På omslaget till idéhistorikern och psykoanalytikern Per Magnus Johanssons bok Om skrivande möts vi av August Strindbergs målning Rosendahls trädgård II (1903). Han promenerade dit hösten efter att Harriet Bosse lämnat honom. Samma år skrevs ”Ensam” som Johansson kommenterat. Tankar om hur människan kan leva med sin ensamhet och överskrida den fortsätter i Om skrivande – ett kärleksfullt bidrag. De poetiskt förtätade avsnitten har formen av daganteckningar. Insikterna är formulerade av någon som tar läsandet och skrivandet på allvar.
Varför skriver vi? Vad får vi tillgång till genom läsandet? I vilket förhållande står läsandet och skrivandet till varandra och till den enskildes förmåga att lyssna och att tala? Driver ett känsligt och ansvarsfullt förhållande till språket fram önskan att uttrycka sig i skrift? Johansson riktar sig till andra som läst och som har skrivit. Vi får ta del av resonemang genom bland andra Katarina Frostenson, Marguerite Duras, Lawrence Durrell, Michel Houellebecq, Ludwig Wittgenstein, Jacques Lacan, Julia Kristeva och Emmanuel Macron. De citerade passagerna fördjupas och tillförs nya tankar. Idéhistorikerns lärdom, psykoanalytikerns erfarenhet och de meningsbärande ordens musikalitet bär upp resonemanget. Djupeffekterna som skapas lämnar läsaren med en ny erfarenhet.
Om skrivande handlar lika mycket om läsandet. I böckerna finner Johansson osvikliga vänner vars kvalificerade tankar ger stadga. Han uppvärderar läsandet och utvecklar tankar kring vad ett utforskande skrivande kan innebära. I förlängningen handlar det om konsten att leva. Det är en påminnelse om att språket utgör grunden till att bli och förbli människa. ”I vårt känslomässiga och intellektuella liv har orden en nyckelposition.” De väl avvägda orden gör förbindelser till andra möjliga och håller samhället vid liv, medan en okänslig användning av språket förstelnar oss.
Vad jag skrivit
Är skrivet mellan raderna
Så citeras Gunnar Ekelöf, men Johansson tillägger: ”Det finns ingenting att finna mellan raderna om det inte finns någonting skrivet av substans på raderna.” Välformulerade tankar öppnar för det vi inte vet.
Om skrivande värnar den sökande och begärande människan. Johansson varnar för ytlighet och dogmatik i en osäker tid. I grunden framstår boken som en motståndshandling. Inte i form av ett ideologiskt manifest eller en uppmaning att kliva upp på barrikaderna. De trovärdiga orden och det kvalificerade tänkandet föreslås motverka förenklingar, dogmer och ytlig jargong. Det som krävs är att vi på allvar försöker tala, lyssna, läsa och kanske skriva. Den språkliga ansträngningen kan hålla samhället vid liv. I vår speglande och informationstäta digitala tillvaro – uppbyggd av algoritmer som utgår från sannolikheter snarare än ett omdömesgillt sökande efter sanning – behöver vi kanske mer än någonsin värna förmågan att tänka. Uppmaningen kan tyckas simpel, men frågan är om den inte är verkligt revolutionär.
Vi skall överlämna oss till osäkerheten och vara medvetna om att vi inte vet. Och vi bör inte glömma att situationen skulle kunna vara alarmerande. Vi får återvända till det långsamma läsandet, det allvarsamma studerandet och eftertänksamma skrivandet. Det är på allvar.
Per Magnus Johansson:
Om skrivande.
Fri tanke, 2026
