Visst är det orättvist att en ung tvåbarnsmamma drabbas av dödlig cancer? I synnerhet om hon älskar rättvisa.
Claire (Marie Gillain från Coco före Chanel) är nämligen domare. Vi ser henne i rätten där hon sysslar med civila mål. En dag får hon ta hand om en skuldsatt kvinna (Amandine Dewasmes) – som råkar vara mor till en flicka som går i samma skola som Claires barn.
I sin film Welcome tangerade Philippe Lioret invandrartemat. I Alla våra begär brinner han för ett annat aktuellt ämne: kreditbolagens makt över vanliga människor. I båda filmerna syns Vincent Lindon i huvudrollen. I Alla våra begär spelar han Stephane, en äldre juristkollega till hjältinnan. Han går med på att hjälpa henne att bekämpa en omfattande bankbedrägerikedja som lurar konsumenterna att ta lån som de inte har råd att betala tillbaka.
Claire är gift (med en rätt ointressant och färglös Yannick Renier), så hennes och Stephanes relation förblir kamratlig trots inslag av något mer. Vi väntar oss en romans, men filmmakarna har annat i tankarna. Denna relation hjälper Claire att återställa balansen i sitt liv på ett ganska ovanligt sätt. Två episoder etsar sig i minnet: en improviserad resa som Claire och Stephane gör till en pittoresk sjö (kunde ha blivit en klyscha, men blir något helt annat) och en gripande scen där Claire går på en rugbymatch där det lag som Stephane tränar spelar.
Claire berättar varken för sin make eller sina barn om sin sjukdom. Det har hon gemensamt med den cancersjuka unga kvinnan i Isabel Coixets drama Mitt liv utan mig (2003). De bägge hjältinnorna försöker regissera de efterlevandes liv, de hittar bland annat en lämplig ersättningsmamma till sina barn. Därmed slutar likheterna. Coixet klämmer in lite lågmäld humor medan Lioret är allvarsam. Sarah Polleys rollkaraktär i Mitt liv utan mig gör en lista på saker hon ska hinna med innan det är dags att dö, men hennes lista gäller bara den privata sfären: hennes man och barn, hennes kärleksliv med mera. Hon vill skapa drömmar om ett liv hon aldrig kommer att leva, hon spelar in kassetter för sin man och sin mor samt födelsedagshälsningar till döttrarna. Samtidigt vill hon göra något bara för sig själv: lyssna på musik, skaffa lösnaglar, älska med en man som inte är hennes make.
Utifrån sett verkar Claires planer närmast heroiska och osjälviska. En döende kvinna kämpar för andras rättigheter. Men bakom hennes kamp mot kreditbolagen ligger vissa personliga motiv: när hon var liten hade hennes mamma stora skulder. Claires beslutsamhet framkallar tårar men inte en enda gång känns det påklistrat – bara uppriktigt och oumbärligt.
Med hjälp av sin enastående skådespelarensamble lyckas Lioret undvika fällorna och skapa ett drama som berör och inger hopp.
Zinaida Lindén
Alla våra begär, 2013.
Regi: Philippe Lioret
Manus: Emmanuel Courcol, efter en roman av Emmanuel Carrére
Foto: Gilles Henry
I rollerna: Marie Gillain, Vincent Lindon, Amandine Dewasmes, Yannick Renier
