Den 15 april är inget datum som de flesta i Finland lagt på minnet. I min privata kalender är det dagen då den här kolumnen måste skrivas. I min jobbkalender står årsdagen för kriget i Sudan.
Det gläder mig att Yles morgonsändning uppmärksammar kriget. Tre år av krig utan en lösning i sikte skulle kanske inte få uppmärksamhet om inte Pekka Haavisto numera var FN:s specialsändebud för Sudan. Haavisto ger intervjun från Berlin där han deltar i en konferens för att säkra stöd till de 33 miljoner krigsdrabbade – och för att kriget inte ska totalt överskuggas av andra pågående krig. Det hjälper förstås att tajma med årsdagen.
För många utdragna humanitära kriser orsakade av krig, konflikter eller naturkatastrofer är en årsdag ett tillfälle att få lite mer uppmärksamhet i nyhetsflödet. Eftersom jag jobbar för en hjälporganisation håller jag också koll på dessa möjliga nyhetskrokar.
För många utdragna humanitära kriser orsakade av krig, konflikter eller naturkatastrofer är en årsdag ett tillfälle att få lite mer uppmärksamhet i nyhetsflödet.
Den 15 mars skulle det ha varit årsdagen för kriget i Syrien. Jag minns det fortfarande fastän jag numera har koll på datumet 8 december då Assad-regimen störtades. Det är inte sagt att Syrien undgår bakslag, men ett datum för något nytt känns hoppfullare än det tidigare. I år hade det annars blivit 15 år sedan protesterna, som inspirerades av Arabvåren, kvästes med våld och ledde till ett av de mest förödande krigen i modern tid.
Femton hade varit en anmärkningsvärd siffra. Vi människor gillar femtal när det gäller att uppmärksamma tidens gång. Då firar vi ju också en födelsedag lite mer än normalt. Jag känner redan förväntningarna inför min 40-årsdag den 12 september. Dagen innan kommer det att ha gått 25 år sedan 9/11. Jag behöver inte skriva mer än datumet för att ni ska veta händelsen. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 har å andra sidan ägnats rikligt med text och sändningstid vid samma tid varje år. Och förstås mest hela tiden också. Det finns en överhängande risk för en femårsdag.
Den 11 januari i år kunde medierna rapportera att den fullskaliga invasionen av Ukraina hade tagit Ryssland 1418 dagar, det vill säga längre än Sovjets krig mot Nazi-Tyskland – kriget som slutade med Segerdagen den 9 maj. Det finns kanske inget krig som genererat så mycket data och uppmärksammade datum som andra världskriget. Men det resulterade också i ett minnesvärt uttryck – never again.
Det är fortsättningsvis viktigt att vi skriver in kalenderpåminnelser om saker vi inte får glömma, men vi behöver också en to-do-lista – och en påminnelse om vad vi inte ska göra. Någonsin mer.
Kolumnen publicerades i Ny Tid 4/26 6.5.2026
