Den gråa ekonomin och utnyttjandet av arbetskraft i Finland har uppmärksammats på sistone. För några år sedan uppdagades att städbolag som anlitats av Esbo stad använt sig av grå arbetskraft. Idag försöker staden måna om att liknande missförhållanden inte ska förekomma.
Vi har rört oss långt från den tid när man med grå ekonomi menade en person som under någon dag deltog i grannens byggnadsarbete mot kontant betalning. Verkligheten inom den gråa ekonomin i Finland har hårdnat. Verksamheten har blivit mer komplex, professionell och den är i många fall kopplad till internationell organiserad brottslighet. Den bedrivs i flera fall av företag vars affärsidé bygger på systematiskt utnyttjande av utländsk arbetskraft.
– Utländska arbetstagare är inte alltid medvetna om rådande bestämmelser i arbetarskyddet och de kan till exempel luras att tro att lättföretagande är normen på den finländska arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kan vara arbetstagarnas enda kontakt i landet och arbetstagaren kan härstamma från länder där man inte litar på myndigheter, säger Sofia Selkämaa som forskar i grå ekonomi vid juridiska fakulteten på Helsingfors universitet.
Den offentliga sektorn är en lukrativ uppdragsgivare för företag som verkar inom den gråa ekonomin. År 2022 spenderade den offentliga sektorn i Finland 45 miljarder euro på offentliga upphandlingar. Av den privata sektorn köpte aktörer som kommuner och välfärdsområden tjänster, byggprojekt och varor till ett värde på 30 miljarder euro.
– Stora pengar rör sig i offentliga upphandlingar och behovet av många av de tjänster som köps är kontinuerligt. Det är fallet till exempel inom städbranschen och det gör branschen attraktiv för aktörer som är beredda att utnyttja arbetskraft för ekonomisk vinning.
Jyrki Pulkkinen som arbetar som serviceproduktionschef för Esbo stad bekräftar att stora summor används till offentliga upphandlingar i Esbo.
– Esbo stad använder årligen tolv miljoner euro bara för att köpa städtjänster.
Ett rimligt pris?
Enligt rådande lagstiftning konkurrensutsätts offentliga upphandlingar om deras värde överstiger 60 000 euro. Beställaren inom den offentliga sektorn ska välja det anbud som totalt sett är mest fördelaktigt eller som har det lägsta priset. Det skapar ett incitament för företag att producera så förmånliga anbud som möjligt.
– Det är viktigt att beställaren vet vad man behöver kontrollera om priset på anbudet är väldigt lågt. Det skulle vara centralt att öka utbildningen gällande grå ekonomi så att instanser som ingår avtal med företag skulle vara medvetna om risker och känna igen varningssignaler, säger Selkämaa.
För Esbo stad har det inte varit svårt att avgöra huruvida anbud gällande städtjänster har varit rimliga.
– Vi köper in 300 personers arbetsinsats och anställer direkt själva 140 personer som arbetar med underhåll av anläggningar. Därför kan vi uppskatta vilken en rimlig kostnad per kvadratmeter är. Vi har ofta låtit bli att anta de billigaste anbuden, men det är ingen garanti för att grå ekonomi inte skulle förekomma i verksamheten, säger Pulkkinen.
Företag som åtar sig att producera tjänster för den offentliga sektorn förbinder sig i avtalet till att följa rådande arbetarskyddslagstiftning, men i praktiken är det svårt att övervaka att de gör det.
– Efter att kontraktet är undertecknat finns det ingen lag som skulle ge till exempel kommuner en skyldighet att följa upp att kontraktet följs. För att få bukt med utnyttjande av arbetskraft borde risken att åka fast höjas och det borde finnas kontrollanter som helt konkret skulle besöka arbetsplatser med hög risk för grått arbete, säger Sofia Selkämaa.
