finns det också bland annat planer på att grunda en egen taz-högskola för journalister.