När musikpjäsen Once för ett år sedan utsågs att bli Lilla Teaterns 80-års jubileumspjäs anade teaterns nya konstnärliga ledare Jakob Höglund inte vad som stod bakom dörren. Istället för att ha party-party har vi redan länge fått lov att koncentrera oss på att hållas friska och teatrar och konsertsalar har minsann fått känna av coronavirusets nyckfulla framfart.
Men just på grund av de mollstämda höststämningarna känns den lättsamma föreställningen – med sin värme, glädje och energi – speciellt välkommen.
Once baserar sig på den irländska lågbudgetfilmen med samma namn. Denna kravlösa musikaliska kärlekshistoria från Dublins gator trängde sig överallt in i folks hjärtan. Paret i filmen tolkades av musikerna Glen Hansard och Markéta Irglová och de har också komponerat sångerna. År 2008 tilldelades Falling Slowly en Oscar som bästa originalsång.
Filmen blev alltså en askungesaga och nu bjuder Lilla Teatern på nordisk teaterpremiär.
Berättelsen har fått ta steget in från Dublins regniga gator och upp på en avskalad scen. De lågmälda och intima närbilderna och landskapen från filmen har regissören Jakob Höglund fått ersätta med något annat. Och att detta ”annat” består av musiker-skådespelare som med sin sång och musik fyller hela scenen blir klart redan under prologen – den jamsession som börjar redan femton minuter före föreställningen.
Den personliga irländska musiken ger den romantiska berättelsen dess korsett och samtidigt liv åt dess olika sinnesstämningar. Själva historien om två musiker som fulla av drömmar möts, blir förälskade men samtidigt binds av andra känsloband är väldigt enkel. De korta scenerna där olika karaktärer avlöser varandra är ofta mer antydningar än porträtt.
Tuukka Leppänen tolkar Killen, låtskrivaren som tvivlar på sig själv, och Emma Klingenberg Flickan som vet vad hon vill – båda utmärkta skådespelare och sångare. Klingenberg förlänar rollen en uppnosig målvetenhet som väcker många skratt. Robert Kock ger instrumenthandlaren Billy, med ett gott öga till Flickan, en ljuvligt humoristisk anstrykning. Kocks mångsidiga musikalitet och sinne för komik övertygar. Joachim Wigelius spelar Killens pappa njutbart och avslappnat. Pia Runnakko gör rollen som Flickans tjeckiska mamma med en sträv mjukhet full av levnadsvisdom.
Lillan bjuder på en överraskande musikalisk grupp, som tillsammans spelar tolv olika instrument (bland annat gitarr, piano, ukulele, trummor, cello, fiol, irländsk bouzouki) och fyller scenen med sång, rörelse och liv. Det går inte att dela in dem i skådespelare, musiker och dansare – alla gör allt. ”Instrumenten är scenografin”, konstateras det i programbladet och det kan väl stämma. Gruppen står också för akustiska atmosfärljud såsom regn, vågor och måsar. Teaterleken lockar med små antydningar publiken att använda sin fantasi och skapa sina egna bilder. Och när det lyckas är resultatet en lekfull helhet, såväl bullrig och spänstig som älskvärd och charmig.
I alla svåra tider har underhållning upplevt ett uppsving. Men den behöver inte vara glamourös och påkostad eller innehålla stor dramatik. Det kan röra sig om de sköra fjärilsvingarna inom oss. Once berättar om möten och avsked, om att inte vara rädd, inte överge sina drömmar utan våga gå vidare. Positiva budskap som kommer väl till pass i vår ångestfyllda och otrygga tid.
Enda Walsh: Once. Musik av Glen Hansard och Markéta Irglová. Översättning: Annina Enckell. Översättning av sångtexterna: Tobias Zilliacus. Regi och koreografi: Jakob Höglund. Scenografi och kostym: Sven Haraldsson. Hår och mask: Milja Mensonen. Ljuddesign: Antero Mansikka. Ljusdesign: Ville Aaltonen. Musikansvariga: Joonas Mikkilä och Eeva Kontu.
I rollerna: Tuukka Leppänen, Emma Klingenberg, Robert Kock, Joachim Wigelius, Santeri Helinheimo Mäntylä, Ulriikka Heikinheimo, Pia Runnakko, Kalle Ruusukallio, Molla Rantamäki/ Vilja Seivo, Alexander Wendelin, Riku Vartiainen/Aleksi Kaufman, Aili Järvelä. Lilla Teatern.