Nödvändig åtgärd
År 2011 publicerade Helsingin Sanomat en rad artiklar som hävdade att grå arbetskraft utnyttjades i städning av offentliga utrymmen som skolor och daghem i Esbo. Artiklarna blev startskottet för en kamp mot grå arbetskraft inom städbranschen i staden. Det är ett omfattande arbete där femton servicechefer från staden för tillfället deltar, även om ingen arbetar med uppgiften på heltid.
Det första staden gjorde var att uppdatera alla kontrakt med serviceproducenter inom städbranschen.
– Vi lade in ett stycke om att motverka grå ekonomi och vi införde sanktioner för producenter som bryter mot avtalet, säger Jyrki Pulkkinen.
Från och med år 2011 har serviceproducenter inom städbranschen i Esbo haft en skyldighet att uppge arbetstagarnas personuppgifter till staden. För arbetstagarna är det obligatoriskt att bära ID med foto i offentliga utrymmen och de underleverantörer producenten använder måste godkännas av staden.
Serviceproducenter i Finland har sedan år 2007 haft ett beställaransvar för sina underleverantörer. Det är alltså beställarföretagets ansvar att se till att de underleverantörer de anlitar, och som kanske i sin tur anlitar fler företag, ombesörjer alla lagstadgade betalningsskyldigheter gällande anställningsavtal, skatter, pensionsförsäkringar och företagshälsovård.
I Esbo kontrollerar stadens tjänste-innehavare varje vecka att serviceproducenterna fullföljer beställaransvaret i förhållande till underleverantörer. Trots det beslöt sig Esbo stad för att förbjuda användningen av underleverantörer i flera led.
– Det var en nödvändig åtgärd för att vi skulle få kontroll över situationen. Vår erfarenhet är att under-leverantörskedjor är en orsak att hissa röd flagga. Just nu funderar vi på om vi borde skärpa reglerna ytterligare, så att underleverantörer inte skulle anlitas för dagligt arbete. Den här åtgärden skulle tas för att bättre kunna garantera kvaliteten på arbetet.
Det är viktigt att beställaren vet vad man behöver kontrollera om priset på anbudet är väldigt lågt. Det skulle vara centralt att öka utbildningen gällande grå ekonomi så att instanser som ingår avtal med företag skulle vara medvetna om risker och känna igen varningssignaler, säger Sofia Selkämaa.
Sanktioner och kontroller
År 2018 skärpte staden sanktionerna för förbrytelser mot avtalen och införde progressiva böter i tre steg. Serviceproducenter får böter om arbetstagarna inte bär ID-bricka på arbetsplatsen, om arbetstagarens personuppgifter saknas från personalregistret, om givna arbetstider inte håller, om arbetstagaren inte har arbetstillstånd, om information om underleverantörer inte finns tillgänglig, om underleverantörer har använts i flera led och om producenten inte har kontrollerat den information som krävs enligt beställaransvaret.
Att de sju serviceproducenter som säljer städtjänster till Esbo stad följer avtalen kontrolleras genom besök i de 300 enheter de verkar i i staden.
– Stadens kontrollanter besöker arbetsplatserna kvällstid, när städarbetet utförs, säger Pulkkinen.
År 2024 och 2025 intervjuade stadens kontrollanter 380 arbetstagare. De kontrollerar att ID-korten stämmer med uppgifterna i personalregistret. De går även igenom ett fråge-batteri med arbetstagarna, bland annat om arbetsförhållanden, lön och arbetstider. Uppgifter om hur mycket tid arbetstagarna får använda på att städa enheten jämförs med information om mängden arbetstid som serviceproducenten har uppgett att används. Kontrollanterna visar arbetstagarna en video, tillgänglig på sexton språk, om arbetstagares rättigheter, i den informeras de om vem de kan kontakta om rättigheter inte uppfylls.
I allmänhet tas kontrollörerna väl emot.
– Ibland har vi problem med språk eftersom en stor andel av arbetstagarna är invandrare, men vi använder oss vid behov av en översättningsapp. Arbetstagarna kan vara lite förvånade när vi dyker upp men när de inser att vi är intresserade av deras rättigheter ställer de sig till 99 procent positiva till våra besök. Förstås är det så att personer från en del länder kanske inte litar på myndigheter och vi kan inte påverka huruvida de svarar sanningsenligt, men de flesta visar till exempel upp sitt lönekvitto.
