Kneecap njöt av den finländska publikens kärlek, men politiken kändes förvånansvärt tillbakaträngd under konserten på Allas Sea Pool, skriver Otto Ekman.
Det ligger kanske en viss ironi i att många intresserade som tvingades missa Kneecaps explosiva och politiskt laddade spelning på Flowfestivalen förra sommaren gjorde det för att de själva deltog i en politisk bojkottkampanj mot festivalen (en bojkottkampanj som för övrigt nyligen förklarats avslutad sedan den, glädjande nog, uppnått sina mål). Men onsdagen den 24 juni fick fansen en ny chans, och palestinasjalar och flaggor svajade stolt i folkhavet då de iriska rapparna besökte Allas Sea Pool för att promota sitt nysläppta album Fenian.
Det känns antagligen inte helt oschysst att vara Mo Chara, Móglaí Bap, eller DJ Próvaí just nu. Inte bara har det nya albumet fallit i god jord hos fansen, den senaste veckans nyheter har också bjudit på en säkerligen tillfredsställande serie förödmjukelser för bandets långvarige nemesis, den brittiske premiärministern Keir Starmer som har beskrivit gruppens politiska ställningstaganden mot Israel som “completely intolerable”, medan den brittiska kronan försökt dra Chara inför rätta med absurda terrorismanklagelser. Nu har “Sir Keir” anslutit sig till den långa skaran av absurt kortvariga och dråpligt avpolletterade brittiska premiärministrar medan Kneecap får också den finländska publiken att mässa “fuck Keir Starmer” innan bandet drar igång den riviga diss-låten “Liars tale” med rader som: “Netanyahu’s bitch and genocide armer, better off as compost for farmers”.
I en recension av gruppens nya skiva för tidskriften Current Affairs tar kritikern Alex Skopic upp just denna låt som ett exempel på hur bandet trots sin framgång ändå inte bestämt sig för att fega ur och “play it safe” utan fortfarande bibehållit sin politiska udd. Visst, men efter onsdagens spelning måste jag ändå komplicera och rentav lite ifrågasätta denna optimistiska slutsats. Även om vi serveras våra grönsaker i form av några obligatoriska omnämnanden av brittisk imperialism och kolonialism samt vikten av internationell solidaritet håller mellansnacken mestadels en nästan lite oroande opolitisk nivå.
Kanske beror det på att det är så pass tidigt på kvällen, vilket Bap också påpekar: “Det här är antagligen det ljusaste gig vi nånsin spelat!”. Stämningen känns ändå långt ifrån revolutionär. Både mitt eget sällskap och andra fans som vi slår oss i slang med efter giget för att utbyta intryck säger att stämningen varit helt annorlunda under Flow-spelningen, som också bjöd på några mer specifika osmickrande referenser till lokala makthavare för att sätta igång publiken på allvar tills hela tältet bokstavligen skakade. Roligt som det är att smäda politiker från andra länder, så hade jag personligen uppskattat chansen att få skrika “Fuck the finnish government” också ikväll, istället för klyschiga slängar om priset på en finsk pint.
Å andra sidan vill jag inte heller helt missunna grabbarna chansen att vila lite på lagrarna, lägga undan Hizbollah-flaggan för en stund och njuta av sin framgång med billigt absurdistiska slängar om hur “the Brits stole our cocaine”.
Och förutom ovan nämnda dubier erbjuder Kneecaps gig på Allas Sea Pool få chanser att klaga. Musikaliskt och produktionsmässigt har bandet utvecklats och de drum n’bass-inspirerade, hamrande beatsen får snabbt höfterna att vibrera medan iriskt och engelskspråkigt, grime-inspirerat rappande glider ihop i ett hypnotiskt flöde. Moshpiten ser riktigt livad ut i alla fall från mitt lite tryggare avstånd, och mot slutet är stämningen så tät att DJ Próvaí ger sig ut på en crowdsurfing-tur.
Grabbarna från Kneecap vet att Finland älskar dem och visar generöst kärlek tillbaka, det är sällan ett recept för en misslyckad spelning. Men jag hoppas ändå att de inte faller för frestelsen att bli för bekväma av sig i framtiden, utan fortsätter att hålla tänderna vassa och bibehåller sin förmåga att provocera genuint, även om det skulle föra dem tillbaka in i rättssalen på nytt. Vi lever i en värld som behöver just det, även om det är lätt att glömma för en stund då solen värmer, beatsen gungar och den dyra ölen flödar vid Allas Sea Pool.
Foto: Wikimedia Commons
