Heinrich Bölls kortroman om rubrikers våld har utkommit i trevlig nyutgåva.
Bokförlaget Lindelöws nya utgåva av Heinrich Bölls kortroman Katharina Blums förlorade heder eller: Hur våld kan uppstå och vart det kan leda från 1974 är ett trevligt litet paket. Förutom själva romanen innehåller boken även ett slutord av Böll tio år efter romanen publicerades, samt en färsk essä av författaren och kulturjournalisten Per Svensson.
Som berättelse handlar Katharina Blums förlorade heder om fem dagar i den 27-åriga Katharina Blums liv. Hennes liv skildras genom korta rapporteringar ur ett antal förstapersonsperspektiv. Polisens förhörsprotokoll, advokat doktor Hubert Blorna och allmänna åklagaren Peter Hach presenteras i berättelsen som huvudkällorna. Det som har hänt är att Katharina B. på söndagen har skjutit TIDNINGS-journalisten Werner Tötges och senare på dagen anmält sig själv till polisen. Berättelsen börjar med att presentera dessa fakta för att sedan titta närmare på vad som hände fyra dagar tidigare.
Katharina Blum – som beskrivs som en enkel, ärlig och samvetsgrann kvinna – hade onsdag kväll på en väninnas maskerad träffat en man, en Ludwig Götten, som hon inom kort förälskade sig i. Till hennes fördärv råkar herr Götten vara efterlyst av polisen, vilket leder till att polisen på torsdag morgon bryter sig in i hennes lägenhet för att gripa en försvunnen Götten. Katharina kallas till förhör, varefter kränkningarna börjar från både polisen och tabloidpressen som polisen läcker information till. TIDNINGEN drar Katharina ned i smutsen med nyhetsstoff på förstasidan: ”Gangsterbruden Karharina Blum vägrar vittna om herrbesök.” TIDNINGEN beskyller Katharina för att vara Göttens långvariga brottskumpan, ha sopat igen hans spår och hjälpt honom fly.
I sitt efterord betonar Böll att hans bok förutom titeln också har en underrubrik och ett motto. Underrubriken, Hur våld kan uppstå och vart det kan leda, skulle jag säga att syftar både på RUBRIKERNAS våld och det Katharina Blum i ett ögonblick av desperation tar sig till. I Svenssons ord uttryckt: ”Katharina Blum är den rena, vanliga människan som vågar älska och därför smädas och förföljs så brutalt att hon inte ser något annat sätt att förbli en individ med bevarad värdighet än att gripa till vapen.”
I mottot påpekar Böll att om denna berättelse av någon anledning delar likheter med den tyska boulevardtidningen Bild-Zeitung ”är dessa likheter varken avsiktliga eller slumpmässiga utan oundvikliga.” Böll menar att om man inte beaktar dessa tre faktorer (titeln, underrubriken och mottot) blir det avsedda pamflettistiska draget obegripligt. I samma anda betonar Svensson i sin essä att även om Bölls till ”berättelse förklädda pamflett” kan generaliseras till en kritik mot en viss sorts journalistik riskerar den i detta fall att bli snäv och trång. Svensson skriver att det är mot en mycket specifik och konkret historisk bakgrund man måste läsa och förstå Bölls kortroman: ”Ser man den bara som en satir över samvetslösa lösnummerförsäljare, lätt att uppdatera till ett 2000-tal av drevjournalistik och klappjakt på kändisar, fungerar den inte… Romanen gör sig bäst som stiliserad och karikerad bild av en neurotisk period i Tysklands efterkrigshistoria”. Dock menar Svensson att det är just som en karikerad bild av ett visst samhällstillstånd, som den även kan säga oss något om andra tider.
Det fina med denna upplaga av Katharina Blums förlorade heder ligger just i att den kommer försedd med Svenssons historiska exposé om det som ligger till grund för Bölls vredesutbrott.
Patrick Martin
Heinrich Böll: Katharina Blums förlorade heder eller: Hur våld kan uppstå och vart det kan leda. Övers. Karin Löfdahl. Lindelöws, 2011.
