En av Sydamerikas mest oväntade kulturella exportvaror har under de senaste åren varit indiemusik som hittat sitt hem på nätet. Artister som annars aldrig skulle nå utanför kontinenten har plötsligt hittat nya fans runtom i världen, och därmed har en värdefull möjlighet till internationell kontakt plötsligt skapats. För några artister som håller på att slå igenom har detta varit precis den boost deras musik behövde.
Los Thuthanaka, syskonduon vars debutalbum åkte rakt upp i toppen på Pitchforks årslista 2025, de jazziga indierockarna Candelabro som blivit den chilenska scenens senaste framgångssaga och den mindre kända brasilianska uppstickaren loopcinema är några exempel på dessa. Speciellt den sistnämnda har snurrat på i min skalle i år tack vare färgglad musik som befinner sig i ett gränsland mellan genrer, ett slags limbotillstånd där idén om mångfald segrar över allt.
loopcinema startade som ett av Sabrina Garcias tre artistnamn runt 2022 men blev strax hennes huvudsakliga projekt. Förra året växte hennes ambitioner med de maximalistiska arrangemangen på albumet Loop: Glamour och det som tidigare hade varit ett projekt för ren hyperpop hade nu förvandlats till något mycket mer mångfacetterat. Själv föll jag pladask för ”Mercurio”, en utsmyckad R&B-mutation med släpig sång som ackompanjerades av ett virrvarr av olika instrument, men bland de tretton låtarna fanns flera olika höjdpunkter.
Los Thuthanaka går att spåra tillbaka till tidigt 2010-tal, då ett svårfångat geni vid namnet Elysia Crampton började släppa sina första låtar under olika namn. Experimentell elektronisk musik har sällan sett en visionär av denna kaliber, någon som kombinerar överväldigande samples med traditionella colombianska rytmer och producenttaggar hämtade rakt från en DJ Smokey-mixtejp. Denna nya, svårdefinierade riktning för latinamerikansk elektronisk musik har lett till att samtida kollektiv som Weed420 fått nya utlopp för sina unika och viktiga politiska budskap.
Men när en grupp venezuelanska killar skapar auditiva memes om sitt nostalgiska förhållande till landets kollektivtrafik så är kanske Pitchforks topplista just så långt som de kommer att nå.
Artister som den peruanska DJ:n Sofia Kourtesis har slagit igenom betydligt bredare genom sina experiment med house och popmusik. Det är denna form av elektronisk musik som även loopcinema väver in i sina låtar, men hennes versioner av modern edm låter lite annorlunda. Bland glansiga syntar och skakiga beats hittar man grumliga baslinjer och trummor som lutar mer mot hiphop och rock. Hennes kärlek till fysiska instrument är klar och tydlig.
Candelabro är ett band vars musik innehåller gott om riktiga instrument. Den chilenska indierock-vågen har varit rätt aktiv ända sen Tus Amigos Nuevos och ”gitarrpoppen” slog igenom 2014 och nu och då dyker nya band upp i den smala republiken.
Som ett resultat av en aktiv och självförsörjande indiescen har Chile nu blivit ett av den moderna rockens mest mångsidiga länder. Grova men melodiska postpunkare som Asia Menor trivs tillsammans med emo-band som Estoy Bien och kristna proggare som Candelabro. Ingen av dem erbjuder någon pånyttfödelse för rocken, men varje ny skiva introducerar ytterligare en grupp passionerade musiker och skickliga låtskrivare.
Från Chile hämtar loopcinema en hel del inspiration, men i praktiken ser hennes implementering av rockens element väldigt annorlunda ut. En skiva av loopcinema är inte en samling power-ackord eller refränger, utan något mer progressivt. ”Honey” må inledas med ett helt vanligt riff men hinner brytas upp av olika elektroniska element inom några minuter. ”Saia-Amarela” är i grund och botten en indierock-dänga som vänder och vrider på sig tills en riktigt stark melodi hittas och drivs fram i mixen. ”Two-Lover Cinema” är svårdefinierad space-disco, men i ett tumult som håller på i femton minuter finns en hel del gitarr och bas invävda.
Bland alla sammansmältande stilar syns fortfarande arv från den brasilianska kulturen I loopcinemas musik. Många av låtarna känns som moderna versioner av Gal Costas udda tolkningar av 60-talspop och MPB, Música Popular Brasileira. Frodiga syntar på ”Two-Lover Cinema” påminner om Djavans storhetstid på 80-talet. ”Loucas-no-beat” är en helgalen explosion av brasiliansk funk, en genre som tagit över nästintill hela Tiktok.
Kärleken till samtida och äldre musik är stark hos loopcinema. Hon skapar en slags genrernas limbo: genom nätet har hon som vi alla tillgång till all musik som tidigare kommit ut, och tack vare hennes skicklighet kan hon kombinera element från olika eror. Hennes musik blir som det bästa av många världar.
Kärleken till samtida och äldre musik är stark hos loopcinema. Hon skapar en slags genrernas limbo: genom nätet har hon som vi alla tillgång till all musik som tidigare kommit ut, och tack vare hennes skicklighet kan hon kombinera element från olika eror. Hennes musik blir som det bästa av många världar.
Los Thuthanaka befinner sig också i detta genre-limbo, men deras musik låter mer som om man laddat upp religiösa processioner, hallucinogener och traditionell andinsk musik i sin e-cigarett. De lyckas eftersom de bygger vidare på medlemmarnas individuella stilar, där musiken fungerar som en fusion av hypnotisk gitarr och hackiga, disharmoniska digitala rytmer. När duon slår samman sina krafter skapas något som är nyskapande, nästan spirituellt, men inte särskilt lättillgängligt.
Här är loopcinema den perfekta kontrasten. Hennes musik erbjuder samma fusion av det levande och det digitala men med en självsäker och karismatisk figur bakom mikrofonen. Hennes stolliga persona och smittsamma energi är som skräddarsydda för nätet, och den nyskapande kanten offras för poppigare låtskrivande och produktion. Slutresultatet liknar inte förhäxade e-cigaretter, utan snarare en lite udda radiostation där tre på varandra följande låtar råkar trilla in i varandra.
Varje loopcinema-släpp erbjuder en buffé av allt jag nämnt hittills: låtarna består av stadiga basgångar, klingande gitarrer och starka refränger eller tjocka syntar, färgade ackord och svajiga sånginsatser. Det är inte många som vågar sig på så många genrer samtidigt, men resultatet blir då också väldigt unikt. Legendariska band som Sweet Trip må ha befunnit sig i samma limbo tidigare, men loopcinemas uppfinningsrikedom och unika kulturella position säkerställer att hennes musik håller sig fräsch.
