Vi lever i ett prestationsinriktat samhälle. Många unga upplever att de utsätts för orimliga krav, i en för tidig ålder. I högstadiet bör man veta vad man vill göra i sitt liv och redan i andra stadiet avgör prestationerna ens möjligheter för fortsatta studier. Universitetens studietider har begränsats och de studerande är tvungna att leva på lån med stigande räntekostnader eftersom studiepenningen och bostadsbidraget inte räcker till. Om man råkar välja fel vid första försöket, då man söker in i en högskola drabbas man av kvoterna för förstagångssökande och har det svårare att komma in till det man egentligen ville studera.
En sund självbild och en klar egen identitet påverkar starkt människors välmående. Men hur lyckas man bygga upp sin identitet, mitt bland tankar om otillräcklighet och prestationsångest? Det görs inte lättare av det oändliga jämförandet på sociala medier och av tanken att alla borde vara speciella, unika och hitta en passion i livet. Om man inser att ens självbild är baserad på prestationer eller titlar kan det vara bra att gå tillbaka till grunden. Vilka saker är egentligen viktiga? Vem är jag när jag inte gör någonting? I en värld som värderar prestationer kan man göra uppror genom att bygga upp en identitet där ens värde inte är knutet till prestationer eller föreställningar om förmåga.
I en värld som värderar prestationer kan man göra uppror genom att bygga upp en identitet där ens värde inte är knutet till prestationer eller föreställningar om förmåga.
Medierna älskar historier om framgångsrika människor som till synes alldeles ensamma jobbat upp sig i livet. Myten om det ensamma geniet lever starkt. Prestationer blir ändå inte mer värdefulla av att man klarar av dem utan hjälp eller får dem att se ut som om de utförs utan ansträngning. Var och en av oss drar nytta av andra och speciellt av dem som banat vägen för vårt välmående och vår framgång. Vi kan avliva myten om ensamma genier genom att synliggöra de människor, samhällen och strukturer som har bidragit till våra framgångar.
Vi kunde också i högre grad uppskatta och uppmärksamma arbetet bakom framgångarna. Ledarpositioner uppstår inte av en slump, och bred expertis uppstår inte heller över en natt. Att synliggöra detta kan hjälpa till att minska pressen och förväntningar på att bli framgångsrik över en natt. Alltför ofta talar vi om att människor är begåvade, när det egentligen handlar om att någon jobbat hårt och länge för en sak hen bryr sig om.
Vårt samhälle ger oss redan från unga år signaler om att en bra människa är effektiv och produktiv. Vårt utbildningssystem vägleder oss till exempel att göra livsavgörande val allt tidigare. När vi bygger upp institutionerna i vårt samhälle måste vi se till att människor har möjligheter att söka, gå vilse och byta riktning, samt att systemet inte hamnar i en återvändsgränd. Tänk om vårt system uppmuntrade fredlig tillväxt och strävan efter ett meningsfullt liv, snarare än prestationer?
