Sonja Finér är verksamhetsledare för Finnwatch, som nyligen offentliggjort att organisationen lämnar Delegationen för samhälls- och företagsansvar, ett organ som hör till Arbets- och näringsministeriet och stöder beslutsfattandet inom förvaltningen.
1. Varför väljer Finnwatch att inte längre medverka i delegationen?
Finnwatch anser att delegationen för tillfället inte klarar av att sköta sina uppgifter. Det här beror bland annat på för klena resurser och strukturer. Delegationens avgöranden i klagomål enligt OECD:s riktlinjer har ofta varit otillfredsställande. Droppen som fick bägaren att rinna över var ett avgörande i ett klagomål om beskattning som Finnwatch initierade. I somras slog delegationen fast att man enligt OECD:s riktlinjer inte kan avkräva företag ansvar utöver lagstiftningen och de gängse myndighetsprocesserna. Detta ställningstagande gör riktlinjerna som utfärdas av OECD överflödiga, och det kan vi inte godkänna.
2. Hur ser dagsläget ut vad gäller att stärka företagsansvaret i Finland?
Stärkandet av företagsansvaret sker i Finland huvudsakligen genom en tillämpning av direktivet om företagsansvar som kom till under förra EU-kommisionens mandatperiod. Finland håller som bäst på att stifta en lag om företagsansvar som baserar sig på detta direktiv. Också en förordning om tvångsarbete och företagens hållbarhetsrapportering har lagts till på grund av EU-regleringen. Även om exempelvis reglering är ett steg i rätt riktning har detta också på många sätt urvattnats på EU-nivå genom Omnibus-processerna som pågick förra året. Finland har gett de här urvattnande revideringarna sitt stöd. På samma gång har finansieringsmöjligheterna för medborgarorganisationerna som övervakar företagsansvaret antingen upphört helt eller frusits.
3. Vad finns det för ansvarsfördelning mellan EU och Finland när det gäller att reglera företagsansvar? Vilket spelrum finns det på en nationell nivå att stärka företagsansvaret med politiska beslut på en nationell nivå?
Som jag konstaterade så drivs regleringen av företagsansvar för tillfället framåt genom EU-direkt och -förordningar. Genom Omnibus-processen krympte dock medlemsstaternas nationella handlingsutrymme, men Finland skulle fortfarande på nationell nivå kunna åtgärda bristerna som finns kvar i EU-regleringen. Finland kunde till exempel skärpa tillämpningen om lagen om företagsansvar så att den skulle röra också andra än bara väldigt stora företag. Detta tänker regeringen ändå inte göra, eftersom det i Petteri Orpos regeringsprogram har slagits fast att regleringen som sker genom EU tillämpas nationellt på en miniminivå.
Foto: Antti Yrjönen
