Kurt Högnäs prosadikter i De bronsblå solarna är ofta meandrande och blandar det konkreta med abstrakta begrepp – och poeten drar sig inte för sidospår. När jag läser kommer jag att tänka på uttrycket ”mastodontlyrik” som den framlidne danske poeten och kritikern Poul Borum år 1991 använde på debutanten Jesper Carons diktsamling Samspelet mellan evighet personlighet och ax på driftlighetens väg. Mastodontlyrik, i mitt tycke inget negativt laddad ord, utan ett ord jag använder för att beskriva en poesi med anspråk på att verkligen fånga livets mångstämmighet. Det blir dikt fylld av exakt återgivna bilder blandat med abstrakta begrepp:
”Psalmsången mellan pinjerna blir nästan overklig i den stund då tåget passerar hyllan med evigheten i brant exposé nedanför”.
Helt lättläst är förstås inte Högnäs och hans dikter mår bra av att läsas långsamt och några i taget. Det myllrar av liv i poetens texter, oavsett om det handlar om det österbottniska landskapet, franska Rivieran eller om barndomen. Och också vid 80 fyllda finns det gott om drömdikter som liknar surrealistiska konstverk (Högnäs bör vara en älskare av bildkonst) och musikdikter med stor fantasi och mycket mystik. De där korta avklarnade dikterna med aforistisk livsvisdom som många poeter brukar skriva i åttioårsåldern lyser med sin frånvaro. Högnäs poetiska penna förblir i högsta grad ungdomlig och vital.
Jag vill avsluta med bokens i mitt tycke starkaste dikt, en dikt om meningslöst våld:
”Jag vet när gårdagen för ett ögonblick bröts, det finns exakta dokument. Det var klockan nio noll tre, och radion var på, med strömavbrott i Sydsverige, där västvinden först slog till, och attentat i Tel Aviv, där människor ströddes ut över gatan. Det kan hända igen, man blir beroende av att döda. I morgon väntas vädret klarna på många håll, och det finns ansikten, vana vid att blunda, som lyckas klamra sig fast vid solen. Men något är oåterkalleligt förbi. Här. I Orienten. Och överallt där verkligheten slår igenom.”
Peter Björkman
Kurt Högnäs: De bronsblå solarna. Söderströms 2011.
