Namnet på Marja Pyykkös långfilmsdebut, Sisko tahtoisin jäädä, syftar på Pelle Miljoonas 80-talslåt ”Moottoritie on kuuma”. Själv slås jag av att ett annat ledmotiv i filmen, Tuomari Nurmios kusliga ”Lasten mehuhetki”: vem skyddar barnet, vem älskar det?
Till tonerna av ”Lasten mehuhetki” firar den femtonåriga Emilia (Ada Kukkonen) sin lillasysters födelsedag tillsammans med pappa (Heikki Nousiainen). Emilia är familjens stöttepelare. Det är hon som tar hand om matinköp och alltid nattar sin lillasyster. Mamman har flyttat till Österrike där hon har fullt upp med sina nya barn, pappan slits mellan jobbet, barnuppfostran och sin rätt så kyliga sambo.
Emilia är Ansvarstagaren – en reflekterande, lugn tjej med stora bruna ögon. Lite väl lugn, anser hennes pojkvän som retar henne för att hon inte vågar hoppa ner från Simstadions torn. Med bultande hjärta klättrar Emilia uppför stegen till tornet. Väl uppe får hon plötsligt höra: ”Vill du ha en cigarett?” Så möter hon galenpannan Siiri (Sara Melleri) som går om nian och som ger blanka fan i vad omgivningen anser om henne. Snart är flickorna oskiljaktiga och Emilia förändras.
Många ungdomsfilmer börjar så här: Catherine Hardwickes Thirteen, Lisa Siwes I taket lyser stjärnorna. En snäll tjej blir vän med skolans tuffaste brutta och deras symbios blir en katalysator för en del omställningar, avslöjanden och sammandrabbningar.
I stora drag följer Pyykkös film detta schema, men några detaljer känns riktigt fräscha och annorlunda. Här finns till exempel ingen som skär sig för att lätta sin ångest. Emilias plötsliga aggression gentemot en obekant äldre man upplevs inte som oförklarlig, med tanke på hur stor börda hennes pappa låter henne axla. Det gör ont att se Emilia ringa sin mamma och tala till hennes stumma telefonsvarare. Det känns svårt att acceptera att Emilias pappa reser bort med sin sambo och lämnar sin yngsta dotter med den sköra, instabila Emilia som barnvakt. Siiris mesiga mamma ställer däremot inga som helst krav på sin dotter – en curlingförälder som tydligen är lika hjälplös som Emilias far.
Ja, vem ska skydda barnet?
Filmens barn söker skydd hos varandra. Under en Sverige-kryssning som slutar i fyllecellen tröstar Emilia sin ”tuffa” väninna Siiri och lovar att aldrig lämna henne. Också i denna relation är Emilia den som tar ansvar. Hon gestaltas av Ada Kukkonen som spelar med en underbar mognad och närvaro. Överraskande nog påminner Kukkonen här om Carey Mulligan i Lone Scherfigs An Education, en ungdomsskildring som härstammar från en helt annan epok.
Pyykkös debut är definitivt en seger för den finländska filmen. Soundtracket är en dröm: mörkt, rått men också löftesrikt. Konsta Sohlbergs förstklassiga kamera arbete ger lyft åt filmens bildspråk. En vacker episod uppe vid Tempelplatsens kyrka stannar länge i minnet och förmedlar en känsla av hopp – en bristvara i tonåringarnas liv.
Sisko tahtoisin jäädä är en uppriktig, känslomässigt intensiv film som egentligen riktar sig till vuxna. Ständigt stressade, undanflyende, svekfulla vuxna. Ingen i filmen skär sig, men ärren består.
Sisko tahtoisin jäädä (Spring, syster, spring!). Manus: Marja Pyykkö & Laura Suhonen. Regi: Marja Pyykkö. Foto: Konsta Sohlberg. I huvudrollerna: Ada Kukkonen, Sara Melleri , Anna-Leena Uotila och Heikki Nousiainen.
Zinaida Lindén
