Anna Kontula är en unik röst i den finländska politiken. Salla Aldrin Salskov har läst Maria Petterssons biografi.
Obeveklig, egensinnig, målmedveten. Kommunist, kristen, anarkist. Provokatör. Intellektuell, bildad, intelligent – en naturkraft med sinne för humor.
Så framstår Anna Kontula, både som politiker och privatperson, i Maria Petterssons biografi Leipää ja ruusuja (Bröd och rosor). Pettersson har skrivit en gedigen biografi som samtidigt också är personlig och intim. Den värjer sig inte för att porträttera den komplexitet som omger Kontula som person men även hennes liv i stort.
Kontula är redan tidigt ett egensinnigt barn som uppvisar ett starkt sinne för rättvisa och en solidaritet med samhällets mest utsatta. Det är ett drag som i hennes vuxna liv framförallt kommer fram i rollen som riksdagens enda kommunist men även i en orubblighet som präglar såväl hennes privat- och familjeliv som hennes offentliga gärningar. Det är en styrka i politiken, en drivkraft i aktivismen och i det parlamentariska arbetet, där Kontula inte låter sig rubbas av den allmänna opinionen eller av politiska påtryckningar. Tvärtom håller hon envist fast vid sina övertygelser och litar på sitt omdöme, vilket även gör henne till en exceptionell aktör på det politiska fältet, ofta till hennes partikamraters förtret.
Stark moralisk kompass
Petterson beskriver hur Kontula som politiker drar nytta av sin utbildning som forskare (Kontula är doktor i sociologi), hur hon gör efterforskningar och drar sina egna slutsatser, oberoende om det handlar om sexarbete, marxism, teologiska teser eller katters välmående. Hon böjer sig varken för gruppdisciplin eller för israeliska soldater. Då hon arresteras i samband med ett försök att ta sig in i Gaza 2020 ställs Kontula – som de flesta andra – inför ett val: antingen undertecknar hon ett dokument där hon lovar att inte visa sig nära Gazas gräns under de kommande 5 dagarna eller så ställs hon inför en fängelsedom. Kontula vägrar underteckna dokumentet, eftersom hon anser att det är otydligt, felaktigt och skrivet på dålig engelska.
Utifrån sett kan detta verka dumdristigt eller modigt. Men detta är knappast aspekter som Kontula ägnar en tanke, för henne handlar det om principfasthet. ”Ei jousta, ei anna periksi” (jämkar inte, ger inte efter), som hennes ex-man konstaterar. Till slut släpps hon utan vare sig fängelsedom eller undertecknat dokument.
Den moraliska kompass enligt vilken Kontula orienterar sig i världen utgår från en marxistisk samhällsanalys, logiskt tänkande och goda argument. Rätt och fel framstår för Kontula som dels en fråga om sakfrågor, dels som samvetsfrågor och sanning. Detta skildras på olika sätt i biografin, bland annat genom hur Kontula talar till en tom plenisal då alla andra redan gått hem för att det åtminstone i arkiven ska finnas spår av att någon var av annan åsikt i den fråga som det då gällde. Hon inhyser även papperslösa människor trots att hon ”avskyr främmande människor hemma hos sig”.
Det finns något paradoxalt med den intensitet med vilken Kontula försvarar och hjälper fattiga, missbrukare, hemlösa, flyktingar, romer eller talar för sexarbetares rättigheter. Hon beskrivs som en person som har ”en speciell dragning till minoriteter och människor i marginalen”, men som kan ha svårt att sätta sig in i en annan människans perspektiv på ett personligt plan. Trots att det privata är politiskt i Kontulas värld – hon är trots allt en av Finlands kändaste feminister – är det fakta, sakargument och principer som hennes politik utgår ifrån. Mindre fokus ligger på att befatta sig med de kompromisser som hör det sociala till, eller känslolivets aspekter.
Den moraliska kompass enligt vilken Kontula orienterar sig i världen utgår från en marxistisk samhällsanalys, logiskt tänkande och goda argument. Rätt och fel framstår för Kontula som dels en fråga om sakfrågor, dels som samvetsfrågor och sanning.
Bidrog till helomvändning
Kontula föddes 1977 i Björneborg i en ”flammande röd släkt” dominerad av kvinnor och bildade kommunister, men Petterson konstaterar att ”i jämförelse med sina föräldrar och mor- och farföräldrar är den rödaste riksdagsledamoten ganska ljusröd”. Hon växer upp i Tammerfors och får redan som 18-åring sitt första barn, lever på utkomststöd, gifter sig, blir antagen på universitetet och blir politiskt aktiv. Älskare och partners finns det gott om. Enligt en av Kontulas vänner utformas förhållandena i enlighet med en ”strikt filosofi om öppna relationer”. Kontula gifter om sig, får två barn till och barnen växer upp med Palestinademonstrationer, arbetarsånger och Vänsterförbundets kontor.
I boken beskrivs Kontulas och hennes andra man Tomis relation som ett romantiskt- politiskt projekt: målet är att förändra Vänsterförbundet inifrån, göra vänstern mer feministisk och feminismen mindre medelklass, samt förändra Finland och världen och göra Anna Kontula till riksdagsledamot. Och riksdagsledamot blir hon.
I boken redogörs även för de olika skandaler som Kontula varit föremål för i medierna, och som tyvärr också dominerat mottagandet av biografin i den finländska pressen. Det handlar förstås om sex. Kontula är bland de första, om inte den första, i Finland som forskat om och i offentligheten talat om sina erfarenheter av sexarbete. Hon får även en betydande roll i att feminismen i Finland på 2010-talet gör en helomvändning gällande sin syn på sexarbete. Från att ha närmast enstämmigt och högljutt fördömt sexköpare och velat befria kvinnor genom att kriminalisera sexköp under det tidiga 2000-talet, talar de flesta feminister idag för sexarbetares rättigheter och är emot en kriminalisering av sexköp.
Parlamentet behöver fler som Kontula
Förutom Kontulas politiska karriär skildras i boken även hennes andliga sida och relation till tro som även den har en politisk sida. Om nåd säger Kontula att den är en viktig radikal princip och marknadsekonomins verkliga motkraft. Man kan varken lösa in nåden genom arbete eller inkomster.
Pettersons biografi är välskriven och medryckande. Den levandegör en människas förhållningsätt till livet och politiken som varken är självcentrerat eller projektartat. Ordet branding förekommer enbart en gång och då genom Kontulas före detta specialmedarbetare, som menar att det framstår som ”rentav dåraktigt ur branding-perspektivet” att kalla sig kommunist. Att branding ur Kontulas perspektiv framstår som ett av problemen med vår samtid verkar ha undgått honom – att hon är en politiker som argumenterar och till och med är beredd att vid behov gräla med sina väljare.
Petterson har lyckats skriva en intim och sanningsenlig bok, där utgångspunkten varit att Kontula och hennes närkrets talar öppet och ärligt om hennes liv.
Kontula lever som hon lär och nu har hon beslutat sig för att lämna riksdagen eftersom hon inte längre tror på parlamentarismens förmåga att förändra samhället i den riktning som skulle krävas för att upprätthålla hållbara samhällsstrukturer. Hon är inte den enda riksdagsledamoten som meddelat att de lämnar riksdagen på grund av en förändrad arbetskultur, men efter att ha läst boken önskar man verkligen att våra riksdagsledamöter tog sitt arbete på samma slags allvar och gjorde det med den integritet som Kontula uppvisat.
Maria Pettersson:
Anna Kontula — Leipää ja ruusuja.
Otava, 2025.
