Det finns en märklig, seg uppfattning om att den som sysslar med kulturellt eller konstnärligt arbete inte förtjänar att få betalt för sitt jobb om hen inte lyckas leva på försäljningsintäkter allena. Vi ska inte här gå in på hur verklighetsfrånvänd den här uppfattningen är – de flesta av Ny Tids läsare torde vara medvetna om varför konstens och kulturens värde inte kan mätas i försäljningsintäkter.
Det som vi idag kallar för ”den kreativa branschen” har sedan civilisationens begynnelse möjliggjorts av en kombination av offentligt och privat stöd. Det offentliga representerades i forna tider av kyrkor och hov, medan många författare, konstnärer och kompositörer fick betydande bidrag av privata mecenater – inte sällan släktingar och familjemedlemmar.
Under 1700-talet, med en växande borgerlig medelklass, tillkom också en marknad för försäljning till vanliga privatpersoner. En författare eller konstnär kunde få en rejäl inkomst genom att sälja sin konst, eftersom böcker och tavlor sågs som investeringar som man betalade en ansenlig summa för.
På ett bredare plan behöver Finland en bättre- kulturpolitik som erkänner att författare och konstnärer är arbetare som är förtjänta av lön för mödan.
Idag har vi i Finland ett litet antal konstnärer som antagligen skulle kunna livnära sig på försäljning allena. De är dock få och lyckligt lottade. Det paradoxala är att vi i dagens läge har en betydligt bredare medelklass som skulle kunna betala till exempel för böcker, men samtidigt en marknad som håller på att omöjliggöra författares möjligheter att livnära sig på försäljningsintäkter.
Ljudböckerna har kommit för att stanna, och att svartmåla dem är att kämpa mot väderkvarnar. Däremot är den nordiska ljudboksmodellen i form av streamingtjänster som Bookbeat och Spotify ohållbar med tanke på författarnas inkomster. En lyssnad bok ger författare kring 50 cent per lyssning, medan en köpt pappersbok ger cirka 3 euro. Att författare måste sälja 5–6 gånger fler böcker på ljudbokstjänster för att komma upp till samma summa som hen skulle förtjäna på fysisk bokförsäljning är inte hållbart.
Samtidigt domineras kulturpolitiken idag av ett marknadstänk där fraser som kommersiellt samarbete och kulturexport fungerar som ledstjärnor. Författare, konstnärer och kulturarbetare uppmanas bli företagare, finansieringen av kulturen skärs ned och allt fler hinder sätts upp för deras möjlighet att livnära sig. Den nya FöPL-avgiften som många frilansarbetande författare och konstnärer betalar utgår från uppskattade medelvärden snarare än reell inkomst, vilket betyder alldeles för höga avgifter för många konstnärer, medan den höjda bokmomsen riskerar att äta upp den sista lilla vinsten som författare får för sina böcker. Som Maria Turtschaninoff konstaterade i en Hbl-intervju för ett par år sedan: staten får idag mer pengar per såld bok än författarna får.
På ett bredare plan behöver Finland en bättre kulturpolitik som erkänner att författare och konstnärer är arbetare som är förtjänta av lön för mödan. Just nu krävs lagstiftning som garanterar att författare får skälig ersättning för sina ljudböcker, samt en sänkning av bokmomsen till noll procent.
