Brevväxling om förhållandet mellan barn och förälder blir intim föreställning på Viirus.
Hur känns det när ens barn inte längre behöver en på samma självklara sätt som tidigare? Vad händer med oss när våra föräldrar dör?
I den tvåspråkiga föreställningen Sans souci (på franska: utan bekymmer) utforskar Henriikka Himma och Fabian Nyberg vad det innebär att vara intimt sammanflätad med någon – och att vara tvungen att släppa taget.
Henriikka och Fabian brevväxlar med varandra. Hon har nyss blivit mamma och beskriver symbiosen med det ammande barnet, som hon liknar vid en parasit. Han håller i sin tur på att ta avsked av sin cancersjuka mor.
I dialogen mellan Fabian och Henriikka kopplas deras egna reflektioner ihop med saker de läst, bland annat av Maggie Nelson och Karen Barad. Henriikka söker även stöd för sina teorier hos en parasitexpert vid Helsingfors universitet, vilket leder till en hel del träffande poänger om förhållandet mellan mor och barn.
Bakom Fabians kortfattade beskrivningar av cancerbehandlingarna och dess rutiner anar man en stor vilsenhet inför vetskapen om att modern snart ska dö. Också den besynnerliga coronatiden gestaltas i föreställningen. Fabian skålar med sina föräldrar i trappuppgången och Henriikka säger att hon ”inte rört någon annan än sitt barn och sin partner på flera veckor”.
På scenen finns två videoinstallationer, i den ena får vi ta del av bilfärden till cancerkliniken och i den andra leds vi till en grottmynning. Med på scen finns också Leissi, som sköter om föreställningens musikinslag.
Med till synes enkla medel skapar Himma och Nyberg en intim föreställning, där deras berättelser vävs ihop på ett naturligt sätt. Breven är skrivna med både allvar och lättsamhet, vilket skapar en förtrolig stämning i den lilla studiosalen på Viirus.
Gästspel: teater Viirus. Sans souci. Arbetsgruppen: Henriikka Himma, Fabian Nyberg och Leissi. Premiär 12.9 och spelades sista gången 19.9.
