Då en ung Sofie Knutar – sedermera Stara – för en halv mansålder sedan intervjuade mig som kulturredaktör på Jakobstads Tidning inför min 50-årsdag, berättade jag hur det var en rad av händelser som lett till att jag befann mig i Jakobstad och i den funktionen.
Vi diskuterade också min favoritförfattare Paul Auster och dennes besatthet av livets oförutsägbarhet och hur slumpmässiga händelser påverkar människans liv.
Jag älskar fortfarande hennes rubrik ”Slumpens musik förde honom till Jakobstad”.
Det var slumpen som styrde mig till Jakobstad sommaren 1980. Det hade kunnat bli vilken som helst finlandssvensk redaktion, men det blev JT.
Då vi blickar tillbaka på historien är det lätt att få för sig att den är en serie sammanlänkade händelser som oundvikligt, steg för steg lett till dagens situation.
Intellektuella kristna som insett det orimliga i en ordagrann tolkning har uppgraderat den till en förklaringsmodell där en intelligent styrd process lett utveckling från amöbor till mänskligt liv.
Modellen frånser inte bara de oändligt många mutationer som skett under årmiljonerna, som varje gång kunnat styra utvecklingen åt helt annat håll – den missar också den totalt oförutsägbara naturkatastrof som inträffade för 66 miljoner år sedan då en enorm asteroid slog ner på Yucatánhalvön i nuvarande Mexiko.
Explosionen motsvarade effekten av miljoner atombomber.
Utan den smällen hade jorden fortfarande bebotts av dinosaurier, inte den fauna vi känner till i dag, än mindre människan.
Varken evolutionen eller historien är deterministisk.
Varken evolutionen eller historien är deterministisk.
Finlands historia är också följden av en serie händelser som kunde ha tagit helt andra vägar. Vår självständighet var följden av tsardömets fall, de vitas seger i inbördeskriget och – vilket många glömmer bort – centralmakternas förlust i första världskriget. Det i sin tur utlöstes, inte orsakades – bakgrunden är komplicerad – av skotten i Sarajevo i juni 1914. Princip kunde ha missat.
Hade axelmakterna segrat hade ”frihetskriget” gjort Finland till en tysk lydstat.
Den verkliga historien är fylld av ”svarta svanar”; ett begrepp som präglats av den libanesisk-amerikanska ekonomikritikern Nassim icholas Taleb som ett begrepp för totalt oväntade, till synes omöjliga händelser. Egentligen hade Taleb snott svanen av Karl Popper som använde uttrycket för en vetenskapsteoretisk sanning; att förekomsten av en enda svart svan kullkastar tesen ”alla svanar är vita”.
Historien har alltid kantats av svarta svanar. Det främsta exemplet från de senaste decennierna är Berlinmurens fall och östblockets kollaps kort senare – vem kunde se det komma?
Också den utvecklingen kantas av ett antal slumpmässiga händelser.
Hade min far inte get sig ut på promenad med kameran på magen i Åbo första maj 1950 och en ung kvinna som passade en liten pojke sagt ”ota meistä kuva”, hade jag inte kommit till.
Och nästa svarta svan är garanterat redo att simma in på scenen.
Fotnot: Jo, det finns svarta svanar. Har själv sett en i Regent’s Park i London.