Om staden misstänker att företaget bryter mot arbetarskyddslagstiftningen tipsas Tillstånds- och tillsynsverket om företaget.
Fallen där serviceproducenter bryter mot avtalet har minskat under åren. I januari 2026 besöktes 25 enheter där 28 arbetstagare intervjuades.
– Det visade sig att femton arbetstagare inte fick den lön som Esbo förutsätter i avtalet. Serviceproducenten har ålagts sanktioner och en skyldighet att retroaktivt korrigera lönen, säger Jyrki Pulkkinen.
En färsk utredning av servicefacket PAM visar att speciellt deltidsanställda inom städbranschen i Finland i många fall inte får betalt för övertidsarbete eller för att förflytta sig från en arbetsplats till en annan.
Kontrollerar Esbo stad att serviceproducenter också följer arbetarskyddslagstiftning gällande deltidsanställda?
– Jag tror inte att vi för tillfället specifikt har sådana frågor i frågebatteriet, men om ett sådant problem har uppdagats kan vi överväga att uppdatera frågorna, säger Pulkkinen.
Företag döms inte
Under åren har samarbetet med tre serviceproducenter i Esbo sagts upp som en följd av grova förseelser mot avtalen. Åtminstone ett av företagen säljer för tillfället tjänster till andra kommuner med nytt namn.
– Just nu är det inte företaget som verkar inom den gråa ekonomin som får en dom, utan det är en person inom företaget som hålls ansvarig. Det betyder att företagen kan fortsätta med sin verksamhet om den dömda personen inte längre har en ansvarsposition, säger Pulkkinen.
Han anser att en orsak till omfattningen av utnyttjande av arbetskraft inom den gråa ekonomin är att förbrytelserna inte får särskilt stora konsekvenser.
– Lagstiftningen och de rättsliga följderna av fall där arbetskraft utnyttjas kunde vara striktare. Jag tror att det skulle vara nyckeln till att minska den gråa ekonomin.
Både Sofia Selkämaa och Jyrki Pulkkinen anser att systemet som tagits i bruk för arbetstagare inom byggbranschen kunde utvidgas till andra riskbranscher. Där kräver man numera synliga ID-kort med personuppgifter, foto och skattenummer.
– När vi talar om åtgärder för att motarbeta grå ekonomi avvägs kontinuerligt den börda som ytterligare administration innebär för lagligt fungerande företag med den nytta regleringen skulle innebära, säger Selkämaa.
– Arbetet med att motarbeta den gråa ekonomin utvecklas hela tiden. I Esbo utgår arbetet från gräsrötterna och vi uppdaterar kontinuerligt verksamheten. Just nu funderar vi på att ge serviceproducenter en skyldighet att i personalregistret uppge antalet arbetstimmar för varje arbetstagare per enhet. Om man inte är på alerten finns risken att utnyttjandet av arbetskraften börjar öka igen, säger Pulkkinen.
Grå ekonomi
- Med grå ekonomi menas i allmänhet laglig affärsverksamhet där ett företag låter bli att betala lagstadgade skatter och avgifter. Inom den gråa ekonomin får arbetstagare ofta för låg ersättning för sitt arbete eller har för långa arbetsdagar.
- Arbetsintensiva branscher, som städ-, restaurang-, trädgårds-, bär- och byggbranschen, är riskbranscher för grå ekonomi. Här kan arbetsgivare spara på personalkostnader genom att låta bli att betala lagstadgade arbetsgivaravgifter.
- Uppskattningen av omfattningen av det gråa arbetet i Finland varierar, men de mest allmänna uppskattningarna rör sig mellan sex och åtta procent av bruttonationalprodukten.
- Det är svårt att tillförlitligt mäta värdet på den gråa ekonomin. Det är verksamhet som bedrivs i smyg och uppskattningar varierar beroende på mätmetoder och definitioner.
Foto: Maria Saaristo
