Multinationella företag roffar åt sig mark i Brasilien för att odla eukalyptus och sockerrör. Men när biomångfalden rubbas är det lokalbefolkningen som står för notan.
– Vi har egentligen bara två val, antingen reagerar vi på denna gröna öken eller blir vi helt utraderade av de multinationella företagen. Vi kämpar utifrån våra behov, vi kämpar för livet. Vår kamp är legal, företagen däremot är olagliga, de köper mark med hjälp av bulvaner och de köper mark där de inte får köpa enligt lagen.Elisabeth Witcel är en glad fyrbarnsmamma, men nu uttrycker hon sig mycket bestämt. Hon sitter på en träbänk i skuggan av ett mandelträd i södra Brasilien och berättar vad som hände i mars förra året. Tillsammans med några hundra andra lantarbetande kvinnor deltog hon i en aktion mot en av Stora Ensos eukalyptusplantager i delstaten Rio Grande do Sul.
– Regeringen här är mycket korrupt, när den nya guvernören tillträdde 2007 bestämde hon att inte tillåta någon typ av manifestationer, hon har varit mycket repressiv. Ändå bestämde vi oss för att genomföra en aktion på fazendan (farm red. anm.) Tarumá i Cosario de Sul. Där hade Stora Enso köpt 49 000 hektar i ett område där de egentligen inte får äga mark.
Farmen låg så nära gränsen till Uruguay att den enligt brasiliansk lag inte fick ägas av utlänningar. Stora Enso skapade ett bulvanföretag som köpte marken.
– Vi hade bestämt oss för att inte bara protestera utan också visa på alternativ, berättar Elisabeth. Vi hade med oss tusen fruktträdsplantor som vi planterade istället för de eukalyptusplantor vi rev upp. Men guvernören hade fått stöd i sin valkampanj av cellulosaföretagen och hon kunde inte tillåta att någon förstör för dem som stött henne.
Åtgärderna kom därför direkt. De första poliserna vara bara fyra, men snart kom det fler.
– De skickade också hundar på oss som bet, till och med barnen blev bitna. Hästarna gick in och steg över oss, några av oss blev påtrampade. Några poliser var mycket hotfulla, de skulle skära huvuden av barnen sa de. Några mammor blev mycket förskräckta, åt vissa mammor sa poliserna att de skulle döda dem, barnen blev livrädda. Poliserna var mycket aggressiva, skrek hela tiden ”döda, döda!”. Ovanför oss svävade en helikopter och förde ett fruktansvärt oväsen.
Det hela slutade med att alla kvinnorna fördes bort och skiljdes från sina barn, några av dem väntar fortfarande på en rättegång.
Men varför var kvinnorna så negativa mot eukalyptusen? Det handlar inte bara om att småbönderna förlorar sin mark och tvingas till städerna. Kvinnorna är också medvetna om miljökonsekvenserna. Arlete Bulcão Pinto som suttit bredvid och lyssnat berättar:
– Under eukalyptusen växer inget, djuren försvinner. Där jag bor är vi omringade av eukalyptus, fåglarna har slutat sjunga. Dessutom har klimatet förändrats, det har blivit torrare och varmare, det finns ingen skog kvar och det är ont om vatten.
Hotar matodling
De lantarbetande kvinnornas aktion är bara en av många konflikter kring jorden i Brasilien. Just nu ockuperar de jordlösas rörelse, MST, en annan av Stora Ensos plantager i delstaten Bahia. Enligt rörelsen är marken egentligen statens och borde användas till jordreformen. I samband med livsmedelskrisen förra året har allt fler förstått att jordbruksmark kommer att vara en viktig resurs framöver.
Men marken kan alltså användas till att odla annat än mat. Eukalyptus för pappersmassa, som i fallet Stora Enso, eller sockerrör för etanol. Den nya industrigren som kallas för agrobusiness köper just nu upp de bästa markområdena i Brasilien för att odla sockerrör. Sverige har genom biobränsleföretaget SEKAB varit en av de viktigaste importörerna.
Sojan som tidigare odlades på jordbruksmarken söker sig just nu in i Amazonas.
– Sedan stora sojaodlare från södra Brasilien kom hit år 2000 och högg ner regnskog har allt ändrats, säger Maria Irlanda de Almeida, ordförande för lantarbetarna i Belterra, djupt inne i Amazonas.
– Förut var klimatet svalt och skönt, nu har det blivit mycket varmare. Djuren har försvunnit, folk har blivit sjuka i denguefeber och andra virus. Det fanns folk som bodde kvar på sina ställen, men deras kor, hästar och grisar blev sjuka och de måste ge upp. Man stal allt mer av marken, vi visste var gränserna fanns, men de naggade bit för bit, berättar hon. Det är alltså inte bara matproduktionen som lider. Både ekologi och klimat hotas av dessa väldiga monokulturer som bedrivs som industriella jordbruk. I Brasilien är det småbrukarna som står mot storgodsägarnas intressen. Det är ganska självklart att de stora vinner då de har kraftigt stöd i kongressen.
Värre i afrika
Denna form av landgrabbing utvecklas ännu snabbare i Afrika, eftersom staterna och småbrukarna där är svagare än i Latinamerika. Just nu är det folkrika länder som Kina och Sydkorea som jagar jordbruksmark, tillsammans med de rika men torra
länderna i arabvärlden. Sydkorea köpte upp hälften av all jordbruksmark på Madagaskar, men den folkliga protesten ledde faktiskt till att presidenten avsattes.
I Afrika liksom i Latinamerika är det inte bara produktion av livsmedel som gäller. Det svenska SEKAB har köpt upp mycket mark i Tanzania för etanolproduktion och det är inte bara svenska företag som har bråttom med att lägga beslag på jord.
SEKAB:s viktigaste ägare är några norrländska kommuner, men dessa har nu blivit tveksamma till verksamheten utomlands. Därför har SEKAB sökt pengar från biståndsorganisationen SIDA för sin expansion.
Fortfarande verkar det finnas illusioner om etanol. WWF har visserligen varnat för hoten mot biomångfalden, men tror ändå att sockerrör kan hjälpa småbrukare i syd. Det som egentligen händer är att småbrukare systematiskt tvingas bort från sina hävdvunna marker, som de ofta inte har papper på att de äger. Ideologin verkar vara att en ökad BNP är det viktigaste av allt, man tar inte hänsyn till de sociala eller miljömässiga konsekvenserna.
SEKAB är nu så desperat i sin kamp om land att företaget gjort ändringar i den miljökonsekvensbedömning som gjordes av deras verksamhet i Tanzania. I den ursprungliga bedömningen framfördes tveksamheter kring hur vattentillgången skulle påverkas. Denna passus tog man helt sonika bort när rapporten lämnades över till myndigheterna. Ett antal tanzaniska forskare har i en studie fört fram behovet av ett moratorium med utförsäljningen av mark innan konsekvenserna utretts.
Kampen om jordbruksmarken har bara börjat. Risken är stor att penningstinna länder eller företag lägger beslag på mycket mer jord i syd.
Lennart Kjörling