1. Ett experiment man brukar läsa om i psykologiböcker: någon försätts i hypnos och får order att kliva upp på en stol och knäppa upp skjortan, eller liknande. När försökspersonen sen väcks, försöker hon eller han ofta förklara sitt beteende med exempelvis ”det är så varmt”. Iakttagelser av den här typen ska ha gett Freud idén till analystermen ”rationalisering”.
Finland och Sverige rationaliserar nu på var sitt håll sin coronalinje. Bägge länderna säger sig agera ansvarsfullt och stöda sig på forskning. Det är dessutom sant. Det är bara det att med så många okända faktorer ger slump och små nyanser stora utslag – den berömda så kallade fjärilseffekten. Skillnaden mellan Finlands och Sveriges strategier är till stor del en slump, tror jag. Konstigheterna börjar när någon vill förklara skillnaderna med ”nationella särdrag”, ”mentalitet”, etcetera.
Till exempel Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, skriver: ”Det är möjligt att svenskar skulle klara förbud och hårda restriktioner sämre än andra. Att utegångsförbud och annat är så apart för svensken att det skulle skapa mer rädsla än göra nytta.” Ledartexten heter ”Svenskar kanske mer vuxna än vad somliga tror” (Svenska Dagbladet 14.4). På motsvarande sätt anser kanske en del finländare att ”finländaren” är mera ”vuxen” än den blöta vatusvensken. Det går lätt magi i sånt där.
2. ”Vad vill coronaviruset” frågade komikern Benoît Forgeard i en animation. Svar: det lilla viruset är ”avundsjukt” på malarian och spanska sjukan. Hejdlös satir, förstås, men sen får jag syn på en allvarligt menad ”virusmonolog” på nätet. ”Jag har kommit för att stoppa maskinen ni inte hittade nödbromsen på” förklarar covid-19 där: ”Jag har kommit för att verkställa det straff som ni själva har dömt er till”.
En i och för sig riktig iakttagelse – vårt sätt att organisera våra samhällen, vår konsumtion, har bevisligen gjort oss extremt sårbara för bland annat pandemier. Men ”virusmonologen” utvecklar sin moraliska straffpredikan vidare, och det komiska är att synderna här är lika slumpmässigt valda som i religionerna. Skyldiga, anser viruset, är inte bara globaliseringen, utan också ”idrottsspektaklen, Disneyland, gymmen, skolkasernerna”.
Jag får bilden av ett gäng brådmogna 18-åringar som sitter med svarta stickade mössor i en källare och känner sig som tuffa anarkister när de kokar ihop listor på allt de hatar i ”systemet”. ”Förödelsen upphör när ekonomin upphör. Ekonomin ÄR förödelsen”. Och: ”Är det inte självdestruktivt att bo någonstans där man inte kan ha ett grönsaksland”? Kanske är viruset ändå är mera hippie än asfaltsanarkist?
Lika väl kunde man påstå att virusets ”plan” är att införa totalitär kontroll överallt (det har kommit en bit på vägen). Eller kanske att få narcissisten i Vita huset att spruta desinfektionsmedel i våra ådror?
Naturen slår tillbaka, säger vi ibland. Men idén att naturen har en idé – att den vet vad den gör – är bara magiskt tänkande. Metafysik.
