Mattias Alkberg har under två dryga decennier varit en av Sveriges mest egensinniga röster. Som sångare i Bear Quartet, som poet, som medarbetare i Norrbottens-Kuriren och som lulebo har han ständigt vägrat vika sig för villkor dikterade i Stockholm. Men en kväll i slutet av april står Alkberg, tillsammans med det kompband han kallar för Mattias Alkbergs begravning, ändå på den kungliga scen som i mångt och mycket kan anses vara det stockholmska kulturlivets epicentrum. Han har precis släppt en temaskiva om en kung som vill ända sitt liv. Det är dagen innan Sveriges monarks födelsedag och det känns som om spelningen skulle kunna bli historisk.
Tyvärr visar sig kombinationen Mattias Alkbergs begravning och Dramaten vara mindre lyckad. Till viss del är det förståeligt, då Dramatens stora scen fått många stora skådespelarnamn att utveckla scenskräck. Det sägs att ingen tycker om att spela på stora scenen just för att den är stor och skräckinjagande. Det är naturligtvis inte rättvist att jämföra Mattias Alkberg med dem som utför sitt förvärvsarbete vid nationalscenen, men ett scenrum är alltid ett scenrum. Det innebär att man måste förhålla sig till och utnyttja det, oavsett om man är professionell skådespelare eller en musiker som uppträder på Dramaten endast en kväll.
Låtarna från den nya skivan varvas med läsning av Alkbergs dikter. Nervositeten är uppenbar, då det mesta hastas igenom fortare än vad som verkar planerat. Alkberg vågar aldrig dröja kvar vid sina egna ord och med den snabba takten är det svårt att reflektera över vad som sagts. Det hela avslutas med att det sju man – och noll kvinnor – starka bandet stämmer upp i Ivor Cutlers Women of the world. De sjunger att kvinnorna måste ta över världen om den inte ska gå under. Som varande kvinna lämnar jag lokalen med en känsla av att jag just sett ett skämt. Jag älskar nästan hela den livsgärning Mattias Alkberg hittills stått för, men tänker inte under några omständigheter låta honom diktera min egen frigörelse för mig.
Johanna Karlsson
Mattias Alkbergs begravning.
På Dramaten 29 april.
