frilansjournalist och initiativtagare till den grävande tidskriften Amos arv.
1. Varför ville du göra en tidskrift om Konstsamfundet?
– Jag har bevakat KSF Media för tidningen Journalisten, och KSF Media och Konstsamfundet som helhet har fascinerat mig i många år. Åsikterna om föreningen verkar vara ganska polariserade, och det finns mycket förhandsuppfattningar. Dessutom har jag en känsla av att många frågor som har med Konstsamfundet att göra inte bevakas i tidningarna de äger.
– Jag är nyfiken på hur föreningen fungerar och intresserad av att skriva mera om föreningen och människorna som verkar i den, så varför inte? Mitt jobbläge gav mig möjligheten att pröva på nya sätt att arbeta som frilansjournalist, och Amos arv handlar också om nya sätt att göra journalistik.
– Jag talade med Annica Lindström, en kollega som jobbar på Åland, vi bollade idéer och bestämde oss för att gå vidare. Sedan var det ganska lätt att få med frilansfotografer, och Jens Finnäs som jag har jobbat tidigare med var också positivt inställd.
2. Hur finansieras projektet och vem samarbetar ni med?
– Vi fick ett stipendium på 8000 euro av Jokes, stiftelsen för befrämjandet av journalistisk kultur, och då visste vi att projektet faktiskt kunde förverkligas. Vi samarbetar också med Förlaget, vilket är jätteviktigt för oss i och med att vi är en så liten aktör. De fungerar som försäljningskanal och hjälper oss med marknadsföring och distribution. Dessutom har vi fått in ungefär 4 300 euro genom en gräsrotskampanj.
3. Amos arv utkommer hösten 2016. Vad händer efter det?
– Förhoppningsvis kommer projektet att få en fortsättning i någon form. Det känns som att det här är ett koncept som går att utveckla, och kan fungera som en bra grund eller idékälla för framtida projekt som frilansjournalist. Det finns massor av saker att gräva i, saker att skriva djupa reportage om och saker som kan belysas som stora helheter. Vi har redan flera idéer om vad man skulle kunna göra i framtiden.
Elis Karell
