Gurli Lindén skriver avskalat, nästan aforistiskt, om de stora perspektiven.
Gurli Lindéns Ordsegel är en väl sammanhållen diktsamling där dikterna är korta formmässigt slipade smycken. Det är vackert, klart och glänsande – och ibland undanglidande eller avskalat in till det kryptiska. Dikterna befinner sig i en gränszon mellan aforistiska visdomar och det mystiska. Mellan vackra visdomsord som ”Endast där hjärtat slår / kan dörren öppnas” och mystiken i rader som: ”Skogen vitnar / i frosten // det finns ingen / tid att vänta // ett svart ljus / med vit låga i fönstret”.
Lindéns dikter är fascinerande och vackert storvulna. Hon har inga problem med att våga skriva om de stora perspektiven och att använda de stora orden, som i dessa rader:
”Båtar mot templen / över framtidens vatten / stränder av guld / skogar av ebenholts / nya drömmar doftande möjligheter”
Bäst är hon ändå när hon blandar in konkreta levande människor i det visionära, som i den dikt jag tycker är samlingens bästa:
”Mors ring på mitt finger / hennes kläder i skogen / fars vita kors naglat vid isen // Brons täcker denna värld / i sten finns era namn / ni som intagit det nya språket”.
Sammanfattningsvis är Lindén en stark poet och Ordsegel resultatet av ett långt språkarbete mot allt större koncentration. Jag måste också nämna Metha Skogs utsökta formgivning, där omslagets engelska vitbroderi gör boken till en estetisk upplevelse.
Peter Björkman
Gurli Lindén: Ordsegel. Ellips,
