Kommunvalet i Danmark blev en protest mot status quo, skriver Janne Strang.
First we take Manhattan, then we take Copenhagen – efter Zohran Mamdanis succéval i New York fortsatte framgångarna för demokratiska socialister när Socialdemokratiet i Köpenhamn för första gången på över 100 år tappade makten. Tisdagens kommunalval beskrevs av partiets egna strateg som ”en offentlig avrättning av Socialdemokratiet”. Och bilan kom från vänster.
Inför valet var det mycket snack om parkeringsplatser och särskilt bristen på dem i Köpenhamn, som liksom gamla europeiska städer aldrig var byggd för den mängd och storlek av bilar vi ser idag. I en märklig strategisk vändning valde sossarna att gå till val med löftet om att göra det lättare att vara bilist i innerstan. Inte första gången de chansat på att stjäla en betydelsefull fråga av högern inför val: 2019 copypejstade man Dansk Folkepartis populistiska invandringsprogram och vann stort. Men den här gången kom inte hotet från höger utan vänster. De tidigare stödpartierna hade nu uppenbart tröttnat på Socialdemokratiets envälde och arrogans på rådhuset i Köpenhamn.
Liksom i kommunalvalet 2021 blev Enhedslisten åter största partiet i Köpenhamn, nu med 22,1 procent av rösterna, men anses fortfarande för radikala och ideologiskt drivna för att tilldelas ledande maktpositioner. Ny överborgmästare blir istället Sisse Marie Welling, 39, från Socialistisk Folkeparti som ökade stort och höstade in 17,9 procent av rösterna medan sossarna föll till 12,7 procent.
Borgmästarposten sitter på mycket makt i danska kommuner, ett slags stadsdirektör och fullmäktigeordförande i ett som sätter agendan för mandatperioden. Med Wellings SF vid rodret och Enhedslisten som stödparti lär Köpenhamns bilister få fortsätta dagdrömma om större svängrum och bredare körfiler. Tvärtom lär det nu bli ännu färre och dyrare parkeringsplatser, kanske vägtullar. Vinnare i transportfrågan blir antagligen kollektiv- och cykeltrafiken, och köpenhamnarna har under kommande fyra år rätt att både kräva och förvänta sig sänkta levnadskostnader, billigare bostäder, bättre skolor och kanske till och med en aktivering av den nästan helt bortglömda miljö- och klimatpolitiken i staden.
Förutom Köpenhamn förlorade Socialdemokratiet flera städer där man haft hundraåriga maktpositioner. Förlusterna kom från både höger och vänster och i många fall tappade man dubbelsiffrigt i understödet. På nationellt plan kan det avläsas som att Danmark kanske börjar tröttna på statsminister Mette Frederiksen (S) och inte minst hennes mittenregering som överfört stöddes av 42,4 procent. Att liberalkonservativa regeringspartnern Venstre i många kommuner snodde borgmästarplatserna av Socialdemokratiet och talade om ”systemskiften” kommer knappast att göra regeringssamarbetet mindre friktionsfritt framöver.
I en kolumn i Ny Tid i augusti skrev jag om hur den danska högern var ute i kylan och saknade både ledare och riktning. Under hösten har det arrangerats en lång rad mer eller mindre panikartade krismöten och seminarier, men på de orter där högern i tisdags gjorde framryckningar handlade det närmast om lokala talanger och specifika kommunala valfrågor. Det undgår ingen att danskarna i tisdags levererade en bred och ljudlig protest mot status quo och Socialdemokratiets traditionella envälde.
Foto: Wikimedia Commons
